Blev varse mitt taktlöshet idag. På Olympia! När klacken skanderade "Vi är mästare" var det många i publiken som klappade med, och det gjorde jag med. Men jag märkte att jag blev osäker i princip varenda gång jag skulle "in" i själva klappandet. Man vill ju inte klappa i fel takt.
Men jag tror det gick bra. Det var ingen som sneglade, vad jag såg i alla fall.
Jag vet inte vad jag ska göra med min "nyckelsamling". Inte för att jag har många, men ändå. Jag har nämligen svårt för att slänga nycklar. Jag har en tendens att glömma bort vart de går någonstans. Och man vill ju inte slänga dem, för att sedan komma på att man hade behövt dem. Hmm, jag sparar dem ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar