Det har varit en riktigt tuff dag idag. Vabbade, på grund av att Malin arbetade idag och Ellas mormor, som skulle passat henne var extremt förkyld och på gränsen till feber. Dagen har sett ut som följer:
7:30 uppstigning, ringde till jobb.
7:31-08:00 drack kaffe och läste tidningen (sporten)
08:00-9:30 gav Ella välling, åt själv lite frukost och fixade lite hemma.
9:30-10:00 Kort promenad med damerna.
10:00-11:40 Öppna förskolan. Ella lekte. Jag drack kaffe. Sen hörde vi på en saga.
11:40-11:50 Promenad hem.
11:50-12:10 Ella åt lunch.
12:10-14:30 Ella sov. Jag passade på och tvätta lite, och småpula lite här hemma.
14:30-15:00 Ella fick lite gröt och sen lekte vi lite.
15:00-16:00 Promenad med damerna.
16:00-16:30 Vi lekte lite, sen kom Malin.
Jag kan faktiskt erkänna att jag saknar golfen. Denna fritidsaktivitet, som aktiverar så många i olika åldrar.
I början var jag väldigt skeptisk till denna aktivitet. Jag har växt upp med många olika bollsporter. Riktiga sporter. Som till exempel fotboll och innebandy. Det är kamp, det är blod, svett och tårar.
Bland mina första möten med golfen var när jag var 12 år gammal. En kompis spelade ibland med sin pappa. Jag tyckte det verkade lite cool, så när jag fyllde år önskade jag mig en driver. Nu är det så att mina föräldrar inte heller har spelat så mycket golf, och det visade sig tydligt när jag öppnade min present och det visade sig att de hade köpt en putter. Aja, skit samma. Den funkade i alla fall. Jag fick låna kompisens driver istället. Vi stod vid ett tillfälle i min trädgård på Kalmargatan, vända mot Jordbodalen och slog golfbollar. Det gick sådär.. Höll på att krossa en bils vindrutor. Fick det oss att sluta? nej. Det slutade dock med att vi sprang snabbt in i huset efter att vi var nära att träffa en kille. En kille som vi visste var lite äldre och tuff.
När jag kom i kontakt med golfen på riktigt på senare tid var när jag träffade Malin och hennes golftokiga familj. Höll dock på att få en klubba i huvet av Malin efter att jag gått caddie åt henne på en tävling på Vasatorp. Jag råkade göra alla fel man kunde göra. Jag pratade när de skulle putta. Jag gick med bagen och bagvagnen rakt över greenen. Men den som fick Malin att koka, var vid.. 16-17 hålet då jag gått från hål 1 och pikat denna fritidsaktivitet. Vilket enligt henne gjorde att det inte gick så bra på tävlingen för hon tappade koncentrationen.
Droppen för mig var efter typ halva rundan, när alla i bollen slagit in på green, varpå en av Malins motståndare (som för tillfället låg närmre hålet än Malin) frågade henne om hans markör/mynt låg i vägen för Malin när hon skulle putta. Jag menar, va fan. Inte frågar en försvarare i fotboll motståndarens anfallare i stundande anfall om han står i vägen i anfallarens skottlinje.
I alla fall. Oavsett hur manlig denna fritidsaktivitet är eller ej. Så är den väldigt rolig. Man kan tävla mot vem som helst.
Vi får se. Kanske nästa år igen. Man får då inte ha barnvagn på banan.
onsdag 31 augusti 2011
tisdag 30 augusti 2011
30/8 Tisdag
Vi är alla människor egoistiska. Som Joey (Matt Leblanc) i vänner sa, i ett avsnitt, att det finns inga oegoistiska handlingar. Allt man gör, har en egoistisk baktanke, medvetet eller omedvetet. Oavsett framstår man själv som en hjälte och man får bekräftelse för det.
Men fan, det känns ju inte bra. Har länge försökt tänka ut en oegoistisk tanke eller handling, men inte kommit på någon. Jag menar, det borde finnas. Aja.
7 matcher kvar... 6 poäng före Gnällsborg, med Anders "pricken" Svensson i täten, samt flera plusmål till vår fördel. Jag tror ändå att det kommer gå vägen. Fast man vågar inte riktigt tro riktigt på det än. Kanske efter den 21:e september då det blir seriefinal.
Men fan, det känns ju inte bra. Har länge försökt tänka ut en oegoistisk tanke eller handling, men inte kommit på någon. Jag menar, det borde finnas. Aja.
