Jag har tidigare tyckt att den stressade flerbarnspappan i Hipp Hipp ha varit en aning överdriven. Men har börjat se likheter med mig själv. Kanske inte den stressiga biten, utan mer själva planerandet.
Att gärna se möjligheter att kunna göra 2 eller 3 saker samtidigt.
Detta efter att jag blivit pappa, när man insett att man inte har så mycket tid för en själv längre.
Detta kan låta en del bittert eller egoistiskt tänkande?
Min prioriteringslista ser då ut som följer ur familjeperspektivet:
1. Ella
2. Malin
3. Mig själv.
Det jag menar är, att Anders Jansson och Johan Wester har en poäng. Ett mål att få folk att känna igen sig i deras karaktärer. Dock en aning överdrivna, så att det ska bli roligt.
Annars är ju Kajan en stor förebild. Denna pedagogiska förmåga samlad i en och samma kropp är för mig helt obegripligt, och kan bara önska att jag ska kunna uppnå i alla fall en tiondel av hans kapacitet.
En annan sak jag tänkt lite på är den giftiga blåsfisken som finns i Indiska Oceanen och Stilla havet. Denna fisk som är väldigt giftig att äta om den inte tillagas på rätt sätt. Hur kommer man fram till detta speciella tillagningssätt som kräver licenseade kockar numera. Jag menar om en efter en dör av att ha ätit denna fisk, varför fortsätter man?? Okej, nu överbevisades kritikerna, däribland jag. Men jag tycker ändå att det är märkligt.
3 poäng idag. oerhört skönt. Bara 8 matcher kvar. Vill både att de ska vara över och att förhoppningsvis Hif vunnit guld, samtidigt som man inte vill att det ska ta slut. Aja. Så är det. Får hoppas matchen på torsdag går bra. Vilket skulle förlänga säsongen något längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar