Tv4:as egna realityserie Bonde söker fru är slut för säsongen..eller? Sista valet var för några veckor sedan. Reklam för nästa säsong är redan igång för alla bönder som är singlar och som söker en partner.
Sen kom Bonde söker fru på semestern. Valet är gjort och de har nu rest. Klart nu i alla fall? nä. Nu kommer Bonde söker fru bröllopet. Man får följa den lyckliga bonden med den blonde kaluffsen som ska gifta sig.
Klart nu? säkert inte. Snart kommer väl bonde söker fru vardagen. Sen bonde söker fru veckohandlar. Bonde söker fru på parmiddag. Bonde söker fru krisen. Bonde söker fru förlossningen. Bonde söker fru inskolkningen på dagis osv. osv. osv.
Fan! nya säsongen kommer gå parallellt med Bonde söker fru påskfirandet.
Nu har tomteskägget inhandlats. När jag provade det på väla skulle jag skoja och fräsa inför Ella och Freja, men då kändes det som om jag hade svalt halva skägget. Det lossnade liksom en massa fjun som fastnade i munnen. Rätt obehagligt, men ändå rätt bra. För om jag inte "går in" det innan julafton skulle det bli en obehaglig överraskning, tänk följande scenario:
Julafton. Alla är samlade, stämningen på topp. Kalles jul har precis passerat revy på tv:n. Nötter, julgodis förtäres varvandes med glögg och julmust.
Jag har precis sagt att jag ska gå ut och köpa tidningen (som för övrigt är en jävligt dålig ursäkt, jag menar vem fan vill läsa tidningen mitt på julafton?). Men i alla fall, det hör till.
Plötsligt kommer en stor skrockande tomte in från snålblåsten och snön virvlandes runtomkring. Väl sittandes på en stol i gemenskapen, som ett nytt centrum med allas blickar mot sig. Börjar utdelandet av julklappar till alla förväntansfulla deltagare av julfirandet. När helt plötsligt denna trevliga stund förbyts till en fasansfull upplevelse, med blandningen av nötter mellan tänderna, glöggen på väg ner i halsen kommer vad som upplevs som en handfull av fjun från skägget på väg in i munnen. Det känns som magen slår runt och bara vill trycka upp innehållet.
Snacka om att det resultatet hade kunnat förstöra hela julstämningen, bara inom loppet av några minuter.
Som sagt, tur att jag hann prova det, och har tid att "gå in" det.
onsdag 14 december 2011
tisdag 6 december 2011
Tisdag 6/12
Jaha, då har man väl bokat möte med Sankte Per. Det blir nästa vecka. Det är nämligen så att jag och några kollegor ska ta med ett gäng elever och rida.
Kan vara bland de läskigaste djuren som finns. De är stora, starka, egentligen till för att ätas, men så är man så jävla dum i huvet och bestämmer sig för att sätta sig högt upp på dessa bestar för att rida.
Eller rättare sagt under en bestämd tid av sitt liv försöka att hänga sig kvar högt upp i luften för att undvika att trilla på huvet.
Men vad gör man inte för sina elever?
Då var föräldragruppsfesten bokad. Trevligt. Ärligt, jag skojade bara om att grilla. Det är ju skit kallt ute. Men, visst. Det är gott. Ville egentligen bara citera en från Hassan. Vilket sedan togs vidare på allvar. Så nu är det verklighet. Men det ska nog gå bra. Vi grilla aldrig flintastek i somras. Ska kanske fråga någon i personalen på Maxi var de har grillköttet nästa gång jag är där. Undrar vad jag kommer få för reaktion?
Ikväll är frugan iväg för att bestämma och planera inför företagsrock. Ska bli roligt att följa. Var ett tag sen man var på The Tivoli. Där man härjade i princip var och varannan helg när man var 17-19 år.
Kan vara bland de läskigaste djuren som finns. De är stora, starka, egentligen till för att ätas, men så är man så jävla dum i huvet och bestämmer sig för att sätta sig högt upp på dessa bestar för att rida.
Eller rättare sagt under en bestämd tid av sitt liv försöka att hänga sig kvar högt upp i luften för att undvika att trilla på huvet.
Men vad gör man inte för sina elever?
Då var föräldragruppsfesten bokad. Trevligt. Ärligt, jag skojade bara om att grilla. Det är ju skit kallt ute. Men, visst. Det är gott. Ville egentligen bara citera en från Hassan. Vilket sedan togs vidare på allvar. Så nu är det verklighet. Men det ska nog gå bra. Vi grilla aldrig flintastek i somras. Ska kanske fråga någon i personalen på Maxi var de har grillköttet nästa gång jag är där. Undrar vad jag kommer få för reaktion?
Ikväll är frugan iväg för att bestämma och planera inför företagsrock. Ska bli roligt att följa. Var ett tag sen man var på The Tivoli. Där man härjade i princip var och varannan helg när man var 17-19 år.
söndag 27 november 2011
27/11 Söndag
Lugn söndag. Lite sjukdom, kasst väder och repriserna byter av varandra på tv4. Vi ska dock sätta upp adventsljusstakarna. Det gillar jag. Det är ju 1:a advent idag. Glad att vi valde julskyltningen förra helgen. Blir nog blött och blåsigt i stan ikväll.
Bara en månad kvar till pappaledighet.. Dock jobb till 50%, men det ska ändå bli jävligt gött.
Najs att vi fick dagisplats på Montessoriförskolan på Jönköpingsgatan. Gamla Jehovas. Så kanske lite andlighet kvar i väggarna=)
Läste att några av Sveriges folkkära artister riskerar fängelse, för spelningar och inkomster som inte beskattats. Antagligen rätt vanligt förekommande??
Måste hitta ett tomteskägg.. Har min dräkt, men inget skägg ännu. Skulle kunna tillverka ett med bomull. Men jag vågar inte röra bomull. Så det går inte..
Ja, det är så här att jag har bomullsfobi, undrar om det finns ett vetenskapligt korrekt namn för det? Jag är nämligen lite rädd för bomull. Det känns obehagligt när man råkar röra vid det, och det låter lite så där konstigt när man rör vid det. Jag liknar upplevelsen med när man rispar en gaffel mot en tallrik.
Bara en månad kvar till pappaledighet.. Dock jobb till 50%, men det ska ändå bli jävligt gött.
Najs att vi fick dagisplats på Montessoriförskolan på Jönköpingsgatan. Gamla Jehovas. Så kanske lite andlighet kvar i väggarna=)
Läste att några av Sveriges folkkära artister riskerar fängelse, för spelningar och inkomster som inte beskattats. Antagligen rätt vanligt förekommande??
Måste hitta ett tomteskägg.. Har min dräkt, men inget skägg ännu. Skulle kunna tillverka ett med bomull. Men jag vågar inte röra bomull. Så det går inte..
Ja, det är så här att jag har bomullsfobi, undrar om det finns ett vetenskapligt korrekt namn för det? Jag är nämligen lite rädd för bomull. Det känns obehagligt när man råkar röra vid det, och det låter lite så där konstigt när man rör vid det. Jag liknar upplevelsen med när man rispar en gaffel mot en tallrik.
onsdag 16 november 2011
16 november
Hemligheter..Jävla skit. Roliga när man blir överraskad dock. Men.. inte för att jag är nyfiken, bara intresserad. Hatar uttrycket:
- Har du sagt A, får du säga B.
Vadå liksom? Man vill ju bara strypa personen och få fram B, utan att behöva säga det uttrycket. Precis som att man ber den andre, vilket tyder på ett maktförhållande, och man indirekt medger att man är underställd den andre, för att den vet något som man inte vet, men som oftast rör en. Och det vill man ju fan inte.
Aja.
Jepp, ser fram emot fredag. Inte egentligen för att det är helg och att man är ledig. Men på fredag är det pappaträff. Upplägget är väl inte helt klart än, men antagligen något fettigt att äta, öl att dricka och någon form av spel, typ biljard.
Nu är det tyvärr så att jag är jävligt dålig på biljard. Det är ju mycket jag är obesegrad i (hybris?). Men just biljard, ja jag kommer antagligen inte att knäcka kön för att jag förlorar. Jag har ett skevt handlag, i alla fall i min teknik i att hålla och föra kön.
När jag tänkte på kön, tänkte jag samtidigt på att invandrare måste tycka att svenskan är ett klurigt språk, som innehåller många ord som både kan uttalas eller till och med stavas på samma sätt men som betyder olika saker. Tex men och men, eller får och får.
Här följer en liten historia som påvisar mitt ovan nämnda påstående:
En invandrare jobbar på ett cafe. Det regnar och är lite småkyligt ute. Plötsligt kommer en kvinna in i cafeet och går fram till butiksbiträdet (invandraren) för att beställa. Hon lägger fram en tjuga på disken, beställer en kopp kaffe, men ber endast om mycket lite.
Butikdsbiträdet tar emot beställningen, tar tjugan och börjar förebereda kvinnans kaffe, samtidigt som kvinnan finner en plats lite längre bort och sätter sig.
Han stannar då upp och tänker. En kopp kaffe, men endast mycket lite. Ska det vara mycket? eller lite? Men bestämmer sig för mycket med tanke på att det står före lite.
Han häller upp en stor kopp kaffe och går mot kvinnans plats för att servera henne. När hon får syn på kaffet och mängden, uttrycker hon:
- Oj! det var lite mycket!
- Har du sagt A, får du säga B.
Vadå liksom? Man vill ju bara strypa personen och få fram B, utan att behöva säga det uttrycket. Precis som att man ber den andre, vilket tyder på ett maktförhållande, och man indirekt medger att man är underställd den andre, för att den vet något som man inte vet, men som oftast rör en. Och det vill man ju fan inte.
Aja.
Jepp, ser fram emot fredag. Inte egentligen för att det är helg och att man är ledig. Men på fredag är det pappaträff. Upplägget är väl inte helt klart än, men antagligen något fettigt att äta, öl att dricka och någon form av spel, typ biljard.
Nu är det tyvärr så att jag är jävligt dålig på biljard. Det är ju mycket jag är obesegrad i (hybris?). Men just biljard, ja jag kommer antagligen inte att knäcka kön för att jag förlorar. Jag har ett skevt handlag, i alla fall i min teknik i att hålla och föra kön.
När jag tänkte på kön, tänkte jag samtidigt på att invandrare måste tycka att svenskan är ett klurigt språk, som innehåller många ord som både kan uttalas eller till och med stavas på samma sätt men som betyder olika saker. Tex men och men, eller får och får.
Här följer en liten historia som påvisar mitt ovan nämnda påstående:
En invandrare jobbar på ett cafe. Det regnar och är lite småkyligt ute. Plötsligt kommer en kvinna in i cafeet och går fram till butiksbiträdet (invandraren) för att beställa. Hon lägger fram en tjuga på disken, beställer en kopp kaffe, men ber endast om mycket lite.
Butikdsbiträdet tar emot beställningen, tar tjugan och börjar förebereda kvinnans kaffe, samtidigt som kvinnan finner en plats lite längre bort och sätter sig.
Han stannar då upp och tänker. En kopp kaffe, men endast mycket lite. Ska det vara mycket? eller lite? Men bestämmer sig för mycket med tanke på att det står före lite.
Han häller upp en stor kopp kaffe och går mot kvinnans plats för att servera henne. När hon får syn på kaffet och mängden, uttrycker hon:
- Oj! det var lite mycket!
tisdag 15 november 2011
15/11 Tisdag
Lördagen var galen, men samtidigt väldigt trevlig. Det som var trevligt var umgänget med kära vänner och utflykten. Det som var galet var själva resmålet.
Väldigt skönt att slippa köa in. Men det var riktigt mycket folk i varuhuset. Sen var det tufft att in och "kriga" direkt vid barnavdelningen.
Det var fars dag i söndags. Inte för att jag förväntade mig någon present, men själva tanken på att bli uppvaktad på fars dag var en härlig känsla. Har ju inte hänt tidigare i mitt liv.
Det är typ bara 5-6 veckor kvar tills jag kommer vara pappaledig till 50% i 5½ månad! Riktigt najs. Ska framförallt bli väldigt roligt att få så mycket tid med dottern. Tradigt bara att när jag hämtar henne kommer jag antagligen att behöva lägga henne där hemma för att sova middag i 1½ timme, vilket innebär att jag kan typ spela Xbox då. Men det är smällar man får ta.
Jag och min kollega bokade in en utbildning i.. Gislaved den 8 Januari, då vi kommer få lära oss mer om skidåkning en hel dag. Jag tror de skulle fokusera på carving (vilket jag lärde mig under utbildningen i Norge). Men aldrig fel att friska upp minnet en heldag, och allt gratis.
Nu ska jag antagligen börja gymma igen.. Egentligen emot mina principer. Eller egentligen inte så att jag har principer mot gym, men jag föredrar mer att sporta och idrotta utomhus. Inte innestängd i ett svettigt gym. Men tack vare friskvårdspengar har jag ändrat mig. Och för att komma i form till Göteborg 2012.
Jag har blivit så klen. Det märker jag efter att mina elever haft mycket styrketräning i skolan, och jag har fått sån otroligt träningsvärk, efter endast ha demonstrerat de olika övningarna.. Illa.
Jag får ta tag i the shit och börja gymma alltså.
Väldigt skönt att slippa köa in. Men det var riktigt mycket folk i varuhuset. Sen var det tufft att in och "kriga" direkt vid barnavdelningen.
Det var fars dag i söndags. Inte för att jag förväntade mig någon present, men själva tanken på att bli uppvaktad på fars dag var en härlig känsla. Har ju inte hänt tidigare i mitt liv.
Det är typ bara 5-6 veckor kvar tills jag kommer vara pappaledig till 50% i 5½ månad! Riktigt najs. Ska framförallt bli väldigt roligt att få så mycket tid med dottern. Tradigt bara att när jag hämtar henne kommer jag antagligen att behöva lägga henne där hemma för att sova middag i 1½ timme, vilket innebär att jag kan typ spela Xbox då. Men det är smällar man får ta.
Jag och min kollega bokade in en utbildning i.. Gislaved den 8 Januari, då vi kommer få lära oss mer om skidåkning en hel dag. Jag tror de skulle fokusera på carving (vilket jag lärde mig under utbildningen i Norge). Men aldrig fel att friska upp minnet en heldag, och allt gratis.
Nu ska jag antagligen börja gymma igen.. Egentligen emot mina principer. Eller egentligen inte så att jag har principer mot gym, men jag föredrar mer att sporta och idrotta utomhus. Inte innestängd i ett svettigt gym. Men tack vare friskvårdspengar har jag ändrat mig. Och för att komma i form till Göteborg 2012.
Jag har blivit så klen. Det märker jag efter att mina elever haft mycket styrketräning i skolan, och jag har fått sån otroligt träningsvärk, efter endast ha demonstrerat de olika övningarna.. Illa.
Jag får ta tag i the shit och börja gymma alltså.
fredag 4 november 2011
4/11 Fredag
Det känns som söndag idag. Min "fredag" var i onsdags. Jag har då höstlov, och var ledig från i onsdags. Vilket blev en minifredag. Skönt att ha lördag och söndag kvar ändå, trots att det är "söndag" idag.
Jag skulle vilja vara riktigt bra på något. Jag är egentligen inte så bra på något. Jag kan lite av varje. Fortfarande mycket jag inte kan dock. Rätt skön tanke att man inte kan bli fullärd. För då hade man nog fått lite panik, om man jämfört sig med andra som redan blivit fullärda. Men samtidigt kan jag bli lite avundsjuk på andra som är typ experter på vissa saker. Jag är dock rätt duktig på FIFA. Men det beror på vem man jämför med.
Men frågan är då vad man ska bli riktigt bra på.. typ steka pannkakor. Det skulle jag vilja bli bättre på. Man skulle komma på en smart uppfinning som typ en bred stekspade, som lätt kan ta upp, eventuellt vika ihop för att sedan vända pannkakan när den ska stekas på baksidan. Tror jag hade behövts. Eller i alla fall jag skulle behövt en sån.
Men annars skulle man kunna bli expert på.. jonglering. Det kan man utveckla från käglor, till brinnande kandelabrar.
Låter i och för sig farligt. Kanske ska bli expert på rövarspråket. När dottern lärt sig prata, kanske hon tycker att det kan vara lite häftigt att prata ett språk som är svårförståeligt för andra. Jojagog dodetot soskoka jojagog nonogog bobloli bobrora popå.
Jag skulle vilja vara riktigt bra på något. Jag är egentligen inte så bra på något. Jag kan lite av varje. Fortfarande mycket jag inte kan dock. Rätt skön tanke att man inte kan bli fullärd. För då hade man nog fått lite panik, om man jämfört sig med andra som redan blivit fullärda. Men samtidigt kan jag bli lite avundsjuk på andra som är typ experter på vissa saker. Jag är dock rätt duktig på FIFA. Men det beror på vem man jämför med.
Men frågan är då vad man ska bli riktigt bra på.. typ steka pannkakor. Det skulle jag vilja bli bättre på. Man skulle komma på en smart uppfinning som typ en bred stekspade, som lätt kan ta upp, eventuellt vika ihop för att sedan vända pannkakan när den ska stekas på baksidan. Tror jag hade behövts. Eller i alla fall jag skulle behövt en sån.
Men annars skulle man kunna bli expert på.. jonglering. Det kan man utveckla från käglor, till brinnande kandelabrar.
Låter i och för sig farligt. Kanske ska bli expert på rövarspråket. När dottern lärt sig prata, kanske hon tycker att det kan vara lite häftigt att prata ett språk som är svårförståeligt för andra. Jojagog dodetot soskoka jojagog nonogog bobloli bobrora popå.
söndag 30 oktober 2011
30/10 Söndag
I fredags såg jag Hellenius hörna, där Felix Herngren gästade programmet. All respekt till honom, med tanke på hans bidrag till och omkring en av mina favoritserier, Solsidan.
En rolig sak som kom fram om Felix i lördags var att han var i princip ansiktsblind.
Det kan jag till viss del känna igen mig i, när det gäller parkering av vår bil.
Jag har ofta väldigt svårt att komma ihåg var vi parkerat bilen. Jag har inte kommit på något bra system för att komma ihåg det heller.
Hade jag inte haft med min bättre hälft idag på IKEA till exempel hade jag nog vimsat rundor på hela IKEA och välas parkering.
En tanke jag fick var om jag skulle lackera om bilen i skrikande neongrön färg. Då skulle det bli lite lättare att känna igen den.
En rolig sak som kom fram om Felix i lördags var att han var i princip ansiktsblind.
Det kan jag till viss del känna igen mig i, när det gäller parkering av vår bil.
Jag har ofta väldigt svårt att komma ihåg var vi parkerat bilen. Jag har inte kommit på något bra system för att komma ihåg det heller.
Hade jag inte haft med min bättre hälft idag på IKEA till exempel hade jag nog vimsat rundor på hela IKEA och välas parkering.
En tanke jag fick var om jag skulle lackera om bilen i skrikande neongrön färg. Då skulle det bli lite lättare att känna igen den.
fredag 28 oktober 2011
28/10 2011
Jag har insett att jag är en falsk jävel. Men, vem är inte det? i alla fall någon gång i sitt liv.
Det jag tänker på är följande scenario:
Jag går på stan. Det är lite kyligt i luften. Sydlig vind, sådär 5 m/s. Skorna ej nyputsade. Trippar fram på gågatan, och fram kommer en person jag känner igen. Han hälsar:
- Hej Fredrik! allt bra med dig?
Och jag känner en viss panik sprida mig i kroppen under bråkdelen av en sekund. Vem fan är detta? tänker jag. Jag känner igen personen, men kommer inte på vart, när eller vad personen heter. Men uppenbarligen kan han mitt namn, och då borde jag veta vem denna personen är också.
Då har jag 2 val. Ska jag spela med?, att jag också vet vem han är, med förhoppningen att komma på det under samtalet utan att han märker min dumhet. Eller ska jag vara ärlig och direkt framstå som ett disträ pucko och erkänna att jag inte vet vem han är. Få honom att känna sig oviktig och mig själv som jävligt arrogant som inte ansträngt mig att komma ihåg honom. Problemet är att detta samvetskval måste jag genomgå och bestämma mig för ett beslut under loppet av några sekunder. För man kan ju inte börja spela med för att efter ett tag säga att man inte vet. Då framstår man som ännu mer dum i huvet.
Hmm. Jobbigt. I alla fall. i 95% av dessa fall brukar jag nog spela med. Och det är där jag kommer till att jag egentligen är en falsk jävel.
En annan sak som jag tycker är jobbigt och pinsamt är när man träffar någon på stan, väla, ja var som helst som man känner igen sedan tidigare. Från skolan t.ex. Man kanske inte gillar personen, eller man känner inte honom/henne så väl så att man väljer att stanna upp för att prata, men man vill inte ignorera honom heller. Utan man säger hej och frågar hur är läget i förbifarten, och man märker att den andra personen känner likadant, men just det att man känner sig tvungen liksom. Så båda säger hej typ samtidigt och frågar samtidigt som man passerar varandra och man har i princip gått förbi varandra när den andre hunnit svara klart.
Av 9 miljoner såna här tillfällen svarar man i princip 8 miljoner 9 hundratusen 99 gånger att allt är bra. Det hade varit intressant att vid nästa gång det sker att svara, ähh, det är rätt dåligt. Bara för att se vad som händer. Om den andre personen som jag egentligen inte vill prata med, och den inte heller vill prata med en själv, reagerar. Kanske stannar upp, går tillbaka och frågar varför, eller om den bara struttar vidare som ingenting har hänt. Hmm, ska nog prova det.
Det jag tänker på är följande scenario:
Jag går på stan. Det är lite kyligt i luften. Sydlig vind, sådär 5 m/s. Skorna ej nyputsade. Trippar fram på gågatan, och fram kommer en person jag känner igen. Han hälsar:
- Hej Fredrik! allt bra med dig?
Och jag känner en viss panik sprida mig i kroppen under bråkdelen av en sekund. Vem fan är detta? tänker jag. Jag känner igen personen, men kommer inte på vart, när eller vad personen heter. Men uppenbarligen kan han mitt namn, och då borde jag veta vem denna personen är också.
Då har jag 2 val. Ska jag spela med?, att jag också vet vem han är, med förhoppningen att komma på det under samtalet utan att han märker min dumhet. Eller ska jag vara ärlig och direkt framstå som ett disträ pucko och erkänna att jag inte vet vem han är. Få honom att känna sig oviktig och mig själv som jävligt arrogant som inte ansträngt mig att komma ihåg honom. Problemet är att detta samvetskval måste jag genomgå och bestämma mig för ett beslut under loppet av några sekunder. För man kan ju inte börja spela med för att efter ett tag säga att man inte vet. Då framstår man som ännu mer dum i huvet.
Hmm. Jobbigt. I alla fall. i 95% av dessa fall brukar jag nog spela med. Och det är där jag kommer till att jag egentligen är en falsk jävel.
En annan sak som jag tycker är jobbigt och pinsamt är när man träffar någon på stan, väla, ja var som helst som man känner igen sedan tidigare. Från skolan t.ex. Man kanske inte gillar personen, eller man känner inte honom/henne så väl så att man väljer att stanna upp för att prata, men man vill inte ignorera honom heller. Utan man säger hej och frågar hur är läget i förbifarten, och man märker att den andra personen känner likadant, men just det att man känner sig tvungen liksom. Så båda säger hej typ samtidigt och frågar samtidigt som man passerar varandra och man har i princip gått förbi varandra när den andre hunnit svara klart.
Av 9 miljoner såna här tillfällen svarar man i princip 8 miljoner 9 hundratusen 99 gånger att allt är bra. Det hade varit intressant att vid nästa gång det sker att svara, ähh, det är rätt dåligt. Bara för att se vad som händer. Om den andre personen som jag egentligen inte vill prata med, och den inte heller vill prata med en själv, reagerar. Kanske stannar upp, går tillbaka och frågar varför, eller om den bara struttar vidare som ingenting har hänt. Hmm, ska nog prova det.
onsdag 26 oktober 2011
26/10 Onsdag
Hemma hos, hos Ahlbergs igårkväll. Mycket trevligt, mycket gott. Och Ticket! Detta genialiska spel. Jag måste ha någon bokstavskombination med tanke på att jag aldrig kommer tröttna på detta fantastiska spel.
Andra får kickar genom att ge sig ut på äventyr, resa, vinterbada eller knarka. Men för mig, Ticket Europa! fantastiskt.
Shabby chic? låter som en välgär slaskig tant. Men.. nej en modestil. I och för sig en schysst sådan. Men ska man ha det mesta i den stilen? Nä. Okej. Ska man blanda med New England? Okej, det kan vara schysst ihop. Trämöbler? Ja, men inte för mycket. Och kanske inte för mörka med tanke på schabby chicmöblerna.
Inte heller för många olika träslag, för det skär sig?
Okej. Hur mycket färg ska man ha? Man vill ju exempelvis inte ha för slätstrukna färger på tavlorna. Inte heller för färgstarka, med tanke på de möbler man har i New England stile.
Sen har man de svart-vita möblerna. Gärna högblankt. Fan! jävla dammsamlare. Eller egentligen är de andra lika skitiga, men bara det att det syns mer på det högblanka. Nä. Snyggt, men inte för mig.
Men vad vet jag? jag köpte en hög glasvas, cirka 70-80 cm hög, hällde kastanjer i botten med vass ovanpå. Såg faktiskt skitfult ut. Tur att min bättre hälft kan lite mer om stil och mode än jag.
Saif al islam, din fega #¤"#%"#¤!!%! ja. Nu passar det, med att överlämna sig till Haag. Inte en tanke på rätt och orätt hur pappsen agerade mot folket som styrdes med järnhand under otaliga massa år?
Andra får kickar genom att ge sig ut på äventyr, resa, vinterbada eller knarka. Men för mig, Ticket Europa! fantastiskt.
Shabby chic? låter som en välgär slaskig tant. Men.. nej en modestil. I och för sig en schysst sådan. Men ska man ha det mesta i den stilen? Nä. Okej. Ska man blanda med New England? Okej, det kan vara schysst ihop. Trämöbler? Ja, men inte för mycket. Och kanske inte för mörka med tanke på schabby chicmöblerna.
Inte heller för många olika träslag, för det skär sig?
Okej. Hur mycket färg ska man ha? Man vill ju exempelvis inte ha för slätstrukna färger på tavlorna. Inte heller för färgstarka, med tanke på de möbler man har i New England stile.
Sen har man de svart-vita möblerna. Gärna högblankt. Fan! jävla dammsamlare. Eller egentligen är de andra lika skitiga, men bara det att det syns mer på det högblanka. Nä. Snyggt, men inte för mig.
Men vad vet jag? jag köpte en hög glasvas, cirka 70-80 cm hög, hällde kastanjer i botten med vass ovanpå. Såg faktiskt skitfult ut. Tur att min bättre hälft kan lite mer om stil och mode än jag.
Saif al islam, din fega #¤"#%"#¤!!%! ja. Nu passar det, med att överlämna sig till Haag. Inte en tanke på rätt och orätt hur pappsen agerade mot folket som styrdes med järnhand under otaliga massa år?
måndag 24 oktober 2011
24/10 Måndag
Var på herrklubb i lördags. Jävligt najs. Gokart. Gott sällskap, god mat och en trevlig kväll.
Det var då inte en herrklubb med lättklädda damer, utan en dag och kväll innehållande manlig vänskap och sammanhållning. Klockrent!
Jag måste säga att jag är jävligt glad, men samtidigt jävligt besviken. Min favoritserie nummer 1 har fallerat, men håller ändå till viss del fortfarande måttet. Den fortsätter ett tag till. Charlie Sheen, din dumma #"#!!#!!""""!"&%!!!
Du var ju så "#"!##""!!!# bra. Va !#&#"/!%½!!! var du tvungen att uttala dig om producenten?, så att du fick kicken. ARrrrrrggghhh. Men men. Ashton kutcher är i och för sig väldigt bra i sin rollfigur som Walden Schmidt.
Men på något sätt har hjärtat i serien lämnat. Jag känner att jag har ett stort problem här. Ett i-lands problem? Har inte jämnåriga med mig i Afrika samma huvudbry? Hmm. Kanske.
Jag har ett nytt favorituttryck. Det har nu passerat mitt tidigare favorituttryck som löd:
"Det är ingen ko på isen". Tätt följt av "Det var jämt skägg".
Jo, det nya lyder som följer:
"Du är ju inte dum egentligen, du har bara otur när du tänker".
Uttalat av allas våran Bert Karlsson om Bosse Ringholm.
Det var då inte en herrklubb med lättklädda damer, utan en dag och kväll innehållande manlig vänskap och sammanhållning. Klockrent!
Jag måste säga att jag är jävligt glad, men samtidigt jävligt besviken. Min favoritserie nummer 1 har fallerat, men håller ändå till viss del fortfarande måttet. Den fortsätter ett tag till. Charlie Sheen, din dumma #"#!!#!!""""!"&%!!!
Du var ju så "#"!##""!!!# bra. Va !#&#"/!%½!!! var du tvungen att uttala dig om producenten?, så att du fick kicken. ARrrrrrggghhh. Men men. Ashton kutcher är i och för sig väldigt bra i sin rollfigur som Walden Schmidt.
Men på något sätt har hjärtat i serien lämnat. Jag känner att jag har ett stort problem här. Ett i-lands problem? Har inte jämnåriga med mig i Afrika samma huvudbry? Hmm. Kanske.
Jag har ett nytt favorituttryck. Det har nu passerat mitt tidigare favorituttryck som löd:
"Det är ingen ko på isen". Tätt följt av "Det var jämt skägg".
Jo, det nya lyder som följer:
"Du är ju inte dum egentligen, du har bara otur när du tänker".
Uttalat av allas våran Bert Karlsson om Bosse Ringholm.
tisdag 18 oktober 2011
18/10 Tisdag
Jag har länge tyckt att Facebook är jävligt mesigt. Jag som de flesta andra är dock medlem där. Det var ju rätt roligt i början. Man tänkte, oh, nu ska man hitta en massa gamla kompisar, och ta upp kontakten. Men fan, ärligt. Det är inte många man har återfått kontakten med. Visst, man har mer koll på vad folk gör, och man har större och fler möjligheter att visa för dem man känner och bekanta vad man gör för något. De få saker som fortfarande är roliga med Facebook är alla foton som folk lägger in. Var de har varit på semester, olika fester och dylikt. Så har man hört att det kan vara farligt att skriva där om man är på semester, vilket kan öka risken för inbrott. Men man får väl lägga in i efterhand.
Men det många fortfarande gör på Facebook är sina ständiga statusuppdateringar. Att man flera gånger om dagen måste skriva vad man gör. Typ, nu har jag ätit frukost. Eller nu ska jag gå till jobbet Ja! och? vem fan bryr sig liksom? Men det som är ännu värre är när någon skriver typ: Nu har det hänt igen! eller Vilken otur jag har! Men skriv istället vad som har hänt istället för att typ 500 ska behöva fråga först vad som hänt.
Eller skit i det och ring en vän. Prata ut, och sen lägg ner.
Inte för att jag använt det, Twitter. Men vad jag har förstått så är det endast det som är det mesigaste med Facebook. Enbart statusuppdateringar. Verkar som många har behov av att uttrycka sig, typ som i en blogg. En idè kan vara att alla har digitala skärmar på huvet, typ 30x40 cm, som är kopplat till sin mobil, där man kan göra statusuppdateringar och inte bara visa sin vänner på Facebook eller Twitter, men även alla okända man stöter på, t.ex. i affären eller på stan. Det måste ju ge full tillfredsställelse och uppmärksamhet. Man kan uttrycka sig fritt så att ännu fler ser det. Hur bra som helst!
Men det många fortfarande gör på Facebook är sina ständiga statusuppdateringar. Att man flera gånger om dagen måste skriva vad man gör. Typ, nu har jag ätit frukost. Eller nu ska jag gå till jobbet Ja! och? vem fan bryr sig liksom? Men det som är ännu värre är när någon skriver typ: Nu har det hänt igen! eller Vilken otur jag har! Men skriv istället vad som har hänt istället för att typ 500 ska behöva fråga först vad som hänt.
Eller skit i det och ring en vän. Prata ut, och sen lägg ner.
Inte för att jag använt det, Twitter. Men vad jag har förstått så är det endast det som är det mesigaste med Facebook. Enbart statusuppdateringar. Verkar som många har behov av att uttrycka sig, typ som i en blogg. En idè kan vara att alla har digitala skärmar på huvet, typ 30x40 cm, som är kopplat till sin mobil, där man kan göra statusuppdateringar och inte bara visa sin vänner på Facebook eller Twitter, men även alla okända man stöter på, t.ex. i affären eller på stan. Det måste ju ge full tillfredsställelse och uppmärksamhet. Man kan uttrycka sig fritt så att ännu fler ser det. Hur bra som helst!
fredag 14 oktober 2011
14/10 Fredag
Alla ställer sig frågan hur det kommer sig att ledamöterna inom Socialdemokraterna kan ställa sig bakom Håkan Juholt. Frågan jag ställer mig är;
När kommer det där buskiga djuret under Håkans näsa att hoppa av och springa iväg?...
Jag är så jävla dum i huvet. Jag sitter nu och skrattar åt mitt eget skämt. I alla fall tur att man glädjer någon.
En annan sak jag tänkt på är att man stressar så förbannat numera. Inte för att jag blir stressad av så många saker, enligt mig själv i alla fall. Det jag i så fall blir stressad av är att vara sysslolös. Inte för att jag har blivit mer sysslolös den senaste tiden. Med tanke på att jag fortfarande är relativt nybliven husägare och nybliven förälder. Dessa förändringar är fantastiska men samtidigt bidragande av att man i princip alltid har något att göra eller fixa eller underhålla.
Jag såg ett program som hette Berg flyttar in. I ett av avsnitten flyttade Carina in hos Gunde Svan under ett dygn. Han löste sysslolöshet på ett rätt idèrikt sätt. Han hade en liten skrivbok nära till hands, där han skrev ner allt som behövde göras, med en prioriteringsskala mellan.. 1-4. Samt en uppskattad tidsåtgång. Det resulterade i att han hade rätt bra koll på vad som hela tiden behövde göras, och att han hela tiden hade något att göra. Rätt effektivt.
Jag prövade något liknande på jobbet. Men det funkade inte riktigt. Varför vet jag inte. Jag får väl skriva upp det någonstans att jag behöver analysera det.
Men det jag menar med att jag blir stressad av att vara sysslolös är egentligen inte att jag blir stressad av att ha mycket att göra. Utan mer att man hela tiden ser till att sysselsätta sig själv. Jag vill belysa tid till avslappning och eftertanke. Inte att sitta och glo in i en vägg och meditera. Men det känns rätt stressat när jag värmer något i micron som tar uppskattningsvis 2.5 minuter, och under tiden halar jag fram mobilen och kollar om någon lagt ett nytt ord på Wordfeud, eller om något nytt skrivits på Aftonbladet, på sportsidorna, sedan jag senast kollat, typ 10 minuter tillbaka. Aja. Det är väl så i vårt samhälle idag. Till exempel, när man ser folk som står vid busshållplatsen som står och väntar på bussen är det ofta numera som man ser majoriteten av människorna som antingen står med en mobil eller en tidning eller dylikt som de underhåller sig själva.
Jag läste igår eller iförrgår på Aftonbladet (vetenskapligt tillförlitlig källa??) om en undersökning som gjorts i Sverige som handlade om att väldigt många tycker att deras jobb är för lätt, vilket de ansåg var stressande. Andra har jobb med många och svåra uppgifter som gör att de blir stressade. Jag menar va fan! Vad är det för fel på oss människor? Varför stressar vi upp oss så mycket? I Sverige idag är det rekordmånga som knaprar antidepressiva tabletter som aldrig förr. Vad ska det leda till? Ska vi skicka oss alla till återöppnade Sankta Maria. Så får typ robotar ta över våra liv. Klippa våra gräsmattor. Måla om våra hus vart fjärde år. Ja, det ska nog lösa sig.
När kommer det där buskiga djuret under Håkans näsa att hoppa av och springa iväg?...
Jag är så jävla dum i huvet. Jag sitter nu och skrattar åt mitt eget skämt. I alla fall tur att man glädjer någon.
En annan sak jag tänkt på är att man stressar så förbannat numera. Inte för att jag blir stressad av så många saker, enligt mig själv i alla fall. Det jag i så fall blir stressad av är att vara sysslolös. Inte för att jag har blivit mer sysslolös den senaste tiden. Med tanke på att jag fortfarande är relativt nybliven husägare och nybliven förälder. Dessa förändringar är fantastiska men samtidigt bidragande av att man i princip alltid har något att göra eller fixa eller underhålla.
Jag såg ett program som hette Berg flyttar in. I ett av avsnitten flyttade Carina in hos Gunde Svan under ett dygn. Han löste sysslolöshet på ett rätt idèrikt sätt. Han hade en liten skrivbok nära till hands, där han skrev ner allt som behövde göras, med en prioriteringsskala mellan.. 1-4. Samt en uppskattad tidsåtgång. Det resulterade i att han hade rätt bra koll på vad som hela tiden behövde göras, och att han hela tiden hade något att göra. Rätt effektivt.
Jag prövade något liknande på jobbet. Men det funkade inte riktigt. Varför vet jag inte. Jag får väl skriva upp det någonstans att jag behöver analysera det.
Men det jag menar med att jag blir stressad av att vara sysslolös är egentligen inte att jag blir stressad av att ha mycket att göra. Utan mer att man hela tiden ser till att sysselsätta sig själv. Jag vill belysa tid till avslappning och eftertanke. Inte att sitta och glo in i en vägg och meditera. Men det känns rätt stressat när jag värmer något i micron som tar uppskattningsvis 2.5 minuter, och under tiden halar jag fram mobilen och kollar om någon lagt ett nytt ord på Wordfeud, eller om något nytt skrivits på Aftonbladet, på sportsidorna, sedan jag senast kollat, typ 10 minuter tillbaka. Aja. Det är väl så i vårt samhälle idag. Till exempel, när man ser folk som står vid busshållplatsen som står och väntar på bussen är det ofta numera som man ser majoriteten av människorna som antingen står med en mobil eller en tidning eller dylikt som de underhåller sig själva.
Jag läste igår eller iförrgår på Aftonbladet (vetenskapligt tillförlitlig källa??) om en undersökning som gjorts i Sverige som handlade om att väldigt många tycker att deras jobb är för lätt, vilket de ansåg var stressande. Andra har jobb med många och svåra uppgifter som gör att de blir stressade. Jag menar va fan! Vad är det för fel på oss människor? Varför stressar vi upp oss så mycket? I Sverige idag är det rekordmånga som knaprar antidepressiva tabletter som aldrig förr. Vad ska det leda till? Ska vi skicka oss alla till återöppnade Sankta Maria. Så får typ robotar ta över våra liv. Klippa våra gräsmattor. Måla om våra hus vart fjärde år. Ja, det ska nog lösa sig.
torsdag 13 oktober 2011
13/10 torsdag
Det var en geniknöl! Jag visste det hela tiden. En systa, missbildning, fettknuta, jadajadajada. Ella har blivit undersökt av säkert 20 olika läkare, och nu är det i alla fall konstaterat. Det är ofarligt. Puhh, skönt. Vi hade 2 läkarbesök inbokade i Malmö idag, med 4 timmars mellanrum. Därför tog vi bl.a. En sväng inom Ikea. Trevligt. Men det var en sak jag reagerade över. De körde lite reklam mellan bakgrundsmusikens låtar. Det var speciellt en slinga jag kommer ihåg, den lät ungefär så här: för varje grad du sänker elementen med där hemma sparar du x antal kronor i elräkning, som du sen kan lägga på tyg på textilavdelningen. Då ser jag mig själv fråga frugan. Älskling, ska vi sänka elementen där hemma, så temperaturen blir till en så där 15 grader, så att vi kan köpa nya fina gardiner? låter då hunden och dottern huttra och gå med förkylningar genom hela vintern. Jävligt bra idé kamprad. Du är erkänt snål. Men det är väl ändå en så in i helvetes snål reklam. Jag menar, hade det skett i USA, hade företaget fått en så där 1000 stämningar i januari, februari. Nä, jag frågar nog inte frugan. Vi kollade vidare på blommorna istället. Lurigt att veta numera att veta vilka som är riktiga och vilka som är plast. De är för en lekman som jag inom det området jävligt lika. Kan ju bli helfel om man köper fel, och sedan vattnar dem. Kan bli rejält med mögel och skit.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 12 oktober 2011
12/10 Onsdag
Ofta är det så att man vill ha sådant man inte har. Ibland till och med tvärtom mot vad man har.
Till exempel. Knut-Sture har tunt stripigt hår, men vill gärna ha tjockt fylligt hår. Eller Ulla-Britta som har stort och lockigt hår, men vill gärna ha långt och rakt hår.
Har man stor rumpa, vill man ofta ha en liten nätt rumpa. Jag kan fortsätta i oändlighet.
Ett exmpel till bara som jag tror de flesta kan skriva under på. Exemplet låter som följande.
Familjen Knutsson hade en gammal Fiat från 97. Den var lite sliten på högra sidan, men nu! Har de, köpt en begagnad.. jag kommer fan inte på något bra märke. Men okej, en SAAB från 2010, som endast gått 2400 mil och i oförskämt bra skick.
Bilen är parkerad på gatan, nypolerad, och bilens Porscheröda lack glänser i solskenet. Allt är frid och fröjd, tills... Grannen, Jonsson, kommer körandes längre ner på gatan i en splitter ny Mercedes, svart, med dyra fälgar, så rena och polerade så att de skickar solkatter så att farmor som sitter i hammocken blir bländad.
Avundsjukan kommer smygandes. SAAB:en ser redan lite grå ut.
Buddha ska ha liknat västerlänningar med galna apor som hela tiden söker efter fler bananer. Har man en, vill man ha två.
En annan sak jag har tänkt är ärlighet. Hur ärlig ska man vara liksom? Jag hittade ett citat som jag tycker är passande "Det är för väl att lögnen finns, tänk om allt man hör är sant". När jag såg detta citat tänkte jag direkt på dessa skvallertidningar som man ofta hittar hos frissan. Oftast står det mest rykten och lögner i dem. Men ändå säljer dessa, för att många människor gärna vill veta, är nyfikna och vill gotta sig i andras lycka och olycka. Personligen vill man ju att människor runt omkring mig är ärliga. Men inte elaka, för det kan vara en fin linje mellan att vara ärlig och för ärlig. Om jag till exempel testar ett par nya byxor, vill man kanske hellre höra att de inte passar en, än att min röv ser stor och pluffsig ut i de byxorna. jag hittade ett annat citat som kan passa in här: "Tänk på vad du säger, så att du inte säger vad du tänker".
Till exempel. Knut-Sture har tunt stripigt hår, men vill gärna ha tjockt fylligt hår. Eller Ulla-Britta som har stort och lockigt hår, men vill gärna ha långt och rakt hår.
Har man stor rumpa, vill man ofta ha en liten nätt rumpa. Jag kan fortsätta i oändlighet.
Ett exmpel till bara som jag tror de flesta kan skriva under på. Exemplet låter som följande.
Familjen Knutsson hade en gammal Fiat från 97. Den var lite sliten på högra sidan, men nu! Har de, köpt en begagnad.. jag kommer fan inte på något bra märke. Men okej, en SAAB från 2010, som endast gått 2400 mil och i oförskämt bra skick.
Bilen är parkerad på gatan, nypolerad, och bilens Porscheröda lack glänser i solskenet. Allt är frid och fröjd, tills... Grannen, Jonsson, kommer körandes längre ner på gatan i en splitter ny Mercedes, svart, med dyra fälgar, så rena och polerade så att de skickar solkatter så att farmor som sitter i hammocken blir bländad.
Avundsjukan kommer smygandes. SAAB:en ser redan lite grå ut.
Buddha ska ha liknat västerlänningar med galna apor som hela tiden söker efter fler bananer. Har man en, vill man ha två.
En annan sak jag har tänkt är ärlighet. Hur ärlig ska man vara liksom? Jag hittade ett citat som jag tycker är passande "Det är för väl att lögnen finns, tänk om allt man hör är sant". När jag såg detta citat tänkte jag direkt på dessa skvallertidningar som man ofta hittar hos frissan. Oftast står det mest rykten och lögner i dem. Men ändå säljer dessa, för att många människor gärna vill veta, är nyfikna och vill gotta sig i andras lycka och olycka. Personligen vill man ju att människor runt omkring mig är ärliga. Men inte elaka, för det kan vara en fin linje mellan att vara ärlig och för ärlig. Om jag till exempel testar ett par nya byxor, vill man kanske hellre höra att de inte passar en, än att min röv ser stor och pluffsig ut i de byxorna. jag hittade ett annat citat som kan passa in här: "Tänk på vad du säger, så att du inte säger vad du tänker".
tisdag 11 oktober 2011
11/10 Tisdag
SVT! Ärligt talat. Jag måste bara gratulera till er fotbollsexpert Wernerson. Jag tänker främst på hans vetskap om vilka som skulle vinna Allsvenskan men även hans berättigade kritik mot Svenska landslagets förbundskapten och hans laguttagning, som råkade vinna mot för tillfället världens bästa landslag. Heja SVT och heja Wernerson.
Jag är mer än överbevisad att min dotter kommer bli handbollsspelare när hon blir lite äldre. Ikväll, när vi hade "hemma hos" med kära vänner på vardagsmys, satt Ella och vevade sin vattenkanna i bordet upprepade gånger minst 15-20 gånger med en imponerande precision och styrka. Jag skulle gissa att hennes kvaliteter kommer passa pefekt från 9 meter.
Jag gillar egentligen inte att upprepa mig, men det var intressant att se sossarnas riksdagsgruppsmedlemmar på tv4 nyheterna, då de kom ut efter sitt "krismöte" efter att deras partiordförandes nyligen uppdagade bidragsfusk. Då medlemmarna, mumlade, stammade eller lite surt avvärjde kommentarer från journalister som väntade utanför deras mötessal.
De verkar ju ha haft ett bra möte, som de verkar vilja delge blivande eventuella väljare. Hmm.
Allt är relativt, beroende på hur man ser det, och var man bor någonstans. Det jag vill komma till är att i Sverige kan vi vara väldigt kritiska mot, enligt mig väldigt små saker, om man jämför med hur förhållandena ser ut runt om i världen. Man inser att vi är rätt bortskämda i västvärlden. Vi hade besök idag av en gammal vän till min kära hustru som bor i Afrika, närmare bestämt i Zambia. Där kan följande scenario se ut som följande. Man har inbrott i sitt hus. ringer till polisen, varpå de frågar om man kan hämta dem, därför att de inte har några polisbilar. Eller att till exempel om det bryter ut en brand i en byggnad så kommer brandkåren, men de kan inte släcka branden, därför att de har inget vatten. Om man sedan bara jämför med hur vi har det i Sverige och kan tycka att det är lite krångligt med Försäkringskassan, med till exempel Schweiz och hur deras regler vad gäller föräldraledighet där de har enbart rätt till 16 veckors betald ledighet, så inser man fort att vi har det rätt bra.
Jag är mer än överbevisad att min dotter kommer bli handbollsspelare när hon blir lite äldre. Ikväll, när vi hade "hemma hos" med kära vänner på vardagsmys, satt Ella och vevade sin vattenkanna i bordet upprepade gånger minst 15-20 gånger med en imponerande precision och styrka. Jag skulle gissa att hennes kvaliteter kommer passa pefekt från 9 meter.
Jag gillar egentligen inte att upprepa mig, men det var intressant att se sossarnas riksdagsgruppsmedlemmar på tv4 nyheterna, då de kom ut efter sitt "krismöte" efter att deras partiordförandes nyligen uppdagade bidragsfusk. Då medlemmarna, mumlade, stammade eller lite surt avvärjde kommentarer från journalister som väntade utanför deras mötessal.
De verkar ju ha haft ett bra möte, som de verkar vilja delge blivande eventuella väljare. Hmm.
Allt är relativt, beroende på hur man ser det, och var man bor någonstans. Det jag vill komma till är att i Sverige kan vi vara väldigt kritiska mot, enligt mig väldigt små saker, om man jämför med hur förhållandena ser ut runt om i världen. Man inser att vi är rätt bortskämda i västvärlden. Vi hade besök idag av en gammal vän till min kära hustru som bor i Afrika, närmare bestämt i Zambia. Där kan följande scenario se ut som följande. Man har inbrott i sitt hus. ringer till polisen, varpå de frågar om man kan hämta dem, därför att de inte har några polisbilar. Eller att till exempel om det bryter ut en brand i en byggnad så kommer brandkåren, men de kan inte släcka branden, därför att de har inget vatten. Om man sedan bara jämför med hur vi har det i Sverige och kan tycka att det är lite krångligt med Försäkringskassan, med till exempel Schweiz och hur deras regler vad gäller föräldraledighet där de har enbart rätt till 16 veckors betald ledighet, så inser man fort att vi har det rätt bra.
lördag 8 oktober 2011
8/10 Lördag
Juholt! vilken människa! Det är ju helt fantastiskt. Jag trodde att det var kört när Mona slutade. Jag menar, det kunde inte bli sämre för Socialdemokraterna med en sådan dålig ledare. Trodde jag. Men, så fel jag hade. Denna fantastiska Håhan Juholt. En jävla bedragare! Han råkade låta riksdagen betala hyra även åt hans sambo. Det jag tycker är intressant är att så fort det uppdagades ville han betala tillbaka 160 000 kr. Bara sådär. Kan vara så att han var medveten om situationen?
Det kan bli ett intressant val 2014. Hoppas bara sossarna väljer att behålla denna tomte, som även fick dra tillbaka sossarnas budgetförslag... för 3:e gången? Känns stabilt och trovärdigt?
Jag myser.
Ja, nu är junioridol igång. Fan! Varför måste juryn bara ta fram 15-16 åringar. Det blir ju bara patetiskt. Även när den nya programledaren, Per Lärnström går ut och säger att denna säsongen har det starkaste startfältet någonsin. Men..han började ju nyss?? Ehh. Okej.
Känns som att även juryn ser Sveriges begränsningar av idoltalanger, när den annars charmiga Bagge säger till en av deltagarna att han till och med skulle platsa i American idol. Vilket jag tolkar som att Sveriges idol är en B-tävling. Okej, det verkar ju bra.
Om man nu ska vara lite futuristisk, finns det framförallt en möbel i allas hem som jag tror kommer förändras drastiskt i framtiden. Jag tror egentligen inte det är en möbel. Mer en funktionell installation.
Det jag tänker på är toaletten. Ärligt talat. Den är bra, och det är skönt att slippa utedass, men jävligt ful. Även nydesignade är skitfula. De tar plats och är rätt ohygieniska, trots att man tvättar av den varje vecka.
Jag skulle vilja ha en lätt framtaglig installation i väggen i badrummet. Som man genom en lätt knapptryckning fälls fram, man sätter sig på en avsats, gör sin grej. Denna plockar man sedan av, lägger i en soppåse och sedan slänger.
Hade varit riktigt najs. Man får mer plats i badrummet. Som man i och för sig kommer använda till...ja, det är mer upp till var och en. Men men. Jag tror på det.
Det kan bli ett intressant val 2014. Hoppas bara sossarna väljer att behålla denna tomte, som även fick dra tillbaka sossarnas budgetförslag... för 3:e gången? Känns stabilt och trovärdigt?
Jag myser.
Ja, nu är junioridol igång. Fan! Varför måste juryn bara ta fram 15-16 åringar. Det blir ju bara patetiskt. Även när den nya programledaren, Per Lärnström går ut och säger att denna säsongen har det starkaste startfältet någonsin. Men..han började ju nyss?? Ehh. Okej.
Känns som att även juryn ser Sveriges begränsningar av idoltalanger, när den annars charmiga Bagge säger till en av deltagarna att han till och med skulle platsa i American idol. Vilket jag tolkar som att Sveriges idol är en B-tävling. Okej, det verkar ju bra.
Om man nu ska vara lite futuristisk, finns det framförallt en möbel i allas hem som jag tror kommer förändras drastiskt i framtiden. Jag tror egentligen inte det är en möbel. Mer en funktionell installation.
Det jag tänker på är toaletten. Ärligt talat. Den är bra, och det är skönt att slippa utedass, men jävligt ful. Även nydesignade är skitfula. De tar plats och är rätt ohygieniska, trots att man tvättar av den varje vecka.
Jag skulle vilja ha en lätt framtaglig installation i väggen i badrummet. Som man genom en lätt knapptryckning fälls fram, man sätter sig på en avsats, gör sin grej. Denna plockar man sedan av, lägger i en soppåse och sedan slänger.
Hade varit riktigt najs. Man får mer plats i badrummet. Som man i och för sig kommer använda till...ja, det är mer upp till var och en. Men men. Jag tror på det.
torsdag 6 oktober 2011
6/10 Torsdag
Nu har vår kung trampat i klaveret igen. Han hyllade den diktatoriska kungen Abdullah i Saudiarabien. Som är en kung i ett land med medeltida lagar och rättsskipande samt där kvinnors ställning är undermålig. Man börjar ju undra vad han tänker på. Men på något sätt känns det som inte så förvånande längre. Det blir liksom parodi. Jag tror dock att vår blivande drottning kommer göra ett utmärkt jobb. Så, heja monarkin!
Det är otroligt vad vek man kan vara. Hjärnan vill en sak men musklerna något helt annat.
Anledningen till att jag nu känner så här är eftersom jag har halsfluss och feber. Nu har jag dock fått medicin, vilket gör att jag redan känner mig starkare.
Men som i måndags, när jag började känna mig lite krasslig jobbade jag, och jag kände så tydligt att det inte stod riktigt rätt till. Jag skulle jogga, cirka 200-300 meter, och det kändes som att jag inte hade någon som helst kondition och började kallsvettas.
Jag kan direkt kan se en parallell med när man blir gammal och kanske sjuk på olika sätt. Då hjärnan vill något men kroppen kan inte göra det av olika anledningar. Det måste vara fruktansvärt. Nu var det högst temporärt för min del. Men när man är gammal är det antagligen oftast kroniskt eller mer eller mindre bestående för resten av tiden man lever. Usch!
6 oktober år 891 valdes Formosus till påve. När jag hör ordet påve tänker jag på fader. På engelska father, father christmas, som framträder om 79 dagar, då det är Julafton. När jag hör Julafton tänker jag på tomte, tomten är röd, röd är både färgen för fara och för kärlek. Kärlek kan betraktas på olika sätt. Sätt kan även uttalas sett, eller se. Se en bra film, vilket jag gillar att göra när man går på bio. På bion äter man ofta popcorn. Vilket får mig att tänka på majs, indianer och USA. USA och Obama är två begrepp som är aktuella och som ofta förknippas tillsammans. Obamas popularitet är inte precis hög just nu. Hög. När jag hör ordet hög, då tänker jag på berg, Mount Everest och Göran Kropp. Kropp var en svensk äventyrare som cyklade hela vägen från Sverige ner till Nepal. Nepal ligger i Asien. Asien är en stor kontinent. Kontinent, då tänker jag på 6 i antal. Sex är något de flesta människor önskar ha och har. Har..e, är ett djur. Ett däggdjur? Som Gud har skapat, och då kommer vi tillbaka till vad Gud valt, påven.
Det är otroligt vad vek man kan vara. Hjärnan vill en sak men musklerna något helt annat.
Anledningen till att jag nu känner så här är eftersom jag har halsfluss och feber. Nu har jag dock fått medicin, vilket gör att jag redan känner mig starkare.
Men som i måndags, när jag började känna mig lite krasslig jobbade jag, och jag kände så tydligt att det inte stod riktigt rätt till. Jag skulle jogga, cirka 200-300 meter, och det kändes som att jag inte hade någon som helst kondition och började kallsvettas.
Jag kan direkt kan se en parallell med när man blir gammal och kanske sjuk på olika sätt. Då hjärnan vill något men kroppen kan inte göra det av olika anledningar. Det måste vara fruktansvärt. Nu var det högst temporärt för min del. Men när man är gammal är det antagligen oftast kroniskt eller mer eller mindre bestående för resten av tiden man lever. Usch!
6 oktober år 891 valdes Formosus till påve. När jag hör ordet påve tänker jag på fader. På engelska father, father christmas, som framträder om 79 dagar, då det är Julafton. När jag hör Julafton tänker jag på tomte, tomten är röd, röd är både färgen för fara och för kärlek. Kärlek kan betraktas på olika sätt. Sätt kan även uttalas sett, eller se. Se en bra film, vilket jag gillar att göra när man går på bio. På bion äter man ofta popcorn. Vilket får mig att tänka på majs, indianer och USA. USA och Obama är två begrepp som är aktuella och som ofta förknippas tillsammans. Obamas popularitet är inte precis hög just nu. Hög. När jag hör ordet hög, då tänker jag på berg, Mount Everest och Göran Kropp. Kropp var en svensk äventyrare som cyklade hela vägen från Sverige ner till Nepal. Nepal ligger i Asien. Asien är en stor kontinent. Kontinent, då tänker jag på 6 i antal. Sex är något de flesta människor önskar ha och har. Har..e, är ett djur. Ett däggdjur? Som Gud har skapat, och då kommer vi tillbaka till vad Gud valt, påven.
måndag 3 oktober 2011
3/10 Måndag
För att inte följa Jantelagen, vill jag slå mig på bröstet, för mina prestationer i helgen. Jag lagade då vår tvättmaskin.
När vi skulle tvätta i helgen, om det var i fredags eller i lördags, så blinkade det ett felmeddelande. Jag får väl erkänna att min kära hustru hjälpte mig något. Eller ja, hon sa vad jag skulle göra. Hon hade då tagit reda på vad som var för fel. Och hon kan också visat mig var på maskinen det var fel.
Men ändå! den blev lagad, och det var moi som gjorde det. Min första vitvarureperation.
Undra varför det heter vitvara egentligen. Det är ju ett stort, eller brett begrepp för många olika maskiner. Vilket kan bli förvirrande. För man pratar ofta i termer som;
- Ja, vi bytte ut vitvarorna.
Okej, vilka menar personen då? Det brukar inte uttalas, utan det ska man inte fråga utan, bara.. gissa. Om man nu inte frågar.
Och då kan man få ett kort svar;
- Kyl och frys.
Okej. Hade varit lättare om man sagt det direkt. Och inte skapat denna förvirring. Eller man kanske säger så för att imponera, och att man kanska ska tro att när man säger att man bytt ut vitvarorna, så är det även, tvättmaskinen, torktumlaren, micron och diskmaskinen.
Aja. Så det kan bli.
Ibland undrar jag hur mycket man ska tacka. Scenariot kan se ut som följande, som kan ge mig huvudbry.
Olle bjuder in många vänner och släktingar till en stor fest. Han skickar ut inbjudningskort. De flesta kommer på festen och de har väldigt roligt.
I samtal dagarna efter festen tackar gästerna för senast. Men Olle hade bestämt sedan innan att han skulle skicka ut tackkort till alla som var på festen.
Då kommer min fråga. Ska man även tacka för tackkortet? Eller ska man inte säga något. För enligt mig blir det väldigt många tack. Både för inbjudan, för senast och för tackkortet.. Hmm. Konstigt.
När vi skulle tvätta i helgen, om det var i fredags eller i lördags, så blinkade det ett felmeddelande. Jag får väl erkänna att min kära hustru hjälpte mig något. Eller ja, hon sa vad jag skulle göra. Hon hade då tagit reda på vad som var för fel. Och hon kan också visat mig var på maskinen det var fel.
Men ändå! den blev lagad, och det var moi som gjorde det. Min första vitvarureperation.
Undra varför det heter vitvara egentligen. Det är ju ett stort, eller brett begrepp för många olika maskiner. Vilket kan bli förvirrande. För man pratar ofta i termer som;
- Ja, vi bytte ut vitvarorna.
Okej, vilka menar personen då? Det brukar inte uttalas, utan det ska man inte fråga utan, bara.. gissa. Om man nu inte frågar.
Och då kan man få ett kort svar;
- Kyl och frys.
Okej. Hade varit lättare om man sagt det direkt. Och inte skapat denna förvirring. Eller man kanske säger så för att imponera, och att man kanska ska tro att när man säger att man bytt ut vitvarorna, så är det även, tvättmaskinen, torktumlaren, micron och diskmaskinen.
Aja. Så det kan bli.
Ibland undrar jag hur mycket man ska tacka. Scenariot kan se ut som följande, som kan ge mig huvudbry.
Olle bjuder in många vänner och släktingar till en stor fest. Han skickar ut inbjudningskort. De flesta kommer på festen och de har väldigt roligt.
I samtal dagarna efter festen tackar gästerna för senast. Men Olle hade bestämt sedan innan att han skulle skicka ut tackkort till alla som var på festen.
Då kommer min fråga. Ska man även tacka för tackkortet? Eller ska man inte säga något. För enligt mig blir det väldigt många tack. Både för inbjudan, för senast och för tackkortet.. Hmm. Konstigt.
söndag 2 oktober 2011
2/10 Söndag
Blev varse mitt taktlöshet idag. På Olympia! När klacken skanderade "Vi är mästare" var det många i publiken som klappade med, och det gjorde jag med. Men jag märkte att jag blev osäker i princip varenda gång jag skulle "in" i själva klappandet. Man vill ju inte klappa i fel takt.
Men jag tror det gick bra. Det var ingen som sneglade, vad jag såg i alla fall.
Jag vet inte vad jag ska göra med min "nyckelsamling". Inte för att jag har många, men ändå. Jag har nämligen svårt för att slänga nycklar. Jag har en tendens att glömma bort vart de går någonstans. Och man vill ju inte slänga dem, för att sedan komma på att man hade behövt dem. Hmm, jag sparar dem ett tag till.
Men jag tror det gick bra. Det var ingen som sneglade, vad jag såg i alla fall.
Jag vet inte vad jag ska göra med min "nyckelsamling". Inte för att jag har många, men ändå. Jag har nämligen svårt för att slänga nycklar. Jag har en tendens att glömma bort vart de går någonstans. Och man vill ju inte slänga dem, för att sedan komma på att man hade behövt dem. Hmm, jag sparar dem ett tag till.
torsdag 29 september 2011
29/9 Torsdag
Janne Josefsson! Denna gigant. Han är saknad i ett av mina tidigare favoritprogram, debatt i svt.
Tyvärr Belinda, det håller inte riktigt fullt ut.
Idag till exempel. Det kunde blivit en intressant debatt kring ämnet "ung arbetslöshet" i Sverige. Det blev tyvärr bara en massa gapande och alla pratade i mun på varandra.
Janne var klockren som programledare. Han kom med många kloka frågeställningar, men framför allt kunde han klippa av svammlande debattörer och fördela ordet på ett sätt som gjorde att diskussionerna flöt på, och det blev sällan en massa gapande i studion.
Är även tveksam till Annie löv, som partiledare för C. Känns inte så personlig, vilket jag tror kommer bli en nackdel för partiet, men framför allt för den borgliga alliansen. Fan också!
Men, det som gör mig argast är att Hägglund får så mycket kritik av det egna partiet. Han är dock ingen Alf, men han är personlig och modern. Det är precis vad partiet behöver, och bygga vidare på så att det blir kontinuitet. Byter dom också partiledare, är jag rädd att sossarna vinner nästa riksdagsval.
Jag såg lite av ett program på tv idag som handlade om "min pappa är gravid".. Hmm. Under den korta tiden jag tittade fick man en inblick hos ett transsexuellt par som levde i USA. Båda partnerna var biologiskt födda kvinnor, men sedan flera år tillbaka efter operationer och X antal hormonsprutor blivit män. De är då transsexuellahomosexuella. Eller det kanske transsexuell innefattar.. Aja. i alla fall. Det jag inte riktigt får ihop är, att de vill då inte vara kvinnor så de byter kön. Ok, fine, det kan jag respektera. Jag kan inte förstå det eftersom jag inte varit i närheten av deras situation. Men det händer så många konstiga saker numera, så visst. Jag respekterar det.
Men! det jag inte fattar, är att de sedan väljer att bli gravida. Inte genom en surrogatmamma, eller genom adoption. Utan att en av dessa tidigare kvinnor, numera man, väljer att typ gå tillbaka till sin kvinnliga form, och genom insinuation, bli gravid och för att sedan föda detta barn. För att sedan gå tillbaka till sin manliga form? Hmm, låter märkligt för mig. Men aja. Det är deras val.
Jag har insett att skottar är fan riktigt smarta. Yes. Det är dom. Det har jag kommit fram till efter att ha analyserat mina egna klädvanor när jag sover. Jag gillar då, för att inte bli för privat, att sova "fritt". Vilket då skottar gör hela dagen, eller i alla fall förr i tiden, genom att ha kilt. Fantastisk uppfinning. Jag ska ta ett allvarligt snack med min regering, och se om det går att få bäras på Piteågatan. Och om jag även har lite tur, i det offentliga forumet.
Tyvärr Belinda, det håller inte riktigt fullt ut.
Idag till exempel. Det kunde blivit en intressant debatt kring ämnet "ung arbetslöshet" i Sverige. Det blev tyvärr bara en massa gapande och alla pratade i mun på varandra.
Janne var klockren som programledare. Han kom med många kloka frågeställningar, men framför allt kunde han klippa av svammlande debattörer och fördela ordet på ett sätt som gjorde att diskussionerna flöt på, och det blev sällan en massa gapande i studion.
Är även tveksam till Annie löv, som partiledare för C. Känns inte så personlig, vilket jag tror kommer bli en nackdel för partiet, men framför allt för den borgliga alliansen. Fan också!
Men, det som gör mig argast är att Hägglund får så mycket kritik av det egna partiet. Han är dock ingen Alf, men han är personlig och modern. Det är precis vad partiet behöver, och bygga vidare på så att det blir kontinuitet. Byter dom också partiledare, är jag rädd att sossarna vinner nästa riksdagsval.
Jag såg lite av ett program på tv idag som handlade om "min pappa är gravid".. Hmm. Under den korta tiden jag tittade fick man en inblick hos ett transsexuellt par som levde i USA. Båda partnerna var biologiskt födda kvinnor, men sedan flera år tillbaka efter operationer och X antal hormonsprutor blivit män. De är då transsexuellahomosexuella. Eller det kanske transsexuell innefattar.. Aja. i alla fall. Det jag inte riktigt får ihop är, att de vill då inte vara kvinnor så de byter kön. Ok, fine, det kan jag respektera. Jag kan inte förstå det eftersom jag inte varit i närheten av deras situation. Men det händer så många konstiga saker numera, så visst. Jag respekterar det.
Men! det jag inte fattar, är att de sedan väljer att bli gravida. Inte genom en surrogatmamma, eller genom adoption. Utan att en av dessa tidigare kvinnor, numera man, väljer att typ gå tillbaka till sin kvinnliga form, och genom insinuation, bli gravid och för att sedan föda detta barn. För att sedan gå tillbaka till sin manliga form? Hmm, låter märkligt för mig. Men aja. Det är deras val.
Jag har insett att skottar är fan riktigt smarta. Yes. Det är dom. Det har jag kommit fram till efter att ha analyserat mina egna klädvanor när jag sover. Jag gillar då, för att inte bli för privat, att sova "fritt". Vilket då skottar gör hela dagen, eller i alla fall förr i tiden, genom att ha kilt. Fantastisk uppfinning. Jag ska ta ett allvarligt snack med min regering, och se om det går att få bäras på Piteågatan. Och om jag även har lite tur, i det offentliga forumet.
onsdag 28 september 2011
Onsdag 28/9
För cirka.. 2 år sedan var jag, min kära fru och vår lilla hund på väg till Nimis, när vi plötsligt träffade den kända grundaren och konstnären av denna speciella plats.
Jag blev tvungen att prata med honom. Han hade med sig några bräder och en hammare.
-Jag trodde du var färdig med Nimis. (Jag)
-Jag hör att du inte hört talas om döden. Den kommer drabba oss alla. Det väsentliga är vad man gör av sitt liv innan dess. (Vilks)
Därefter promenerade han vidare i rask takt.
Vad jag förstår har han fortfarande polisskydd, efter att han för ett par år sedan släppte bilder på profeten Muhammed.
Jag kan tycka att det är inte klokt att han ska bli ens hotad för sina verk. Debatten har pågått under lång tid, och jag hörde någon säga, att det var klantigt av Lars Vilks, och att han borde förstå bättre.
Jag anser dock att det inte är så farligt, det han gjorde. Inte så att människor ska sätta livet till.
Vissa har muttrat vad det här kostat samhället, med hans personskydd. Men jag kan samtidigt tycka att det är viktigt att visa utåt att yttrandefriheten och tryckfirheten är något viktigt att kämpa för. Hur skulle vårt samhälle se ut om man inte fick uttrycka sig fritt?
Jag säger: heja Vilks!
Jag har tidigare varit positiv till samarbetet inom EU. Men sedan ett tag tillbaka har jag blivit mer skeptisk. Vad gäller ekonomin. Ett program, Hubinette visade ett komiskt klipp om det kritiska läget. Hur flera länder på löpande band går ut offentligt med hur dåliga deras ekonomier är. Och att då andra länder ska låna ut pengar till dessa på ruinens brant, som själva har dålig ekonomi. Som får låna av varandra, för att få det att gå ihop. Sen att USA lånat pengar av diktaturen Kina, känns sådär.
Man blir nervös av hur det ska påverka oss på lång sikt. Eftersom vår ekonomi påverkas av dem alla andra.
Bara det här med Grekland är hur skrämmande som helst. Pension vid 50-55 års åldern, 13 månadslöner om året. Inte konstigt att det går dåligt för dem.
Jag blev tvungen att prata med honom. Han hade med sig några bräder och en hammare.
-Jag trodde du var färdig med Nimis. (Jag)
-Jag hör att du inte hört talas om döden. Den kommer drabba oss alla. Det väsentliga är vad man gör av sitt liv innan dess. (Vilks)
Därefter promenerade han vidare i rask takt.
Vad jag förstår har han fortfarande polisskydd, efter att han för ett par år sedan släppte bilder på profeten Muhammed.
Jag kan tycka att det är inte klokt att han ska bli ens hotad för sina verk. Debatten har pågått under lång tid, och jag hörde någon säga, att det var klantigt av Lars Vilks, och att han borde förstå bättre.
Jag anser dock att det inte är så farligt, det han gjorde. Inte så att människor ska sätta livet till.
Vissa har muttrat vad det här kostat samhället, med hans personskydd. Men jag kan samtidigt tycka att det är viktigt att visa utåt att yttrandefriheten och tryckfirheten är något viktigt att kämpa för. Hur skulle vårt samhälle se ut om man inte fick uttrycka sig fritt?
Jag säger: heja Vilks!
Jag har tidigare varit positiv till samarbetet inom EU. Men sedan ett tag tillbaka har jag blivit mer skeptisk. Vad gäller ekonomin. Ett program, Hubinette visade ett komiskt klipp om det kritiska läget. Hur flera länder på löpande band går ut offentligt med hur dåliga deras ekonomier är. Och att då andra länder ska låna ut pengar till dessa på ruinens brant, som själva har dålig ekonomi. Som får låna av varandra, för att få det att gå ihop. Sen att USA lånat pengar av diktaturen Kina, känns sådär.
Man blir nervös av hur det ska påverka oss på lång sikt. Eftersom vår ekonomi påverkas av dem alla andra.
Bara det här med Grekland är hur skrämmande som helst. Pension vid 50-55 års åldern, 13 månadslöner om året. Inte konstigt att det går dåligt för dem.
måndag 26 september 2011
26/9 Måndag
Teknik. För mig är det ett ord förknippat med hatkärlek. Å ena sidan är det positivt med teknik, eftersom det underlättar för oss i samhället. Det är mycket som blir smidigare. Vi behöver göra mindre. Om 5-10 år kan vi antagligen ligga i sängen och få allting gjort som krävs av oss.
Men, sen å andra sidan är jag ju inte så teknisk, vilket gör att jag blir som en passiv åskådare. När något går fel vet jag inte hur man ska åtgärda det, vilket kan vara frustrerande.
Som idrottslärare och förespråkare till rörelse och idrottsutövande gör den utvecklingen ont i mitt hjärta.
Men, sen å andra sidan är jag ju inte så teknisk, vilket gör att jag blir som en passiv åskådare. När något går fel vet jag inte hur man ska åtgärda det, vilket kan vara frustrerande.
Som idrottslärare och förespråkare till rörelse och idrottsutövande gör den utvecklingen ont i mitt hjärta.
söndag 25 september 2011
25/9 söndag
Helgen är snart till ända! Och det har varit en helspäckad och rolig helg. Den började i fredags med babysim. Glömde dock mina badshorts.. som inte blev återfunna. Trots att jag körde dit dagen efter och letade efter dem. I lådan, kvarglömda saker, såg jag ett par tighta ljusrosa shorts, som jag blev lite sugen på att sno med mig. Men jag såg receptionisten snegla mot mig, och jag hade ju sagt att jag blivit av med ett par svarta nike shorts.
Efter babysimmet gästade vi casa el Cedergren. Dom är så gulliga. Mycket trevligt.
Ella ville dock inte somna om efter att vi kom hem vid halv 3, så hon höll låda till.. halv sex. Men det är sånt som kan hända. Kände en viss ånger efter att jag föreslagit till min kära hustru att jag skulle ta morgonpasset på lördagen, och hon på söndagen. Men det var bara att spotta i nävarna. Kissa i motvinden. Och köra på.
På lördagen kom la familja el Svensson på middag. Vi fick även hjälp med antenn och tvuttag. Gött. Bara 1½ år sedan vi flyttade till huset, och haft en stor hängande antenn i vardagsrummet från taket och en ickefungerande tv på ovanvåningen. Men bättre sent än aldrig, sa mannen som kissa i vasken.
På söndagen blev det promenad i Pålsjöskog med kära Annah & Mattias. Därefter en gemensam lunch med Ticketspel.
Varpå vi åkte och firade vår tids stora hjälte, svärmorfar.
Kryddan på verket, vårt kära HIF tog SM guld! Helt fantastiskt! Och ett stort tack till vår expert Thomas Wernersson för att du trodde på vårt lag.
Om det nu finns en Gud, bestraffade han mannen, på ett sätt som han inte bestraffade kvinnan.
Jepp, och jag tror att alla män kan känna igen sig när jag kommer förklara vad jag menar.
I princip varje morgon sedan inträdet i puberteten händer detta straff. Ibland även lite fördröjt. Det går inte att påverka och det kan komma helt utan orsak. Vilket kan bli väldigt pinsamt, speciellt om man är på offentlig plats. Tänker man på det, och är på en offentlig plats, tar det längre tid innan det går över. Det är rätt orättvist, eftersom om kvinnan skulle bli bestraffad på något liknande sätt, skulle det ändå inte synas. Men det gör det på mannen. Det jag pratar om, är morgonstånd. Skitjobbigt.
Som sagt, om det nu då finns en gud. Straff.
Efter babysimmet gästade vi casa el Cedergren. Dom är så gulliga. Mycket trevligt.
Ella ville dock inte somna om efter att vi kom hem vid halv 3, så hon höll låda till.. halv sex. Men det är sånt som kan hända. Kände en viss ånger efter att jag föreslagit till min kära hustru att jag skulle ta morgonpasset på lördagen, och hon på söndagen. Men det var bara att spotta i nävarna. Kissa i motvinden. Och köra på.
På lördagen kom la familja el Svensson på middag. Vi fick även hjälp med antenn och tvuttag. Gött. Bara 1½ år sedan vi flyttade till huset, och haft en stor hängande antenn i vardagsrummet från taket och en ickefungerande tv på ovanvåningen. Men bättre sent än aldrig, sa mannen som kissa i vasken.
På söndagen blev det promenad i Pålsjöskog med kära Annah & Mattias. Därefter en gemensam lunch med Ticketspel.
Varpå vi åkte och firade vår tids stora hjälte, svärmorfar.
Kryddan på verket, vårt kära HIF tog SM guld! Helt fantastiskt! Och ett stort tack till vår expert Thomas Wernersson för att du trodde på vårt lag.
Om det nu finns en Gud, bestraffade han mannen, på ett sätt som han inte bestraffade kvinnan.
Jepp, och jag tror att alla män kan känna igen sig när jag kommer förklara vad jag menar.
I princip varje morgon sedan inträdet i puberteten händer detta straff. Ibland även lite fördröjt. Det går inte att påverka och det kan komma helt utan orsak. Vilket kan bli väldigt pinsamt, speciellt om man är på offentlig plats. Tänker man på det, och är på en offentlig plats, tar det längre tid innan det går över. Det är rätt orättvist, eftersom om kvinnan skulle bli bestraffad på något liknande sätt, skulle det ändå inte synas. Men det gör det på mannen. Det jag pratar om, är morgonstånd. Skitjobbigt.
Som sagt, om det nu då finns en gud. Straff.
lördag 24 september 2011
24/9 lördag
Finns utomjordingar? Jag tror det. Vem vet vad som finns ute i universum? Är vi på vår planet ensamma? Jag tror inte det.
Men om det nu skulle vara så att utomjordingar skulle finnas och de skulle besöka oss? undra hur det skulle gå då. Jag menar, vilka på vår planet skulle du vilja prata med? antagligen de som bestämmer på planeten. Alltså om det skulle handla om fredliga möten.
Men tyvärr tror jag inte att vi människor skulle stå i rampljuset. Vi vet om att vi är den överlägsna djurarten på vår planet. Med vad skulle utomjordingarna tro?
Jo, hundarna. De skulle börja prata med hundarna.
Det, för att de skulle tro att det är dom som bestämmer. Rent objektivt kan man tro det. Vi har kopplat dem, men det kan lika gärna vara tvärtom att det är hundarna som leder oss människor. Vi serverar dem mat när de vill. Vi plockar upp deras bajs var de nu än bajsar någonstans.
Japp, det är hundarna de skulle förhandla med. Vi skulle bara stå bredvid och titta på. Vi skulle inte få ta del utav kakan, utan de blir polare och antagligen får de följa med dem. Eftersom vi inte lyckats hitta dem ute någonstans i universum än, så skulle vi inte göra det helt plötsligt nu heller. Vi skulle förlora våra hundar. Vad skulle hända nu då. Vilka djur skulle ta deras plats. För alla vet att hunden är människans bästa vän, man vill ju inte mista eller vara utan sin bästa vän.
Då, tror jag..på...getterna? De är ändå lite lika. De är rätt chill, bräker lite och skulle lyssna på oss. Jepp så är det.
Men om det nu skulle vara så att utomjordingar skulle finnas och de skulle besöka oss? undra hur det skulle gå då. Jag menar, vilka på vår planet skulle du vilja prata med? antagligen de som bestämmer på planeten. Alltså om det skulle handla om fredliga möten.
Men tyvärr tror jag inte att vi människor skulle stå i rampljuset. Vi vet om att vi är den överlägsna djurarten på vår planet. Med vad skulle utomjordingarna tro?
Jo, hundarna. De skulle börja prata med hundarna.
Det, för att de skulle tro att det är dom som bestämmer. Rent objektivt kan man tro det. Vi har kopplat dem, men det kan lika gärna vara tvärtom att det är hundarna som leder oss människor. Vi serverar dem mat när de vill. Vi plockar upp deras bajs var de nu än bajsar någonstans.
Japp, det är hundarna de skulle förhandla med. Vi skulle bara stå bredvid och titta på. Vi skulle inte få ta del utav kakan, utan de blir polare och antagligen får de följa med dem. Eftersom vi inte lyckats hitta dem ute någonstans i universum än, så skulle vi inte göra det helt plötsligt nu heller. Vi skulle förlora våra hundar. Vad skulle hända nu då. Vilka djur skulle ta deras plats. För alla vet att hunden är människans bästa vän, man vill ju inte mista eller vara utan sin bästa vän.
Då, tror jag..på...getterna? De är ändå lite lika. De är rätt chill, bräker lite och skulle lyssna på oss. Jepp så är det.
onsdag 21 september 2011
21/9 onsdag
Vi är alla olika, och det tycker jag är roligt. Vi tänker olika. Vi tänker på olika saker. Det kan nog gå lite i vågor, beroende på ens situation i livet. Jag tycker själv att jag inte är så filosofisk, trots att det är väldigt intressant, och roligt dom gångerna man diskuterar stora existentiella frågor. Några saker som jag dock funderar på och som jag inte kan komma fram till något direkt svar på är följande tre saker: 1. Hur kan det komma sig att man i princip alltid orkar äta dessert trots att man är proppmätt? 2. Var fan kommer bananflugor ifrån? (extra följdfråga: varför kallas de bananflugor?) 3. Funderade aldrig Staffan Olsson på att klippa sig eller i alla fall skaffa ett pannband?
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Sängen
tisdag 20 september 2011
20/9 Tisdag forts.
Min fru vill lägga till min dåliga hörsel samt en ursäkt för mitt fula språk.
Jag vill dock ställa mig frågandes till min dåliga hörsel. Enligt mig handlar det om sortering. Tydligen hör jag inte när jag gör fel, men väldigt väl när jag får komplimanger. Konstigt..
Jag vill dock ställa mig frågandes till min dåliga hörsel. Enligt mig handlar det om sortering. Tydligen hör jag inte när jag gör fel, men väldigt väl när jag får komplimanger. Konstigt..
20/9 Tisdag
Dödsstraff? ja eller nej? Jag vågar påstå att i princip 95% av världens befolkning är för dödsstraff, på riktigt.
Själv är jag för, men lite emot. Okej. Så här är det. Jag är egentligen emot, och glad att Sverige inte har det längre. Det var 1921 som det lagstiftades ett förbud mot dödsstraff i Sverige.
Men! om någon jag känner i min närhet skulle bli mördad skulle jag vara för dödsstraff.
Något motsägelsefullt. Men jag är medveten om det. Så det står jag för.
Enligt Amnesty international toppar Kina listan på länder som avrättar flest människor genom dödsstraff. ungefär 1500 personer avrättas i denna diktatur årligen. Tätt följt av Kina kommer Iran, Saudiarabien och USA.
Filmen "The life of David Gale" är ett klockrent exempel på varför dödsstraff är fel. Att många oskyldiga döms. Fantastisk film med Kevin Spacey i spetsen.