7 matcher kvar... 6 poäng före Gnällsborg, med Anders "pricken" Svensson i täten, samt flera plusmål till vår fördel. Jag tror ändå att det kommer gå vägen. Fast man vågar inte riktigt tro riktigt på det än. Kanske efter den 21:e september då det blir seriefinal.
söndag 28 augusti 2011
Söndag 28/8
Hissen går upp. Det är trångt, men sällskapet är vid gott mod. Efter ett par sekunder skiljs de åt, och hissen går ner igen. Upp, ner. Upp och ner.
Efter arbetspasset kan han/hon konstantera att hissen gått upp och ner 127 gånger. Likadant dagen därpå, och nästa dag efter det, och så fortsätter det.
Jag har funderat på vilka som måste vara världens tråkigaste och minst utvecklande jobb. Ovan beskrivning av jobbet som hissvakt vid kärnantrapporna har jag lyckligtvis lyckats undvika.
Men de tråkigaste jobben jag har haft är följande (med tråkigast överst):
1. Jordgubbsplockare
2. kvällspostenförsäljare
3. Lagerarbetare på ICA Frukt & Grönt
4. Skoförsäljare på Stadium, Triangeln
5. McDonalds, Väla
6. Lagerarbetare/kassör, IKEA Helsingborg
7. Varuplockare/kassör, ICA Brunnen
8. Cafebiträde/kock, HH-Ferries
9. Lagerarbetare/kassör, IKEA Malmö
Alla jobben har dock haft sin charm på olika sätt. Till exempel nummer 1, var väldigt gott. (Kanske därför jag inte var en så framgångsrik jordgubbsplockare).
Kvällsposten var inte så betungande, bla tack vare att det gick rätt snabbt och lättförtjänta pengar, vilket sponsrade mitt stora intresse av rollspel och diverse kortspel.
Lagerarbetet på ICA var roligt på många sätt. Typ 10-15 av mina närmsta vänner på den tiden arbetade där. Vi hade olika interna tävlingar (utan chefernas vetskap). Jag har många gånger sagt att det var det bästa jobbet jag har haft (fram tills nu, när jag jobbar som lärare). Därför att jag tyckte det jobbet var så fruktansvärt tråkigt och icke utvecklande, och skulle jag inte studera vidare hade risken varit stor att man jobbat vidare på antingen den arbetsplatsen eller någon liknande. Vilket jag inte ville. Så det jobbet motiverade en vid flera tillfällen under tuffa tentatider.
McDonalds var roligt av den anledningen att det var många unga som arbetade där, och vi hade det roligt tillsammans. Man åt och drack väldigt gott under denna tiden.
Men som av listan bevittnar kan jag konstatera att jobbet på IKEA i Malmö var nog det minst tråkiga, av alla jobb jag haft innan jag var färdigutbildad. Det var ett bra gäng som arbetade där och vi hade väldigt roligt tillsammans.
På ICA Brunnen hade jag en egen tävling för mig själv. Lite nördigt men ändå. Den gick ut på att räkna ut växeln till kunden innan kassaapparaten hade gjort det. Exempelvis, de skulle köpa varor för 127,50:- och gav mig 200:-. Då räknade jag ut inom loppet av några få sekunder hur mycket de skulle få tillbaka. I detta fallet 72,50:-. Oftast hade jag rätt. Aja, lite nördigt. Men för att slippa tänka på kassans bip, bip, bip. Hela dagarna var man tvungen att hitta på något.
Det jag dock var mest nöjd med var när jag införde ett nytt kommunikationssystem genom deras högtalarsystem.
När jag satt själv i kassan och det började bli långa köer, utropade jag kod röd i högtalarsystemet. Det betydde att jag behövde assistans. När jag av någon anledning skulle lämna kassan, utropade jag: örnen har lämnat boet. Och om det strulade med brukåtervinningsmaskinen, var någon från personalen tvungen att fixa det, kunde det låta så här: Gun, kan du kontakta brukautomaten?
Det roliga var att min chef och samtidigt ägaren av affären hängde på mitt kommunikationssystem, och även han kunde kalla på mig på samma sätt.
Till sist, men inte minst, är jag svag för titlar. Inte för att det är viktigt, men för att jag tycker att det är komiskt. Så införde jag dessa igen i affären. De som arbetade med chark, var köttmästaren. Personalen i förbutiken blev postmästare, grönsaksmästare, mejerimästare osv.