Jag är 29 år och sedan länge accepterat den jag är och hur jag ser ut. Jag är 189, plattfotad, lätt överviktig och börjar få lite försämrad syn. Men fine. Det är okej. Det enda jag retar mig lite på är att mitt huvud är så jävla stort. Anledningen till att jag retar mig på det, är vad enligt mig den snart återkommande hattrenden, som jag kommer missa. Därför att jag är så jävla tjockhuvad och inte får på mig en enda hatt. Suck. Det hade varit rätt häftigt att skaffa en sombrero, med diametern 7meter. Visst, flera hade nog suckat och muttrat på gågatan en fin dag, MEN! en regnig dag hade jag varit jävligt populär.
Själv är jag för, men lite emot. Okej. Så här är det. Jag är egentligen emot, och glad att Sverige inte har det längre. Det var 1921 som det lagstiftades ett förbud mot dödsstraff i Sverige.
Men! om någon jag känner i min närhet skulle bli mördad skulle jag vara för dödsstraff.
Något motsägelsefullt. Men jag är medveten om det. Så det står jag för.
Enligt Amnesty international toppar Kina listan på länder som avrättar flest människor genom dödsstraff. ungefär 1500 personer avrättas i denna diktatur årligen. Tätt följt av Kina kommer Iran, Saudiarabien och USA.
Filmen "The life of David Gale" är ett klockrent exempel på varför dödsstraff är fel. Att många oskyldiga döms. Fantastisk film med Kevin Spacey i spetsen.
Jag är 29 år och sedan länge accepterat den jag är och hur jag ser ut. Jag är 189, plattfotad, lätt överviktig och börjar få lite försämrad syn. Men fine. Det är okej. Det enda jag retar mig lite på är att mitt huvud är så jävla stort. Anledningen till att jag retar mig på det, är vad enligt mig den snart återkommande hattrenden, som jag kommer missa. Därför att jag är så jävla tjockhuvad och inte får på mig en enda hatt. Suck. Det hade varit rätt häftigt att skaffa en sombrero, med diametern 7meter. Visst, flera hade nog suckat och muttrat på gågatan en fin dag, MEN! en regnig dag hade jag varit jävligt populär.
söndag 18 september 2011
18/9 Söndag
Söndag..Veckans sista dag..eller? Beror tydligen på vem man frågar. Jag läste att dagen är uppkallad efter Sol, den fornnordiska solgudinnan.
Sedan 1972, blev det internationellt fastställt att söndagen är den sista dagen i veckan. Men frågar man en traditionell jude eller kristen är söndagen veckans första dag.
När jag nyligen googlade runt lite, kom jag underfund med att en norrman, vid namn Aksel Sandemose, kan vara, i alla fall enligt mig en av de mest korkade men samtidigt en av de mest inflyteserika personer under de senaste 100 åren i Skandinavien. Aksel med sin Jantelag. Hans 10 budord får en att krokna av förvåning, av vilken grad av dumhet han stod för, här kommer de:
Sen kan man se att det finns ytterligheter åt andra hållet, om man exempelvis tittar på USA. Men något mellanting. Detta mellanting, eller lagom. Det är också ord man kan bli trött på. Men va fan. Är man bra på något ska man vara stolt över det, och även få kunna uttrycka sig om det. Men visst, det är en fin linje till att bli kaxig och arrogant. Men det får man ju tolka, och vill man inte det och bara är avundsjuk, ja då är det ju otur.
Jag inser att till Jul går jag in i mannens 3:e fas. Så är det. Börjar bli gammal?
det jag tänker på är att, den 24:e är jag tomten. Jepp, den röda, skäggiga, feta och lite småfula gubben som mest skrockar, kliar sig i röven (vilket kan vara accepterat offentligt, men endast då) som ändå sprider sådan glädje.
Den första fasen är ju att man tror på tomten. Den andra att man slutat tro på tomten. Och nu då den tredje och sista fasen, att man är tomten. Ska bli kul!
Sedan 1972, blev det internationellt fastställt att söndagen är den sista dagen i veckan. Men frågar man en traditionell jude eller kristen är söndagen veckans första dag.
När jag nyligen googlade runt lite, kom jag underfund med att en norrman, vid namn Aksel Sandemose, kan vara, i alla fall enligt mig en av de mest korkade men samtidigt en av de mest inflyteserika personer under de senaste 100 åren i Skandinavien. Aksel med sin Jantelag. Hans 10 budord får en att krokna av förvåning, av vilken grad av dumhet han stod för, här kommer de:
- Du skall inte tro att du är något.
- Du skall inte tro att du är lika god som vi.
- Du skall inte tro att du är klokare än vi.
- Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
- Du skall inte tro att du vet mer än vi.
- Du skall inte tro att du är förmer än vi.
- Du skall inte tro att du duger till något.
- Du skall inte skratta åt oss.
- Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
- Du skall inte tro att du kan lära oss något.
Sen kan man se att det finns ytterligheter åt andra hållet, om man exempelvis tittar på USA. Men något mellanting. Detta mellanting, eller lagom. Det är också ord man kan bli trött på. Men va fan. Är man bra på något ska man vara stolt över det, och även få kunna uttrycka sig om det. Men visst, det är en fin linje till att bli kaxig och arrogant. Men det får man ju tolka, och vill man inte det och bara är avundsjuk, ja då är det ju otur.
Jag inser att till Jul går jag in i mannens 3:e fas. Så är det. Börjar bli gammal?
det jag tänker på är att, den 24:e är jag tomten. Jepp, den röda, skäggiga, feta och lite småfula gubben som mest skrockar, kliar sig i röven (vilket kan vara accepterat offentligt, men endast då) som ändå sprider sådan glädje.
Den första fasen är ju att man tror på tomten. Den andra att man slutat tro på tomten. Och nu då den tredje och sista fasen, att man är tomten. Ska bli kul!
lördag 17 september 2011
17/9 Lördag
Nyligen startade, kanske världens mest överskattade serie. Egentligen inte bara serien, utan även sporten.
Serien jag tänker på är Elitserien. I grunden är det en intressant idrott. Men den har blivit så urholkad, både nationellt och internationellt.
Slaget om världsmästerskapstiteln sker varje år. Känns som oftare. Samtidigt är det inte de bästa spelarna som är med längre, på grund av en liga långt bort som inte anpassar sig till övriga världen.
Det handlar om pengar, enbart. Jag skulle gissa att det kostar för mycket för lagen i Nordamerika att släppa iväg sina spelare eller att helt enkelt ha uppehåll i serien för VM.
Även i Sverige handlar det om pengar. Från att för några år sedan redan spelat för många grundseriematcher, så har de ökat till.. 50-60 omgångar. Vilket följs upp av ett oändligt långt slutspel, där alla möten ska avgöras i bäst av 7 matcher.
Men sen, ovanpå allt detta, så är det så många knäppskallar som utövar denna idrotten. Jag menar, alla dessa slagsmål på isen. De är vuxna män, seriöst. Hur ofta ser man idrottsmän inom andra idrotter som börjar slåss.
Mycket av det som händer på isen skulle gett dryga böter eller även i vissa fall fängelsestraff om det hade hänt ute i samhället.
Idol Sverige har inte mycket att hämta. Det kom jag på igår (tidig??). Då en, i och för sig inte så duktig countrysångare sjöng och spelade för juryn. Bland det första en i juryn sa, var att det skulle vara intressant att se honom sjunga en Lady Gaga låt. Men va fan! Om det nu hade varit andra omständigheter, och att han varit exceptionellt duktig, på country. Låt honom då sjunga låtar som passar hans stil, och att tittarna får se honom i en ärlig framtoning. Vem fan vill se dessa "artister" framföra en massa bidrag som de egentligen inte står för. Visst, den slutgiltiga vinnaren är duktig på att sjunga många olika typer av genrar. Men man har inte sett artisten i sitt rätta element så ofta.
Då är American idol bättre, enligt min mening. visst de har också olika teman, men det känns som att deras deltagare har mer utrymme att köra sin grej och i valet av låtar som de får framföra.
Serien jag tänker på är Elitserien. I grunden är det en intressant idrott. Men den har blivit så urholkad, både nationellt och internationellt.
Slaget om världsmästerskapstiteln sker varje år. Känns som oftare. Samtidigt är det inte de bästa spelarna som är med längre, på grund av en liga långt bort som inte anpassar sig till övriga världen.
Det handlar om pengar, enbart. Jag skulle gissa att det kostar för mycket för lagen i Nordamerika att släppa iväg sina spelare eller att helt enkelt ha uppehåll i serien för VM.
Även i Sverige handlar det om pengar. Från att för några år sedan redan spelat för många grundseriematcher, så har de ökat till.. 50-60 omgångar. Vilket följs upp av ett oändligt långt slutspel, där alla möten ska avgöras i bäst av 7 matcher.
Men sen, ovanpå allt detta, så är det så många knäppskallar som utövar denna idrotten. Jag menar, alla dessa slagsmål på isen. De är vuxna män, seriöst. Hur ofta ser man idrottsmän inom andra idrotter som börjar slåss.
Mycket av det som händer på isen skulle gett dryga böter eller även i vissa fall fängelsestraff om det hade hänt ute i samhället.
Idol Sverige har inte mycket att hämta. Det kom jag på igår (tidig??). Då en, i och för sig inte så duktig countrysångare sjöng och spelade för juryn. Bland det första en i juryn sa, var att det skulle vara intressant att se honom sjunga en Lady Gaga låt. Men va fan! Om det nu hade varit andra omständigheter, och att han varit exceptionellt duktig, på country. Låt honom då sjunga låtar som passar hans stil, och att tittarna får se honom i en ärlig framtoning. Vem fan vill se dessa "artister" framföra en massa bidrag som de egentligen inte står för. Visst, den slutgiltiga vinnaren är duktig på att sjunga många olika typer av genrar. Men man har inte sett artisten i sitt rätta element så ofta.
Då är American idol bättre, enligt min mening. visst de har också olika teman, men det känns som att deras deltagare har mer utrymme att köra sin grej och i valet av låtar som de får framföra.
torsdag 15 september 2011
15/9 Torsdag
Snart är fotbollssäsongen slut. Men hur är det med Damallsvenskan? Den borde ju snart också vara slut. Jag ska erkänna att jag har inte koll, trots att jag älskar fotboll.
Det har ju diskuterats mycket fram och tillbaka hur intresset för damfotboll ska kunna öka. Det är ju svårt så länge tjejerna inte är proffs, och därmed inte kan lägga all tid på fotbollen, för att bli skickligare, vilket skulle kunna leda till att det blir roligare att titta på.
De vanliga förslagen är ju att förminska planen samt att tjejerna skulle spela med mindre storlek på bollen. Men jag funderar på om dessa förslagen skulle räcka? Kanske.
Inom andra idrotter har det ju gjorts en del försök. Det första jag tänker på är ishockeyn där det finns en regel som säger att de inte får tacklas!?! Okej, ja då blir det ju roligare.
Jag kommer ihåg att det var en rysk tennisspelare, Anna Kournikova, som brukade spela i kortkorta skjolar. Och om jag inte minns fel fick denna spelare mycket uppmärksamhet, trots att hon egentligen inte vann så mycket.
Undrar vad det beror på. Kan i och för sig även ha att göra med att hon gifte sig med en känd rysk hockeyspelare som spelat många år i NHL. Sergei Fedorov, har jag för mig.
Men som när det gäller svenska klassikern är sträckorna reducerade för tjejer. Dessa olika saker kanske (förutom tacklingarna) skulle göra att medier skulle öka sin bevakning av damfotbollen, vilket även skulle öka sponsring och tv-intäkter. Alltså, lättklädda, spela på en liten plan, med en liten boll under kort tid.
Hmm, undrar hur dessa förslag skulle mottagas av de aktiva?
Det har ju diskuterats mycket fram och tillbaka hur intresset för damfotboll ska kunna öka. Det är ju svårt så länge tjejerna inte är proffs, och därmed inte kan lägga all tid på fotbollen, för att bli skickligare, vilket skulle kunna leda till att det blir roligare att titta på.
De vanliga förslagen är ju att förminska planen samt att tjejerna skulle spela med mindre storlek på bollen. Men jag funderar på om dessa förslagen skulle räcka? Kanske.
Inom andra idrotter har det ju gjorts en del försök. Det första jag tänker på är ishockeyn där det finns en regel som säger att de inte får tacklas!?! Okej, ja då blir det ju roligare.
Jag kommer ihåg att det var en rysk tennisspelare, Anna Kournikova, som brukade spela i kortkorta skjolar. Och om jag inte minns fel fick denna spelare mycket uppmärksamhet, trots att hon egentligen inte vann så mycket.
Undrar vad det beror på. Kan i och för sig även ha att göra med att hon gifte sig med en känd rysk hockeyspelare som spelat många år i NHL. Sergei Fedorov, har jag för mig.
Men som när det gäller svenska klassikern är sträckorna reducerade för tjejer. Dessa olika saker kanske (förutom tacklingarna) skulle göra att medier skulle öka sin bevakning av damfotbollen, vilket även skulle öka sponsring och tv-intäkter. Alltså, lättklädda, spela på en liten plan, med en liten boll under kort tid.
Hmm, undrar hur dessa förslag skulle mottagas av de aktiva?
onsdag 14 september 2011
Onsdag 14/9
En film som har gått på tv flera gånger är "Livet från den ljusa sidan". Fantastisk film. Han spelar denna elaka, bittra, självgoda författaren med svåra tvångstankar.
Dessa tångstankar.. Själv har jag nog haft en del genom åren. Den första jag tänker på var för flera herrans år sen, då jag gick på.. högstadiet och gymnasiet tror jag. varje gång jag skulle gå och lägga mig, och ställt in väckarklockan, var jag tvungen att tända sänglampan upprepade gånger och titta på väckarklockan att jag ställt in alarmet. Jag pratar då om 10-15 gånger, just för att vara på säkra sidan. Jag vet dock inte om det räknas som tvångstankar. Kanske någon form av tvångsbeteende light.
En annan sak, vilket jag tror de flesta känner igen sig i, när man blir osäker, om man stängt av ugnen eller stängt till kylskåpet ordentligt när man antingen gått och lagt sig eller åkt hemifrån. Värst var en gång då jag bodde i Malmö, och skulle arbeta tidigt en morgon på IKEA, och halvvägs till jobb, ca 4.45 på morgonen blev jag osäker om jag stängt av spisen. Det var bara att trampa tillbaka och kolla. Vad jag kommer ihåg, så hade jag stängt av den. Men det hade ju varit jobbigt om det inte varit så, och så hade man struntat i det.
En annan sak jag håller på med just nu, är att varje kväll när jag ska gå och lägga mig så måste jag gå och känna på ytterdörrarna för att se så alla dörrar är låsta. Det blir nog sammanlagt att man kollar alla dörrar minst 2-3 gånger varje kväll.
Hmm. Man är fan dum i huvet.
Andra jag hört om handlar om tvångsbeteende vad gäller renlighet. Men det borde mer handla om fobier enligt mig. Men när jag gogglade på tvångstankar, stod det på Wikipedia bland annat att det tillhör tvångstankar. Det borde innebära att i princip alla har tvångstankar av olika slag.
Efter att ha sett Matrixfilmerna, blir man varse att alla människor lever i en "låtsasvärld" eller en falsk värld. När jag samtidigt tänker på sinnessjukdom, så kan jag ibland spinna vidare på att vi människor inte har nått full insikt eller förståelse om livet. Och att bland annat sinnesjuka människor på något sätt gått över till en annan värld, genom att till exempel nått någon form av insikt. Det finns ju en massa konstiga sjukdomar (enligt oss friska). Där flera av dom handlar om att dessa sjuka är schizofrena, eller andra personlighetsstörningar. Det kanske är "vi friska" som inte vet. Men det är "de sjuka" eller egentligen "de friska" som "vi friska" fast egentligen kanske "vi sjuka" burar in på mentalsjukhus.
Hmm, värt att fundera vidare på.
Dessa tångstankar.. Själv har jag nog haft en del genom åren. Den första jag tänker på var för flera herrans år sen, då jag gick på.. högstadiet och gymnasiet tror jag. varje gång jag skulle gå och lägga mig, och ställt in väckarklockan, var jag tvungen att tända sänglampan upprepade gånger och titta på väckarklockan att jag ställt in alarmet. Jag pratar då om 10-15 gånger, just för att vara på säkra sidan. Jag vet dock inte om det räknas som tvångstankar. Kanske någon form av tvångsbeteende light.
En annan sak, vilket jag tror de flesta känner igen sig i, när man blir osäker, om man stängt av ugnen eller stängt till kylskåpet ordentligt när man antingen gått och lagt sig eller åkt hemifrån. Värst var en gång då jag bodde i Malmö, och skulle arbeta tidigt en morgon på IKEA, och halvvägs till jobb, ca 4.45 på morgonen blev jag osäker om jag stängt av spisen. Det var bara att trampa tillbaka och kolla. Vad jag kommer ihåg, så hade jag stängt av den. Men det hade ju varit jobbigt om det inte varit så, och så hade man struntat i det.
En annan sak jag håller på med just nu, är att varje kväll när jag ska gå och lägga mig så måste jag gå och känna på ytterdörrarna för att se så alla dörrar är låsta. Det blir nog sammanlagt att man kollar alla dörrar minst 2-3 gånger varje kväll.
Hmm. Man är fan dum i huvet.
Andra jag hört om handlar om tvångsbeteende vad gäller renlighet. Men det borde mer handla om fobier enligt mig. Men när jag gogglade på tvångstankar, stod det på Wikipedia bland annat att det tillhör tvångstankar. Det borde innebära att i princip alla har tvångstankar av olika slag.
Efter att ha sett Matrixfilmerna, blir man varse att alla människor lever i en "låtsasvärld" eller en falsk värld. När jag samtidigt tänker på sinnessjukdom, så kan jag ibland spinna vidare på att vi människor inte har nått full insikt eller förståelse om livet. Och att bland annat sinnesjuka människor på något sätt gått över till en annan värld, genom att till exempel nått någon form av insikt. Det finns ju en massa konstiga sjukdomar (enligt oss friska). Där flera av dom handlar om att dessa sjuka är schizofrena, eller andra personlighetsstörningar. Det kanske är "vi friska" som inte vet. Men det är "de sjuka" eller egentligen "de friska" som "vi friska" fast egentligen kanske "vi sjuka" burar in på mentalsjukhus.
Hmm, värt att fundera vidare på.
måndag 12 september 2011
12/9 Måndag
Jag bara måste ha varit en hantverkare i mitt förra liv. Idag har jag fixat med en massa tekniska prylar. Satt upp en plafond, flyttat på lampor, skarvat sladdar. Ja, jag har känt mig väldigt manlig idag.
Inte för att kvinnor inte kan göra sådana här saker. För det är annars oftast min käresta som fixar de tekniska bitarna.
Vi brukar verka för jämställdheten. Vi delar på städning, matlagning, handling, tvättning av bilen med mera.
Läste nyligen att män gör mer i hemmet numera, jämfört med tidigare. Men att, typ 55-60 % av kvinnorna fortfarande gör mest i hushållet.
Det börjat jämna ut sig. Men måste det göra det? Jag menar, det handlar ändå mycket om intressen. Vad man är mest intresserad av att göra. Jag menar då inte att den ena eller andra ska göra allt. Självklart ska man dela på sysslorna. Det är svårt att jämföra med typ för 70-80 år sedan då de flesta kvinnorna var hemmafruar och hade mer tid att städa, tvätta och laga mat.
Men idag är det mer lika mellan män och kvinnor, som arbetar.
Men det jag vill komma till är att det egentligen inte finns kvinnogöra och mansgöra. Utan det handlar om intressen. Sen har man blivit inpräntad sedan liten att typ klippa gräset, häcken, tvätta bilen och hamra och spika är mansgöra. Då blir det också till viss del naturligt att många män tar till sig de uppgifterna.
Men tillbaka till hantverkaryrket. För cirka 5-6 år sedan, då jag bodde och pluggade i Malmö, skulle jag då sätta upp en lampa i köket, i lägenheten jag bodde i.
Det var endast sladdar som hängde ut från taket, vilket innebar att jag var tvungen att skarva dem, för att kunna koppla ihop dem med plampan. Jag visste ju inte om strömmen var på, för det var ingen lampa ikopplad. Jag tänkte, huvudströmmen? nä, elektriker chansar säkert. Jag menar, det är ju ändå 50/50 risk att man fick sig en kyss.
Jag struntade i huvudströmmen, ställde mig på en pall och började klippa i sladdarna. Det tog väl en hundradelssekund, och det small till. Pang!
Som tur var, hade avbitartången gummihandtag, annars hade jag nog fått mig en kyss. Aja. Man lär sig av misstagen?!?
Inte för att kvinnor inte kan göra sådana här saker. För det är annars oftast min käresta som fixar de tekniska bitarna.
Vi brukar verka för jämställdheten. Vi delar på städning, matlagning, handling, tvättning av bilen med mera.
Läste nyligen att män gör mer i hemmet numera, jämfört med tidigare. Men att, typ 55-60 % av kvinnorna fortfarande gör mest i hushållet.
Det börjat jämna ut sig. Men måste det göra det? Jag menar, det handlar ändå mycket om intressen. Vad man är mest intresserad av att göra. Jag menar då inte att den ena eller andra ska göra allt. Självklart ska man dela på sysslorna. Det är svårt att jämföra med typ för 70-80 år sedan då de flesta kvinnorna var hemmafruar och hade mer tid att städa, tvätta och laga mat.
Men idag är det mer lika mellan män och kvinnor, som arbetar.
Men det jag vill komma till är att det egentligen inte finns kvinnogöra och mansgöra. Utan det handlar om intressen. Sen har man blivit inpräntad sedan liten att typ klippa gräset, häcken, tvätta bilen och hamra och spika är mansgöra. Då blir det också till viss del naturligt att många män tar till sig de uppgifterna.
Men tillbaka till hantverkaryrket. För cirka 5-6 år sedan, då jag bodde och pluggade i Malmö, skulle jag då sätta upp en lampa i köket, i lägenheten jag bodde i.
Det var endast sladdar som hängde ut från taket, vilket innebar att jag var tvungen att skarva dem, för att kunna koppla ihop dem med plampan. Jag visste ju inte om strömmen var på, för det var ingen lampa ikopplad. Jag tänkte, huvudströmmen? nä, elektriker chansar säkert. Jag menar, det är ju ändå 50/50 risk att man fick sig en kyss.
Jag struntade i huvudströmmen, ställde mig på en pall och började klippa i sladdarna. Det tog väl en hundradelssekund, och det small till. Pang!
Som tur var, hade avbitartången gummihandtag, annars hade jag nog fått mig en kyss. Aja. Man lär sig av misstagen?!?
lördag 10 september 2011
10/9 Lördag
Nöje är väldigt subjektivt. Precis som många andra gillar jag att läsa olika slags böcker. Det som fängslar mig är när man hittar en riktigt bra bok, en som berör. Man lever sig in i denna berättelse. Jag upplever att jag lever mig in i en annan värld. En annan verklighet.
Inte för att jag har läst många biografier, men enligt mig är de överlägset bäst, när det vill sig väl.
Här kommer en berättelse eller rättare sagt en kort sammanfattning ur en berättelse som har påverkat mig:
Utåt sett var det en vanlig familj. Mamma, pappa och barn. Båda föräldrarna arbetade. De hade träffats i ung ålder, blev kära, gifte sig och skaffade barn. Precis som för många andra familjer i Sverige fanns det problem. Dessa problem utvecklades vilket skulle splittra denna familj. Skilsmässa.
Detta beslut slog familjen i spillror. Mer än man hade kunnat ana.
Barnen blev påverkade på olika sätt. De två äldsta flydde, fast på olika sätt. Den yngsta blev kvar. Mitt i, utan att förstå vad som pågick.
Men det mellersta barnet fick ta den hårdaste smällen. Med droger, kriminalitet och förlorade år.
När familjekonstellationen skulle fastställas gjordes val som än idag är bestående.
Pappan. Han valde bort sina barn. Han prioriterade annat. Framförallt arbete, kanske för att glömma och gå vidare.
Än idag väljer han att prioritera bort sina barn och barnbarn.
När jag jämför den pappans val med min situation, som relativt nybliven pappa, kan jag säga att jag aldrig skulle kunna göra så. Mitt barn är mitt kött och blod. Jag skulle aldrig kunna göra så. Aldrig att jag skulle vilja vara utan mitt barn. Jag vill vara nära henne. Prata med henne varje dag och utvecklas tillsammans med henne. Jämfört med ovan beskriven pappa, så känner inte han sina barn. Han vet inte hur de tänker och hur de är. Han känner inte heller sina barnbarn, och kommer med största sannolikhet inte att lära känna dem heller.
Inte för att jag har läst många biografier, men enligt mig är de överlägset bäst, när det vill sig väl.
Här kommer en berättelse eller rättare sagt en kort sammanfattning ur en berättelse som har påverkat mig:
Utåt sett var det en vanlig familj. Mamma, pappa och barn. Båda föräldrarna arbetade. De hade träffats i ung ålder, blev kära, gifte sig och skaffade barn. Precis som för många andra familjer i Sverige fanns det problem. Dessa problem utvecklades vilket skulle splittra denna familj. Skilsmässa.
Detta beslut slog familjen i spillror. Mer än man hade kunnat ana.
Barnen blev påverkade på olika sätt. De två äldsta flydde, fast på olika sätt. Den yngsta blev kvar. Mitt i, utan att förstå vad som pågick.
Men det mellersta barnet fick ta den hårdaste smällen. Med droger, kriminalitet och förlorade år.
När familjekonstellationen skulle fastställas gjordes val som än idag är bestående.
Pappan. Han valde bort sina barn. Han prioriterade annat. Framförallt arbete, kanske för att glömma och gå vidare.
Än idag väljer han att prioritera bort sina barn och barnbarn.
När jag jämför den pappans val med min situation, som relativt nybliven pappa, kan jag säga att jag aldrig skulle kunna göra så. Mitt barn är mitt kött och blod. Jag skulle aldrig kunna göra så. Aldrig att jag skulle vilja vara utan mitt barn. Jag vill vara nära henne. Prata med henne varje dag och utvecklas tillsammans med henne. Jämfört med ovan beskriven pappa, så känner inte han sina barn. Han vet inte hur de tänker och hur de är. Han känner inte heller sina barnbarn, och kommer med största sannolikhet inte att lära känna dem heller.
fredag 9 september 2011
10/9 Fredag
Det är mörker. Ahh, det är mörker.
När jag tänker på dessa ord, då tänker jag på Roskildefestivalen 2000.
Jag och två kära vänner gästade denna festival under 5 dagar. Ärligt talat är det jävligt snuskigt att leva på det sätt, som vi och de flesta festivaldeltagare gjorde. Då tänker jag inte främst på snusk, utan på hygienen.
Vi hade väldigt roligt dock. Man träffade massor med nya människor och man såg massor med bra band.
Tyvärr var det tragedin som inträffade den 30 juni, som ofta kommer tillbaka i minnet när jag tänker på denna festival. Då 9 människor omkom under Pearl Jams spelning på den orangea scenen (ungefär 60 000 åskådare).
Hur som helst träffade vi en hippie, enligt mig i alla fall, som antagligen var hög på mer en ett preparat. Han uttryckte sig om och om igen i form av: Ahh, det är mörker. Allt är mörker.
En annan sak jag tänkte på, som hände denna festival, som är smått komisk så här i efterhand. Var att när vi slagit upp vårt tält första dagen och var på väg in till stan för att köpa öl, hann vi gå inte mer än 20 meter innan D tappade nyckeln som gick till hänglåset som vi låst tältet med. Eftersom vi inte hade en reservnyckel och vi inte lyckades hitta nyckeln var vi tvungna att skära upp tältet i ena sidan.
Denna festival präglades av hyfsat dåligt väder, och det regnade då självklart in i vårt tält, men endast på D:s sida. Mina och S:s grejor klarade sig och var torra, medans alla D:s grejor blev blöta.
En annan sak jag tänker på, när jag tänker på mörker är att jag inte är särskilt rädd för mörkret. Många jag har pratat med, som säger sig vara rädda för mörker, menar att de är rädda för vad som kan dölja sig i mörkret. Jag menar då att man samtidigt lätt kan gömma sig i mörkret. Växte även upp i ett hus med källare, där man var tvungen att gå ner i källaren för att tända ljuset, vilket eventuellt kan ha gjort att man blev tvungen att utmana sin eventuella rädsla för mörker. Det jag menar är att jag vant mig vid mörker.
Sen behöver man ju självklart inte utmana ödet och ut och vandra själv när det är sent och mörkt ute i någon enslig park eller annan lite märklig plats. Kan ju vara att någon snuskgubbe eller blottare kommer.
Blottare kan ju inte ha det särskilt lätt. Med tanke på att de går igång på att blotta sig, men i princip i samma skede får, vad jag tror rätt tråkiga, eller inte särskilt upphetsande kommentarer. Vilket borde göra att om de nu blir upphetsade och "flaggstången" står upprätt, borde den slakna rätt snabbt i samma stund som de visat sig? Ja, jag vet inte. Jag är själv ingen blottare, och vad jag vet känner jag ingen, samt har inte råkat ut för någon än heller. Aja. jag vet inte.
När jag tänker på dessa ord, då tänker jag på Roskildefestivalen 2000.
Jag och två kära vänner gästade denna festival under 5 dagar. Ärligt talat är det jävligt snuskigt att leva på det sätt, som vi och de flesta festivaldeltagare gjorde. Då tänker jag inte främst på snusk, utan på hygienen.
Vi hade väldigt roligt dock. Man träffade massor med nya människor och man såg massor med bra band.
Tyvärr var det tragedin som inträffade den 30 juni, som ofta kommer tillbaka i minnet när jag tänker på denna festival. Då 9 människor omkom under Pearl Jams spelning på den orangea scenen (ungefär 60 000 åskådare).
Hur som helst träffade vi en hippie, enligt mig i alla fall, som antagligen var hög på mer en ett preparat. Han uttryckte sig om och om igen i form av: Ahh, det är mörker. Allt är mörker.
En annan sak jag tänkte på, som hände denna festival, som är smått komisk så här i efterhand. Var att när vi slagit upp vårt tält första dagen och var på väg in till stan för att köpa öl, hann vi gå inte mer än 20 meter innan D tappade nyckeln som gick till hänglåset som vi låst tältet med. Eftersom vi inte hade en reservnyckel och vi inte lyckades hitta nyckeln var vi tvungna att skära upp tältet i ena sidan.
Denna festival präglades av hyfsat dåligt väder, och det regnade då självklart in i vårt tält, men endast på D:s sida. Mina och S:s grejor klarade sig och var torra, medans alla D:s grejor blev blöta.
En annan sak jag tänker på, när jag tänker på mörker är att jag inte är särskilt rädd för mörkret. Många jag har pratat med, som säger sig vara rädda för mörker, menar att de är rädda för vad som kan dölja sig i mörkret. Jag menar då att man samtidigt lätt kan gömma sig i mörkret. Växte även upp i ett hus med källare, där man var tvungen att gå ner i källaren för att tända ljuset, vilket eventuellt kan ha gjort att man blev tvungen att utmana sin eventuella rädsla för mörker. Det jag menar är att jag vant mig vid mörker.
Sen behöver man ju självklart inte utmana ödet och ut och vandra själv när det är sent och mörkt ute i någon enslig park eller annan lite märklig plats. Kan ju vara att någon snuskgubbe eller blottare kommer.
Blottare kan ju inte ha det särskilt lätt. Med tanke på att de går igång på att blotta sig, men i princip i samma skede får, vad jag tror rätt tråkiga, eller inte särskilt upphetsande kommentarer. Vilket borde göra att om de nu blir upphetsade och "flaggstången" står upprätt, borde den slakna rätt snabbt i samma stund som de visat sig? Ja, jag vet inte. Jag är själv ingen blottare, och vad jag vet känner jag ingen, samt har inte råkat ut för någon än heller. Aja. jag vet inte.
tisdag 6 september 2011
6/9 Tisdag
Ett av de absolut sämsta och mest överskattade citaten, som blivit retro är "Carpe diem" (fånga dagen).
Det kan samtidigt vara rätt romantiskt, beroende på hur man tänker. Jag kanske inte är romantisk, för jag menar, hur ska man fånga dagen? Ska man leva varje dag som om den vore den sista? Det låter jobbigt. För jag menar, det är så mycket man vill göra, så mycket man vill se, och så mycket man vill säga till sina nära och kära. Man kan i och för sig försöka fånga dagen under vissa stunder. Göra romantiska saker, göra roliga saker och leva livet.
Det är kanske annorlunda för dem som varit nära döden och fått en andra chans. Jag vet inte. Jag har dock också varit nära döden. Minst 1 gång, vad jag vet.
Det var för cirka 17 år sedan. Jag var 12 år gammal, det var höst. Det kommer jag ihåg för det var kväll och det var mörkt ute. Jag hade minnesluckor efter olyckan och fick stora delar av händelseförloppet berättat för mig i efterhand.
Min bror var också nära att råka ut för samma olycka som jag, när han fick reda på nyheten, och på 2 röda cyklade till lasarettet, där jag låg.
Jag skulle in till min granne, och leka. Det mina föräldrar inte visste var att jag tänkte cykla iväg och köpa hockeybilder först. Det skulle jag nämligen inte få, eftersom det var sent och det var som sagt mörkt ute. Jag cyklade så fort jag kunde, och vid korsningen utanför Husensjöskola kom en bil. Jag hade nyligen fått slippa och använda cykelhjälm. Efter mycket tjat. Jag kom närmare korsningen, la i en högre växel. Nu började det gå riktigt fort. Jag kom till korsningen och såg bilens framljus försent. Försent för att bromsa, och försent för att cykla förbi bilen. Det oundvikliga kom närmare, och på bråkdelen av en sekund slog jag i bilens front, kastades upp och krossade framrutan med mitt bakhuvud.
Här är jag nu idag. Och jag tycker ändå att citatet, som ovan nämnts är skit.
Ett annat citat som enligt mig själv passar mig mycket bra är: Vini vidi Vici. (med en viss självironi).
En annan sak jag jag tänkte på idag, efter ett samtal med en kollega, då hon berättade att hennes två systrar flyttat till Spanien, var att jag skulle nog aldrig flytta utomlands. Inte för att jag inte gillar andra länder. För jag älskar att resa. Utan, för att jag älskar mitt hemland. Jag är för hemmakär. Jag gillar våra årstider, vår kultur, men framförallt svensk husmanskost.
Jag gillar svensk musik. Svensk film. Ja, mycket är rätt bra med vårt land. Ofta försöker jag tänka att vissa problem man stöter på fraktiskt är i-landsproblem. Som Hipp Hipp tydliggjorde på ett väldigt roligt sett i deras serie. Favoriten var när kvinnan vid automaten frustar för det bara gick att ta ut 500 kronors sedlar.
Men vi i Sverige har det väldigt bra.
Funderar fortfarande på var min tårta blev av...konstigt.
Det kan samtidigt vara rätt romantiskt, beroende på hur man tänker. Jag kanske inte är romantisk, för jag menar, hur ska man fånga dagen? Ska man leva varje dag som om den vore den sista? Det låter jobbigt. För jag menar, det är så mycket man vill göra, så mycket man vill se, och så mycket man vill säga till sina nära och kära. Man kan i och för sig försöka fånga dagen under vissa stunder. Göra romantiska saker, göra roliga saker och leva livet.
Det är kanske annorlunda för dem som varit nära döden och fått en andra chans. Jag vet inte. Jag har dock också varit nära döden. Minst 1 gång, vad jag vet.
Det var för cirka 17 år sedan. Jag var 12 år gammal, det var höst. Det kommer jag ihåg för det var kväll och det var mörkt ute. Jag hade minnesluckor efter olyckan och fick stora delar av händelseförloppet berättat för mig i efterhand.
Min bror var också nära att råka ut för samma olycka som jag, när han fick reda på nyheten, och på 2 röda cyklade till lasarettet, där jag låg.
Jag skulle in till min granne, och leka. Det mina föräldrar inte visste var att jag tänkte cykla iväg och köpa hockeybilder först. Det skulle jag nämligen inte få, eftersom det var sent och det var som sagt mörkt ute. Jag cyklade så fort jag kunde, och vid korsningen utanför Husensjöskola kom en bil. Jag hade nyligen fått slippa och använda cykelhjälm. Efter mycket tjat. Jag kom närmare korsningen, la i en högre växel. Nu började det gå riktigt fort. Jag kom till korsningen och såg bilens framljus försent. Försent för att bromsa, och försent för att cykla förbi bilen. Det oundvikliga kom närmare, och på bråkdelen av en sekund slog jag i bilens front, kastades upp och krossade framrutan med mitt bakhuvud.
Här är jag nu idag. Och jag tycker ändå att citatet, som ovan nämnts är skit.
Ett annat citat som enligt mig själv passar mig mycket bra är: Vini vidi Vici. (med en viss självironi).
En annan sak jag jag tänkte på idag, efter ett samtal med en kollega, då hon berättade att hennes två systrar flyttat till Spanien, var att jag skulle nog aldrig flytta utomlands. Inte för att jag inte gillar andra länder. För jag älskar att resa. Utan, för att jag älskar mitt hemland. Jag är för hemmakär. Jag gillar våra årstider, vår kultur, men framförallt svensk husmanskost.
Jag gillar svensk musik. Svensk film. Ja, mycket är rätt bra med vårt land. Ofta försöker jag tänka att vissa problem man stöter på fraktiskt är i-landsproblem. Som Hipp Hipp tydliggjorde på ett väldigt roligt sett i deras serie. Favoriten var när kvinnan vid automaten frustar för det bara gick att ta ut 500 kronors sedlar.
Men vi i Sverige har det väldigt bra.
Funderar fortfarande på var min tårta blev av...konstigt.
måndag 5 september 2011
5/9 2011 Måndag
Grattis till alla som heter Adela och Heidi! Det är ju så att ni har namnsdag idag...Hmm, undrar när jag har namnsdag. Ärligt talat. Jag bryr mig inte. Vem fan firar namnsdagar? De som bor norrut, har jag hört.
Jag googlade om namnsdagar, och fann något som jag tyckte var intressant. Det lyder som följer:
Att det var den kristna kyrkan som införde namnsdagsfirandet, med syftet att minska betydelsen av fördelsedagsfirandet. Vilket de uppfattade som en hednisk och okristlig rit.
Det ansågs mer lämligt att fira sin dopdag och sin namnsdag än sin födelsedag, då man föddes till det av arvssynd belastade jordelivet.
Jag kanske är helt fel ute i mina tankar, men jag tolkar det som att "gubben uppe i himlen" visste att många människor skulle leva syndigt. Frågan är då om det är av godhet som "han" gav människan den fria viljan. Eller om "han" har den mest sadistiska humorn av oss alla, eftersom "han" är allsmäktig, och då skapat allt och alla.
Efter en hård dag på jobb, och jag kom hem, väl vid kylen, märkte jag att min tårta förminskats med 75%. Hmm.
Jag googlade om namnsdagar, och fann något som jag tyckte var intressant. Det lyder som följer:
Att det var den kristna kyrkan som införde namnsdagsfirandet, med syftet att minska betydelsen av fördelsedagsfirandet. Vilket de uppfattade som en hednisk och okristlig rit.
Det ansågs mer lämligt att fira sin dopdag och sin namnsdag än sin födelsedag, då man föddes till det av arvssynd belastade jordelivet.
Jag kanske är helt fel ute i mina tankar, men jag tolkar det som att "gubben uppe i himlen" visste att många människor skulle leva syndigt. Frågan är då om det är av godhet som "han" gav människan den fria viljan. Eller om "han" har den mest sadistiska humorn av oss alla, eftersom "han" är allsmäktig, och då skapat allt och alla.
Efter en hård dag på jobb, och jag kom hem, väl vid kylen, märkte jag att min tårta förminskats med 75%. Hmm.
söndag 4 september 2011
4/9 söndag
Manland, är enligt mig den bästa nyheten jag hört sedan alliansen blev omvald. Detta är en fantastisk nyheten, från IKEA i Australien. Där de tänker lansera en "mansförvaring" under tiden kvinnorna går och shoppar. Där skulle då erbjudas korv, sport och tv-spel. Jag tror på denna idèn och att det skulle kunna funka även i fler affärer/varuhus. Det första jag tänkte på var Ullared.
Innan denna nyheten, önskade jag fler bänkar eller stolar i affärer, framförallt klädesaffärer. Men som ovan sett, Manland är ju helt fantastiskt.
Att alliansen blev omvald var också fantastiskt. Dock inte till den grad man önskat. SD kom ju in i riksdagen samt att de borgliga inte fick egen majoritet. Det får vi verkligen hoppas i nästa riksdagsval.
Jag lyckades som SO-lärare förra läsåret att hålla det hemligt för mina elever vilket parti jag röstar på. Men..nu, sedan jag arbetar som idrottslärare har jag mina arbetsnycklar i en ring med ett band. Vilket band som helst tänkte jag. Tänkte inte närmare på det, att bandet är ljustblått och det står de nya moderaterna på. Och jag har uppmärksammade elever. Det tog.. någon timme innan jag träffade dessa elever första dagen, nä andra dagen och då la de märke till det. Men, nu har jag inte dem i SO längre. Så det gör nog inget.
Jag har kommit på en ny affärsverksamhet. Jag ska sälja konst över internet. Min spontana tanke, genom blocket eller tradera.
Konsten, får jag genom. Att jag målar den själv. Inte så att jag vill framstå som egotrippad. Men jag tror att om jag köper en del canvas på typ Panduro. Hittar schyssta motiv på internet, och målar sedan liknande dessa. Lägger ut till för försäljning. Då tror jag man kan få ett par hundra i alla fall (förhoppningsvis).
Aja, vi får se.
Innan denna nyheten, önskade jag fler bänkar eller stolar i affärer, framförallt klädesaffärer. Men som ovan sett, Manland är ju helt fantastiskt.
Att alliansen blev omvald var också fantastiskt. Dock inte till den grad man önskat. SD kom ju in i riksdagen samt att de borgliga inte fick egen majoritet. Det får vi verkligen hoppas i nästa riksdagsval.
Jag lyckades som SO-lärare förra läsåret att hålla det hemligt för mina elever vilket parti jag röstar på. Men..nu, sedan jag arbetar som idrottslärare har jag mina arbetsnycklar i en ring med ett band. Vilket band som helst tänkte jag. Tänkte inte närmare på det, att bandet är ljustblått och det står de nya moderaterna på. Och jag har uppmärksammade elever. Det tog.. någon timme innan jag träffade dessa elever första dagen, nä andra dagen och då la de märke till det. Men, nu har jag inte dem i SO längre. Så det gör nog inget.
Jag har kommit på en ny affärsverksamhet. Jag ska sälja konst över internet. Min spontana tanke, genom blocket eller tradera.
Konsten, får jag genom. Att jag målar den själv. Inte så att jag vill framstå som egotrippad. Men jag tror att om jag köper en del canvas på typ Panduro. Hittar schyssta motiv på internet, och målar sedan liknande dessa. Lägger ut till för försäljning. Då tror jag man kan få ett par hundra i alla fall (förhoppningsvis).
Aja, vi får se.
onsdag 31 augusti 2011
31/8 Onsdag
Det har varit en riktigt tuff dag idag. Vabbade, på grund av att Malin arbetade idag och Ellas mormor, som skulle passat henne var extremt förkyld och på gränsen till feber. Dagen har sett ut som följer:
7:30 uppstigning, ringde till jobb.
7:31-08:00 drack kaffe och läste tidningen (sporten)
08:00-9:30 gav Ella välling, åt själv lite frukost och fixade lite hemma.
9:30-10:00 Kort promenad med damerna.
10:00-11:40 Öppna förskolan. Ella lekte. Jag drack kaffe. Sen hörde vi på en saga.
11:40-11:50 Promenad hem.
11:50-12:10 Ella åt lunch.
12:10-14:30 Ella sov. Jag passade på och tvätta lite, och småpula lite här hemma.
14:30-15:00 Ella fick lite gröt och sen lekte vi lite.
15:00-16:00 Promenad med damerna.
16:00-16:30 Vi lekte lite, sen kom Malin.
Jag kan faktiskt erkänna att jag saknar golfen. Denna fritidsaktivitet, som aktiverar så många i olika åldrar.
I början var jag väldigt skeptisk till denna aktivitet. Jag har växt upp med många olika bollsporter. Riktiga sporter. Som till exempel fotboll och innebandy. Det är kamp, det är blod, svett och tårar.
Bland mina första möten med golfen var när jag var 12 år gammal. En kompis spelade ibland med sin pappa. Jag tyckte det verkade lite cool, så när jag fyllde år önskade jag mig en driver. Nu är det så att mina föräldrar inte heller har spelat så mycket golf, och det visade sig tydligt när jag öppnade min present och det visade sig att de hade köpt en putter. Aja, skit samma. Den funkade i alla fall. Jag fick låna kompisens driver istället. Vi stod vid ett tillfälle i min trädgård på Kalmargatan, vända mot Jordbodalen och slog golfbollar. Det gick sådär.. Höll på att krossa en bils vindrutor. Fick det oss att sluta? nej. Det slutade dock med att vi sprang snabbt in i huset efter att vi var nära att träffa en kille. En kille som vi visste var lite äldre och tuff.
När jag kom i kontakt med golfen på riktigt på senare tid var när jag träffade Malin och hennes golftokiga familj. Höll dock på att få en klubba i huvet av Malin efter att jag gått caddie åt henne på en tävling på Vasatorp. Jag råkade göra alla fel man kunde göra. Jag pratade när de skulle putta. Jag gick med bagen och bagvagnen rakt över greenen. Men den som fick Malin att koka, var vid.. 16-17 hålet då jag gått från hål 1 och pikat denna fritidsaktivitet. Vilket enligt henne gjorde att det inte gick så bra på tävlingen för hon tappade koncentrationen.
Droppen för mig var efter typ halva rundan, när alla i bollen slagit in på green, varpå en av Malins motståndare (som för tillfället låg närmre hålet än Malin) frågade henne om hans markör/mynt låg i vägen för Malin när hon skulle putta. Jag menar, va fan. Inte frågar en försvarare i fotboll motståndarens anfallare i stundande anfall om han står i vägen i anfallarens skottlinje.
I alla fall. Oavsett hur manlig denna fritidsaktivitet är eller ej. Så är den väldigt rolig. Man kan tävla mot vem som helst.
Vi får se. Kanske nästa år igen. Man får då inte ha barnvagn på banan.
7:30 uppstigning, ringde till jobb.
7:31-08:00 drack kaffe och läste tidningen (sporten)
08:00-9:30 gav Ella välling, åt själv lite frukost och fixade lite hemma.
9:30-10:00 Kort promenad med damerna.
10:00-11:40 Öppna förskolan. Ella lekte. Jag drack kaffe. Sen hörde vi på en saga.
11:40-11:50 Promenad hem.
11:50-12:10 Ella åt lunch.
12:10-14:30 Ella sov. Jag passade på och tvätta lite, och småpula lite här hemma.
14:30-15:00 Ella fick lite gröt och sen lekte vi lite.
15:00-16:00 Promenad med damerna.
16:00-16:30 Vi lekte lite, sen kom Malin.
Jag kan faktiskt erkänna att jag saknar golfen. Denna fritidsaktivitet, som aktiverar så många i olika åldrar.
I början var jag väldigt skeptisk till denna aktivitet. Jag har växt upp med många olika bollsporter. Riktiga sporter. Som till exempel fotboll och innebandy. Det är kamp, det är blod, svett och tårar.
Bland mina första möten med golfen var när jag var 12 år gammal. En kompis spelade ibland med sin pappa. Jag tyckte det verkade lite cool, så när jag fyllde år önskade jag mig en driver. Nu är det så att mina föräldrar inte heller har spelat så mycket golf, och det visade sig tydligt när jag öppnade min present och det visade sig att de hade köpt en putter. Aja, skit samma. Den funkade i alla fall. Jag fick låna kompisens driver istället. Vi stod vid ett tillfälle i min trädgård på Kalmargatan, vända mot Jordbodalen och slog golfbollar. Det gick sådär.. Höll på att krossa en bils vindrutor. Fick det oss att sluta? nej. Det slutade dock med att vi sprang snabbt in i huset efter att vi var nära att träffa en kille. En kille som vi visste var lite äldre och tuff.
När jag kom i kontakt med golfen på riktigt på senare tid var när jag träffade Malin och hennes golftokiga familj. Höll dock på att få en klubba i huvet av Malin efter att jag gått caddie åt henne på en tävling på Vasatorp. Jag råkade göra alla fel man kunde göra. Jag pratade när de skulle putta. Jag gick med bagen och bagvagnen rakt över greenen. Men den som fick Malin att koka, var vid.. 16-17 hålet då jag gått från hål 1 och pikat denna fritidsaktivitet. Vilket enligt henne gjorde att det inte gick så bra på tävlingen för hon tappade koncentrationen.
Droppen för mig var efter typ halva rundan, när alla i bollen slagit in på green, varpå en av Malins motståndare (som för tillfället låg närmre hålet än Malin) frågade henne om hans markör/mynt låg i vägen för Malin när hon skulle putta. Jag menar, va fan. Inte frågar en försvarare i fotboll motståndarens anfallare i stundande anfall om han står i vägen i anfallarens skottlinje.
I alla fall. Oavsett hur manlig denna fritidsaktivitet är eller ej. Så är den väldigt rolig. Man kan tävla mot vem som helst.
Vi får se. Kanske nästa år igen. Man får då inte ha barnvagn på banan.
tisdag 30 augusti 2011
30/8 Tisdag
Vi är alla människor egoistiska. Som Joey (Matt Leblanc) i vänner sa, i ett avsnitt, att det finns inga oegoistiska handlingar. Allt man gör, har en egoistisk baktanke, medvetet eller omedvetet. Oavsett framstår man själv som en hjälte och man får bekräftelse för det.
Men fan, det känns ju inte bra. Har länge försökt tänka ut en oegoistisk tanke eller handling, men inte kommit på någon. Jag menar, det borde finnas. Aja.
7 matcher kvar... 6 poäng före Gnällsborg, med Anders "pricken" Svensson i täten, samt flera plusmål till vår fördel. Jag tror ändå att det kommer gå vägen. Fast man vågar inte riktigt tro riktigt på det än. Kanske efter den 21:e september då det blir seriefinal.
Men fan, det känns ju inte bra. Har länge försökt tänka ut en oegoistisk tanke eller handling, men inte kommit på någon. Jag menar, det borde finnas. Aja.
7 matcher kvar... 6 poäng före Gnällsborg, med Anders "pricken" Svensson i täten, samt flera plusmål till vår fördel. Jag tror ändå att det kommer gå vägen. Fast man vågar inte riktigt tro riktigt på det än. Kanske efter den 21:e september då det blir seriefinal.
söndag 28 augusti 2011
Söndag 28/8
Hissen går upp. Det är trångt, men sällskapet är vid gott mod. Efter ett par sekunder skiljs de åt, och hissen går ner igen. Upp, ner. Upp och ner.
Efter arbetspasset kan han/hon konstantera att hissen gått upp och ner 127 gånger. Likadant dagen därpå, och nästa dag efter det, och så fortsätter det.
Jag har funderat på vilka som måste vara världens tråkigaste och minst utvecklande jobb. Ovan beskrivning av jobbet som hissvakt vid kärnantrapporna har jag lyckligtvis lyckats undvika.
Men de tråkigaste jobben jag har haft är följande (med tråkigast överst):
1. Jordgubbsplockare
2. kvällspostenförsäljare
3. Lagerarbetare på ICA Frukt & Grönt
4. Skoförsäljare på Stadium, Triangeln
5. McDonalds, Väla
6. Lagerarbetare/kassör, IKEA Helsingborg
7. Varuplockare/kassör, ICA Brunnen
8. Cafebiträde/kock, HH-Ferries
9. Lagerarbetare/kassör, IKEA Malmö
Alla jobben har dock haft sin charm på olika sätt. Till exempel nummer 1, var väldigt gott. (Kanske därför jag inte var en så framgångsrik jordgubbsplockare).
Kvällsposten var inte så betungande, bla tack vare att det gick rätt snabbt och lättförtjänta pengar, vilket sponsrade mitt stora intresse av rollspel och diverse kortspel.
Lagerarbetet på ICA var roligt på många sätt. Typ 10-15 av mina närmsta vänner på den tiden arbetade där. Vi hade olika interna tävlingar (utan chefernas vetskap). Jag har många gånger sagt att det var det bästa jobbet jag har haft (fram tills nu, när jag jobbar som lärare). Därför att jag tyckte det jobbet var så fruktansvärt tråkigt och icke utvecklande, och skulle jag inte studera vidare hade risken varit stor att man jobbat vidare på antingen den arbetsplatsen eller någon liknande. Vilket jag inte ville. Så det jobbet motiverade en vid flera tillfällen under tuffa tentatider.
McDonalds var roligt av den anledningen att det var många unga som arbetade där, och vi hade det roligt tillsammans. Man åt och drack väldigt gott under denna tiden.
Men som av listan bevittnar kan jag konstatera att jobbet på IKEA i Malmö var nog det minst tråkiga, av alla jobb jag haft innan jag var färdigutbildad. Det var ett bra gäng som arbetade där och vi hade väldigt roligt tillsammans.
På ICA Brunnen hade jag en egen tävling för mig själv. Lite nördigt men ändå. Den gick ut på att räkna ut växeln till kunden innan kassaapparaten hade gjort det. Exempelvis, de skulle köpa varor för 127,50:- och gav mig 200:-. Då räknade jag ut inom loppet av några få sekunder hur mycket de skulle få tillbaka. I detta fallet 72,50:-. Oftast hade jag rätt. Aja, lite nördigt. Men för att slippa tänka på kassans bip, bip, bip. Hela dagarna var man tvungen att hitta på något.
Det jag dock var mest nöjd med var när jag införde ett nytt kommunikationssystem genom deras högtalarsystem.
När jag satt själv i kassan och det började bli långa köer, utropade jag kod röd i högtalarsystemet. Det betydde att jag behövde assistans. När jag av någon anledning skulle lämna kassan, utropade jag: örnen har lämnat boet. Och om det strulade med brukåtervinningsmaskinen, var någon från personalen tvungen att fixa det, kunde det låta så här: Gun, kan du kontakta brukautomaten?
Det roliga var att min chef och samtidigt ägaren av affären hängde på mitt kommunikationssystem, och även han kunde kalla på mig på samma sätt.
Till sist, men inte minst, är jag svag för titlar. Inte för att det är viktigt, men för att jag tycker att det är komiskt. Så införde jag dessa igen i affären. De som arbetade med chark, var köttmästaren. Personalen i förbutiken blev postmästare, grönsaksmästare, mejerimästare osv.
Men annars 2 andra jobb som måste vara ruskigt tråkiga, är manusförfattare till Days of our lives. Vad har de spelat in, 2 miljarder avsnitt? Dialogerna är så sjukt dåliga och tråkiga. Kan inte vara lätt att ha det jobbet.
Ett annat jobb är att skriva horoskop till olika tidningar. Inte för att jag läser eller tror på horoskop, så tror jag att det är ett tråkigt jobb. De måste ha något rullande schema för vad som ska stå där. Och sen hoppas att de inte har trogna läsare under lång tid som läser skiten.
En annan sak som jag blev medveten om igår innan vi fick främmande, var. Att jag har gigantiska näsborrar. Helt otroligt. Jag skulle då ansa dessa igår, och lyfte på näsvingarna, och där öppnade sig 2 helt nya världar. Olika organismer skulle kunna leva där ostört utan omvärldens vetskap.
När jag var färdig, och tittade ner i handfatet hade man kunnat tro att jag dödat en buffel eller nåt. Men jag skulle i skrivande stund vilja tacka uppfinnaren av närtrimmern. Du har räddat mitt, och säkert många andra karlars liv.
Efter arbetspasset kan han/hon konstantera att hissen gått upp och ner 127 gånger. Likadant dagen därpå, och nästa dag efter det, och så fortsätter det.
Jag har funderat på vilka som måste vara världens tråkigaste och minst utvecklande jobb. Ovan beskrivning av jobbet som hissvakt vid kärnantrapporna har jag lyckligtvis lyckats undvika.
Men de tråkigaste jobben jag har haft är följande (med tråkigast överst):
1. Jordgubbsplockare
2. kvällspostenförsäljare
3. Lagerarbetare på ICA Frukt & Grönt
4. Skoförsäljare på Stadium, Triangeln
5. McDonalds, Väla
6. Lagerarbetare/kassör, IKEA Helsingborg
7. Varuplockare/kassör, ICA Brunnen
8. Cafebiträde/kock, HH-Ferries
9. Lagerarbetare/kassör, IKEA Malmö
Alla jobben har dock haft sin charm på olika sätt. Till exempel nummer 1, var väldigt gott. (Kanske därför jag inte var en så framgångsrik jordgubbsplockare).
Kvällsposten var inte så betungande, bla tack vare att det gick rätt snabbt och lättförtjänta pengar, vilket sponsrade mitt stora intresse av rollspel och diverse kortspel.
Lagerarbetet på ICA var roligt på många sätt. Typ 10-15 av mina närmsta vänner på den tiden arbetade där. Vi hade olika interna tävlingar (utan chefernas vetskap). Jag har många gånger sagt att det var det bästa jobbet jag har haft (fram tills nu, när jag jobbar som lärare). Därför att jag tyckte det jobbet var så fruktansvärt tråkigt och icke utvecklande, och skulle jag inte studera vidare hade risken varit stor att man jobbat vidare på antingen den arbetsplatsen eller någon liknande. Vilket jag inte ville. Så det jobbet motiverade en vid flera tillfällen under tuffa tentatider.
McDonalds var roligt av den anledningen att det var många unga som arbetade där, och vi hade det roligt tillsammans. Man åt och drack väldigt gott under denna tiden.
Men som av listan bevittnar kan jag konstatera att jobbet på IKEA i Malmö var nog det minst tråkiga, av alla jobb jag haft innan jag var färdigutbildad. Det var ett bra gäng som arbetade där och vi hade väldigt roligt tillsammans.
På ICA Brunnen hade jag en egen tävling för mig själv. Lite nördigt men ändå. Den gick ut på att räkna ut växeln till kunden innan kassaapparaten hade gjort det. Exempelvis, de skulle köpa varor för 127,50:- och gav mig 200:-. Då räknade jag ut inom loppet av några få sekunder hur mycket de skulle få tillbaka. I detta fallet 72,50:-. Oftast hade jag rätt. Aja, lite nördigt. Men för att slippa tänka på kassans bip, bip, bip. Hela dagarna var man tvungen att hitta på något.
Det jag dock var mest nöjd med var när jag införde ett nytt kommunikationssystem genom deras högtalarsystem.
När jag satt själv i kassan och det började bli långa köer, utropade jag kod röd i högtalarsystemet. Det betydde att jag behövde assistans. När jag av någon anledning skulle lämna kassan, utropade jag: örnen har lämnat boet. Och om det strulade med brukåtervinningsmaskinen, var någon från personalen tvungen att fixa det, kunde det låta så här: Gun, kan du kontakta brukautomaten?
Det roliga var att min chef och samtidigt ägaren av affären hängde på mitt kommunikationssystem, och även han kunde kalla på mig på samma sätt.
Till sist, men inte minst, är jag svag för titlar. Inte för att det är viktigt, men för att jag tycker att det är komiskt. Så införde jag dessa igen i affären. De som arbetade med chark, var köttmästaren. Personalen i förbutiken blev postmästare, grönsaksmästare, mejerimästare osv.
Men annars 2 andra jobb som måste vara ruskigt tråkiga, är manusförfattare till Days of our lives. Vad har de spelat in, 2 miljarder avsnitt? Dialogerna är så sjukt dåliga och tråkiga. Kan inte vara lätt att ha det jobbet.
Ett annat jobb är att skriva horoskop till olika tidningar. Inte för att jag läser eller tror på horoskop, så tror jag att det är ett tråkigt jobb. De måste ha något rullande schema för vad som ska stå där. Och sen hoppas att de inte har trogna läsare under lång tid som läser skiten.
En annan sak som jag blev medveten om igår innan vi fick främmande, var. Att jag har gigantiska näsborrar. Helt otroligt. Jag skulle då ansa dessa igår, och lyfte på näsvingarna, och där öppnade sig 2 helt nya världar. Olika organismer skulle kunna leva där ostört utan omvärldens vetskap.
När jag var färdig, och tittade ner i handfatet hade man kunnat tro att jag dödat en buffel eller nåt. Men jag skulle i skrivande stund vilja tacka uppfinnaren av närtrimmern. Du har räddat mitt, och säkert många andra karlars liv.
fredag 26 augusti 2011
Fredag 26/8
Idag var det en elev som sa till mig att jag har dålig humor. Vad gjorde jag? Skrattade ännu mer. Vad gjorde hon och hennes klasskamrater? tittade ännu mer konstigt på mig=)
Anledningen till att hon sa så var nämligen att de skulle ha idrott utomhus idag och de hade med sina väskor med ut. Pga stöldrisken, när man lämnar kvar saker i omklädningsrummen. Hon frågade mig om var hon skulle lägga sin väska. Jag pekade metern från var jag stod och hon var i färd med att lägga ner den, då jag sa att om jag säljer den får hon 40%. Det brukar vara min policy när jag säljer elevers prylar som de ber mig hålla till dem i olika lägen. När jag sa så, tittade hon snett på mig och jag sa att jag bara skojade...aja.
Imorgon är det kräftskiva. Egentligen rätt intressant hur detta "monster". Kräftan alltså kan vara en delikatess här i Sverige. Undrar om det är i många andra länder där dom äter kräftor. Man suger saften ur dem från undersidan. Knäcker, bryter och äter "typ svansen"/"stjärten".
Men. Det ska bli väldigt gott och trevligt.
Anledningen till att hon sa så var nämligen att de skulle ha idrott utomhus idag och de hade med sina väskor med ut. Pga stöldrisken, när man lämnar kvar saker i omklädningsrummen. Hon frågade mig om var hon skulle lägga sin väska. Jag pekade metern från var jag stod och hon var i färd med att lägga ner den, då jag sa att om jag säljer den får hon 40%. Det brukar vara min policy när jag säljer elevers prylar som de ber mig hålla till dem i olika lägen. När jag sa så, tittade hon snett på mig och jag sa att jag bara skojade...aja.
Imorgon är det kräftskiva. Egentligen rätt intressant hur detta "monster". Kräftan alltså kan vara en delikatess här i Sverige. Undrar om det är i många andra länder där dom äter kräftor. Man suger saften ur dem från undersidan. Knäcker, bryter och äter "typ svansen"/"stjärten".
Men. Det ska bli väldigt gott och trevligt.
torsdag 25 augusti 2011
Torsdag 22/8
Har insett att ironi är fantastiskt roligt. Egentligen ur 2 perspektiv. Först och främst när man skojar och mottagaren förstår ens humor. Men sen å andra sidan när man skojar och under loppet av några sekunder står tiden stilla. I form av ett osäkert missförstånd. Vilket ibland händer en själv. Man är osäker om den andra skojar eller helt enkelt är dum i huvet. Det är en ganska tunn linje mellan humor och galenskap.
Jag har sagt det tidigare. Nu var det dock ett tag sen. Men jag är fortfarande jävligt sur på våra vetenskapsmän..
Egentligen en form av hatkärlek. Nä, inte hat. Det är ett starkt ord. Men okej, jävligt sur. Fan! Kan dom inte bygga apparater (tv, datorer, dvd, kaffeapparater, brödrostar, lampor) utan dessa jävla sladdar. Har de (vetenskapsmännen) något avtal med företagen som tillverkar tex sladduppsamlare. Sen, visst. Jag gillar ju därför kabellister. Till en sån grad att jag blir väldigt tillfredsställd när jag spikat upp dem. Det är nog också till viss del för att min manliga sida får sig ett lyft.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag har sagt det tidigare. Nu var det dock ett tag sen. Men jag är fortfarande jävligt sur på våra vetenskapsmän..
Egentligen en form av hatkärlek. Nä, inte hat. Det är ett starkt ord. Men okej, jävligt sur. Fan! Kan dom inte bygga apparater (tv, datorer, dvd, kaffeapparater, brödrostar, lampor) utan dessa jävla sladdar. Har de (vetenskapsmännen) något avtal med företagen som tillverkar tex sladduppsamlare. Sen, visst. Jag gillar ju därför kabellister. Till en sån grad att jag blir väldigt tillfredsställd när jag spikat upp dem. Det är nog också till viss del för att min manliga sida får sig ett lyft.
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 21 augusti 2011
21-08-11
Jag har tidigare tyckt att den stressade flerbarnspappan i Hipp Hipp ha varit en aning överdriven. Men har börjat se likheter med mig själv. Kanske inte den stressiga biten, utan mer själva planerandet.
Att gärna se möjligheter att kunna göra 2 eller 3 saker samtidigt.
Detta efter att jag blivit pappa, när man insett att man inte har så mycket tid för en själv längre.
Detta kan låta en del bittert eller egoistiskt tänkande?
Min prioriteringslista ser då ut som följer ur familjeperspektivet:
1. Ella
2. Malin
3. Mig själv.
Det jag menar är, att Anders Jansson och Johan Wester har en poäng. Ett mål att få folk att känna igen sig i deras karaktärer. Dock en aning överdrivna, så att det ska bli roligt.
Annars är ju Kajan en stor förebild. Denna pedagogiska förmåga samlad i en och samma kropp är för mig helt obegripligt, och kan bara önska att jag ska kunna uppnå i alla fall en tiondel av hans kapacitet.
En annan sak jag tänkt lite på är den giftiga blåsfisken som finns i Indiska Oceanen och Stilla havet. Denna fisk som är väldigt giftig att äta om den inte tillagas på rätt sätt. Hur kommer man fram till detta speciella tillagningssätt som kräver licenseade kockar numera. Jag menar om en efter en dör av att ha ätit denna fisk, varför fortsätter man?? Okej, nu överbevisades kritikerna, däribland jag. Men jag tycker ändå att det är märkligt.
3 poäng idag. oerhört skönt. Bara 8 matcher kvar. Vill både att de ska vara över och att förhoppningsvis Hif vunnit guld, samtidigt som man inte vill att det ska ta slut. Aja. Så är det. Får hoppas matchen på torsdag går bra. Vilket skulle förlänga säsongen något längre.
Att gärna se möjligheter att kunna göra 2 eller 3 saker samtidigt.
Detta efter att jag blivit pappa, när man insett att man inte har så mycket tid för en själv längre.
Detta kan låta en del bittert eller egoistiskt tänkande?
Min prioriteringslista ser då ut som följer ur familjeperspektivet:
1. Ella
2. Malin
3. Mig själv.
Det jag menar är, att Anders Jansson och Johan Wester har en poäng. Ett mål att få folk att känna igen sig i deras karaktärer. Dock en aning överdrivna, så att det ska bli roligt.
Annars är ju Kajan en stor förebild. Denna pedagogiska förmåga samlad i en och samma kropp är för mig helt obegripligt, och kan bara önska att jag ska kunna uppnå i alla fall en tiondel av hans kapacitet.
En annan sak jag tänkt lite på är den giftiga blåsfisken som finns i Indiska Oceanen och Stilla havet. Denna fisk som är väldigt giftig att äta om den inte tillagas på rätt sätt. Hur kommer man fram till detta speciella tillagningssätt som kräver licenseade kockar numera. Jag menar om en efter en dör av att ha ätit denna fisk, varför fortsätter man?? Okej, nu överbevisades kritikerna, däribland jag. Men jag tycker ändå att det är märkligt.
3 poäng idag. oerhört skönt. Bara 8 matcher kvar. Vill både att de ska vara över och att förhoppningsvis Hif vunnit guld, samtidigt som man inte vill att det ska ta slut. Aja. Så är det. Får hoppas matchen på torsdag går bra. Vilket skulle förlänga säsongen något längre.
fredag 19 augusti 2011
19-08-2011
Sjukt vad tiden går fort. På något sätt har det blivit mer märkbart sedan jag blev pappa. Man har något konkret att jämföra med hela tiden. Men även när man jämför med annat i ens vardag. Mitt arbete är ju uppdelat i terminer, vilket även tydliggör detta. Kanske finns jämföra barametrar inom andra yrken med. Inte vet jag.
Tiden är verkligen ett mångfacetterat begrepp. Den är relativ och väldigt subjektiv. Men samtidigt väldigt konkret och orubbligt fast.
Intressant.
Annars. Dagen har varit väldigt rolig. Vi hade aktivitetsdag i skolan. Jag hade ansvar för station 5 av 8. Boule.
Jag håller alla mina tummar att laget i mitt hjärta kan vända på steken nästa vecka. Otroligt vad orättvis fotboll kan vara. Skulle ha blivit ett annat resultat. Kanske objektivt sett inte just ett lika resultat. Men kanske varsitt mål till. Vilket hade varit bättre.
Sen, mitt långsiktiga idrottsliga mål kommer allt närmare, vilket ska bli väldigt roligt. Maj 2012 tror jag att det är det utspelar sig.
Om mina underrättelser stämmer, vilket jag hoppas, kommer en viss person även att ställa upp. Eventuellt beroende på ytterligare en annan ställer upp. Vilket också hade varit väldigt roligt, dock osannolikt av flera anledningar, som jag inte får, bör eller kommer ta upp här på det världsomspännande intranätet. En parentes där, se Kvarteret skatans avsnitt, där David Batra och Johan Glans sitter och diskuterar på badhuset gällande teknik och internet. Fantastiskt roligt.
Men, jag vill av den först nämnda utropa revensch, från våra parti schack i de franska alptopparna. Där jag tog ledningen med 1 eller 2-0 i matcher, men till sist förlorade med typ 3-4 (dock efter X antal glas Jäger).
Tiden är verkligen ett mångfacetterat begrepp. Den är relativ och väldigt subjektiv. Men samtidigt väldigt konkret och orubbligt fast.
Intressant.
Annars. Dagen har varit väldigt rolig. Vi hade aktivitetsdag i skolan. Jag hade ansvar för station 5 av 8. Boule.
Jag håller alla mina tummar att laget i mitt hjärta kan vända på steken nästa vecka. Otroligt vad orättvis fotboll kan vara. Skulle ha blivit ett annat resultat. Kanske objektivt sett inte just ett lika resultat. Men kanske varsitt mål till. Vilket hade varit bättre.
Sen, mitt långsiktiga idrottsliga mål kommer allt närmare, vilket ska bli väldigt roligt. Maj 2012 tror jag att det är det utspelar sig.
Om mina underrättelser stämmer, vilket jag hoppas, kommer en viss person även att ställa upp. Eventuellt beroende på ytterligare en annan ställer upp. Vilket också hade varit väldigt roligt, dock osannolikt av flera anledningar, som jag inte får, bör eller kommer ta upp här på det världsomspännande intranätet. En parentes där, se Kvarteret skatans avsnitt, där David Batra och Johan Glans sitter och diskuterar på badhuset gällande teknik och internet. Fantastiskt roligt.
Men, jag vill av den först nämnda utropa revensch, från våra parti schack i de franska alptopparna. Där jag tog ledningen med 1 eller 2-0 i matcher, men till sist förlorade med typ 3-4 (dock efter X antal glas Jäger).
torsdag 18 augusti 2011
Torsdag 18 Augusti
Vi får alla höja våra glas för vår kära kronprinsessa Victoria och gratulera henne för den senaste nyheten.
Monark? President?...
Jag vill argumentera för vårt kulturella arv, och önskar att alla andra ser deras betydelse för Sverige.
Men när det gäller valet av namn till den inom kort nytillkomne.. lille skrutten. Finner jag det komiskt att spelbolag ger en chansen att "betta" pengar.
Skulle jag dock, satsa pengar, skulle jag nog satsa på Bert. Kanske lite oväntat, men väldigt roligt.
Hörde en rätt rolig historia, kring detta namn. Då det inte är så vanligt att döpa sitt barn till detta namn sedan 1960 talet. Vissa kan tro att detta beror på allas våran Bert Karlsson. Men, om det var tv 4 eller svt, så besökte de härom året en familj, där de hade döpt sin son till just, Bert. För kännedom är barnets föräldrar av utländsk härkomst, och säkert ville integrera deras son i det svenska samhället. Varpå reportern konstanterade att det inte är ett så vanligt namn i Sverige länge, och frågade dem om de visste vem bert Karlsson är. De svarar nej, det visste de inte. Och de såg lika glada ut för det och för sitt lilla barn.
Idag tog vi emot våra elever. Jag ska erkänna att det var lite pirrigt att träffa dem igen. Men framförallt väldigt roligt. Det blev en kort men intensiv dag för dem. Kanske, lite tråkig med tanke på att det var mycket information. Men så är det. I morgon har vi aktivitetsdag hela dagen. Och det var roligt att se deras miner när jag skojade med dem att morgondagens aktiviteter skulle bestå av bl.a. 3 mils promenad med tung packning, styrketräning med gatstenar och diverse militärövningar.
Monark? President?...
Jag vill argumentera för vårt kulturella arv, och önskar att alla andra ser deras betydelse för Sverige.
Men när det gäller valet av namn till den inom kort nytillkomne.. lille skrutten. Finner jag det komiskt att spelbolag ger en chansen att "betta" pengar.
Skulle jag dock, satsa pengar, skulle jag nog satsa på Bert. Kanske lite oväntat, men väldigt roligt.
Hörde en rätt rolig historia, kring detta namn. Då det inte är så vanligt att döpa sitt barn till detta namn sedan 1960 talet. Vissa kan tro att detta beror på allas våran Bert Karlsson. Men, om det var tv 4 eller svt, så besökte de härom året en familj, där de hade döpt sin son till just, Bert. För kännedom är barnets föräldrar av utländsk härkomst, och säkert ville integrera deras son i det svenska samhället. Varpå reportern konstanterade att det inte är ett så vanligt namn i Sverige länge, och frågade dem om de visste vem bert Karlsson är. De svarar nej, det visste de inte. Och de såg lika glada ut för det och för sitt lilla barn.
Idag tog vi emot våra elever. Jag ska erkänna att det var lite pirrigt att träffa dem igen. Men framförallt väldigt roligt. Det blev en kort men intensiv dag för dem. Kanske, lite tråkig med tanke på att det var mycket information. Men så är det. I morgon har vi aktivitetsdag hela dagen. Och det var roligt att se deras miner när jag skojade med dem att morgondagens aktiviteter skulle bestå av bl.a. 3 mils promenad med tung packning, styrketräning med gatstenar och diverse militärövningar.
tisdag 16 augusti 2011
Tisdag 16 Augusti
Kommunikation har funnits i mina tankar stora delar av dagen. Det var nämligen så här att idag på jobb hade alla praktiskt/estetiska lärare från ett stort område i Helsingborg kallats till möte på Dalhemsskolan. Detta möte skulle ske mellan 13-16. Vi från Wiesel begav oss dit på olika sätt. Själv cyklade jag. Det blev rätt komiskt när vi kom dit. Vi blev nämligen inslussade av någon från expeditionen i deras bildsal. Det visade sig att vi var rätt många, ca 20-25 stycken.
Alla småpratade lite, men efter ett tag blev det tyst. Alla tittade på varandra, och som det visade sig så visste ingen vad vi skulle göra där. För det stod inget om det i inbjudan, och det var uppenbarligen ingen av oss som satt där som "höll" i det. Några började leta reda på inbjudan, varpå rektorn från Dalhemsskolan kom in, hälsade oss välkomna, men att hon inte heller visste vad vi skulle göra där.
Det stod i inbjudan, undertecknat rektorerna i vårt område. Okej. Vi delade upp oss i ämnesgrupper. Vilket funkade bra för oss idrottslärare. Vi hade 3 skolor representerade i vår grupp. Men som t.ex. musiklärarna var enbart från vår skola. Undrar om de var nöjda. Med tanke på att de hade kunnat stanna kvar på Wiesel. Jaja. Så kan det se ut en helt vanlig dag i vår kommunala skola 2011.
Annars har jag skruvat upp kabellister idag=) Blev mycket fint.
Men jag blir lite nervös efter ett samtal med en kollega. Vi håller nämligen sakteligen på att renovera i vårt hus. Eftersom vi inte är ekonomiskt oberoende, så tar vi ett rum i taget, och vi gör rätt mycket själv. För tillfället är det ett rum på markplan. Men till det jag blir nervös för.. Min kollega som är 2 barnsfar sa att man får måla/tapetsera om vart 5:e år. Det var ofta tänkte. Jo, för han sa att deras barn, som är 2 och 4 har ritat med ritpennor på väggarna, som inte går bort..
Hmm, inte riktigt schysst att förbjuda kritor och ritpennor, tänker jag. Framförallt med tanke på att enbart munspel och triangel är godkända instrument. Ska dock bli roligt att se min brors min, när hans dotter fyller, 3 eller 4 och hon kommer få en fiol av oss.
Alla småpratade lite, men efter ett tag blev det tyst. Alla tittade på varandra, och som det visade sig så visste ingen vad vi skulle göra där. För det stod inget om det i inbjudan, och det var uppenbarligen ingen av oss som satt där som "höll" i det. Några började leta reda på inbjudan, varpå rektorn från Dalhemsskolan kom in, hälsade oss välkomna, men att hon inte heller visste vad vi skulle göra där.
Det stod i inbjudan, undertecknat rektorerna i vårt område. Okej. Vi delade upp oss i ämnesgrupper. Vilket funkade bra för oss idrottslärare. Vi hade 3 skolor representerade i vår grupp. Men som t.ex. musiklärarna var enbart från vår skola. Undrar om de var nöjda. Med tanke på att de hade kunnat stanna kvar på Wiesel. Jaja. Så kan det se ut en helt vanlig dag i vår kommunala skola 2011.
Annars har jag skruvat upp kabellister idag=) Blev mycket fint.
Men jag blir lite nervös efter ett samtal med en kollega. Vi håller nämligen sakteligen på att renovera i vårt hus. Eftersom vi inte är ekonomiskt oberoende, så tar vi ett rum i taget, och vi gör rätt mycket själv. För tillfället är det ett rum på markplan. Men till det jag blir nervös för.. Min kollega som är 2 barnsfar sa att man får måla/tapetsera om vart 5:e år. Det var ofta tänkte. Jo, för han sa att deras barn, som är 2 och 4 har ritat med ritpennor på väggarna, som inte går bort..
Hmm, inte riktigt schysst att förbjuda kritor och ritpennor, tänker jag. Framförallt med tanke på att enbart munspel och triangel är godkända instrument. Ska dock bli roligt att se min brors min, när hans dotter fyller, 3 eller 4 och hon kommer få en fiol av oss.
måndag 15 augusti 2011
Måndag 2011-08-15
1.1 Idag har det varit en ganska chill dag. Jobbat mellan 8-16. Det är andra veckan efter semestern och eleverna har inte börjat än.
Jag har börjat jobba på min nya tjänst, som idrottlärare. Eller som Gymnastikdirektör, som jag själv skulle vilja titulera mig.
Ja.. Eleverna börjar på torsdag, och det ska bli jätteroligt att träffa dem. Jag kommer ha 9 klasser i idrott.
Jag känner redan flera av eleverna, men det blir ändå många nya namn att lära sig, nya personer att lära känna, och nya människor att leva tillsammans med och utvecklas tillsammans med. Rätt intressant faktiskt. Så många människor man träffar som lärare. Olika människor. Som inte valt (i de flesta fall i alla fall) att vara där tillsammans, i de klasser de går i. Utan de har blivit tilldelade en plats att vara på tillsammans med övriga klasskamrater ca 6-7 om dagen, 5 dagar i veckan, vecka ut och vecka in. Många av dessa människor som går in i en speciell tid av deras liv. I puberteten, då hormonerna flödar som mest, då de försöker hitta sina identiteter och finna meningen med livet.
Detta göra de tillsammans, och jag mitt emellan dem. Att försöka lära dem saker, vägleda dem och ofta stoppa dem från att bråka med varandra.
2.1 En sak jag tänkte på nyss var vår gräsmatta. Den växer som fan. Och jag känner att detta har blivit ett moment 22. För den går inte att klippa när den är våt. Och nu har det regnat igen. Igår fösökte jag klippa den med en sakatör. Men jag fick kramp i högerhanden efter några minuter.
Undra hur det är för indierna i Cherapunji i nordösta Indien, där det regnar ungerfär 11 meter om året. Där måste gräset stå som högst. Och då har jag nog inte ett så stort problem ändå.
Jag har börjat jobba på min nya tjänst, som idrottlärare. Eller som Gymnastikdirektör, som jag själv skulle vilja titulera mig.
Ja.. Eleverna börjar på torsdag, och det ska bli jätteroligt att träffa dem. Jag kommer ha 9 klasser i idrott.
Jag känner redan flera av eleverna, men det blir ändå många nya namn att lära sig, nya personer att lära känna, och nya människor att leva tillsammans med och utvecklas tillsammans med. Rätt intressant faktiskt. Så många människor man träffar som lärare. Olika människor. Som inte valt (i de flesta fall i alla fall) att vara där tillsammans, i de klasser de går i. Utan de har blivit tilldelade en plats att vara på tillsammans med övriga klasskamrater ca 6-7 om dagen, 5 dagar i veckan, vecka ut och vecka in. Många av dessa människor som går in i en speciell tid av deras liv. I puberteten, då hormonerna flödar som mest, då de försöker hitta sina identiteter och finna meningen med livet.
Detta göra de tillsammans, och jag mitt emellan dem. Att försöka lära dem saker, vägleda dem och ofta stoppa dem från att bråka med varandra.
2.1 En sak jag tänkte på nyss var vår gräsmatta. Den växer som fan. Och jag känner att detta har blivit ett moment 22. För den går inte att klippa när den är våt. Och nu har det regnat igen. Igår fösökte jag klippa den med en sakatör. Men jag fick kramp i högerhanden efter några minuter.
Undra hur det är för indierna i Cherapunji i nordösta Indien, där det regnar ungerfär 11 meter om året. Där måste gräset stå som högst. Och då har jag nog inte ett så stort problem ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)