Men annars 2 andra jobb som måste vara ruskigt tråkiga, är manusförfattare till Days of our lives. Vad har de spelat in, 2 miljarder avsnitt? Dialogerna är så sjukt dåliga och tråkiga. Kan inte vara lätt att ha det jobbet.
Ett annat jobb är att skriva horoskop till olika tidningar. Inte för att jag läser eller tror på horoskop, så tror jag att det är ett tråkigt jobb. De måste ha något rullande schema för vad som ska stå där. Och sen hoppas att de inte har trogna läsare under lång tid som läser skiten.
En annan sak som jag blev medveten om igår innan vi fick främmande, var. Att jag har gigantiska näsborrar. Helt otroligt. Jag skulle då ansa dessa igår, och lyfte på näsvingarna, och där öppnade sig 2 helt nya världar. Olika organismer skulle kunna leva där ostört utan omvärldens vetskap.
När jag var färdig, och tittade ner i handfatet hade man kunnat tro att jag dödat en buffel eller nåt. Men jag skulle i skrivande stund vilja tacka uppfinnaren av närtrimmern. Du har räddat mitt, och säkert många andra karlars liv.
Efter arbetspasset kan han/hon konstantera att hissen gått upp och ner 127 gånger. Likadant dagen därpå, och nästa dag efter det, och så fortsätter det.
Jag har funderat på vilka som måste vara världens tråkigaste och minst utvecklande jobb. Ovan beskrivning av jobbet som hissvakt vid kärnantrapporna har jag lyckligtvis lyckats undvika.
Men de tråkigaste jobben jag har haft är följande (med tråkigast överst):
1. Jordgubbsplockare
2. kvällspostenförsäljare
3. Lagerarbetare på ICA Frukt & Grönt
4. Skoförsäljare på Stadium, Triangeln
5. McDonalds, Väla
6. Lagerarbetare/kassör, IKEA Helsingborg
7. Varuplockare/kassör, ICA Brunnen
8. Cafebiträde/kock, HH-Ferries
9. Lagerarbetare/kassör, IKEA Malmö
Alla jobben har dock haft sin charm på olika sätt. Till exempel nummer 1, var väldigt gott. (Kanske därför jag inte var en så framgångsrik jordgubbsplockare).
Kvällsposten var inte så betungande, bla tack vare att det gick rätt snabbt och lättförtjänta pengar, vilket sponsrade mitt stora intresse av rollspel och diverse kortspel.
Lagerarbetet på ICA var roligt på många sätt. Typ 10-15 av mina närmsta vänner på den tiden arbetade där. Vi hade olika interna tävlingar (utan chefernas vetskap). Jag har många gånger sagt att det var det bästa jobbet jag har haft (fram tills nu, när jag jobbar som lärare). Därför att jag tyckte det jobbet var så fruktansvärt tråkigt och icke utvecklande, och skulle jag inte studera vidare hade risken varit stor att man jobbat vidare på antingen den arbetsplatsen eller någon liknande. Vilket jag inte ville. Så det jobbet motiverade en vid flera tillfällen under tuffa tentatider.
McDonalds var roligt av den anledningen att det var många unga som arbetade där, och vi hade det roligt tillsammans. Man åt och drack väldigt gott under denna tiden.
Men som av listan bevittnar kan jag konstatera att jobbet på IKEA i Malmö var nog det minst tråkiga, av alla jobb jag haft innan jag var färdigutbildad. Det var ett bra gäng som arbetade där och vi hade väldigt roligt tillsammans.
På ICA Brunnen hade jag en egen tävling för mig själv. Lite nördigt men ändå. Den gick ut på att räkna ut växeln till kunden innan kassaapparaten hade gjort det. Exempelvis, de skulle köpa varor för 127,50:- och gav mig 200:-. Då räknade jag ut inom loppet av några få sekunder hur mycket de skulle få tillbaka. I detta fallet 72,50:-. Oftast hade jag rätt. Aja, lite nördigt. Men för att slippa tänka på kassans bip, bip, bip. Hela dagarna var man tvungen att hitta på något.
Det jag dock var mest nöjd med var när jag införde ett nytt kommunikationssystem genom deras högtalarsystem.
När jag satt själv i kassan och det började bli långa köer, utropade jag kod röd i högtalarsystemet. Det betydde att jag behövde assistans. När jag av någon anledning skulle lämna kassan, utropade jag: örnen har lämnat boet. Och om det strulade med brukåtervinningsmaskinen, var någon från personalen tvungen att fixa det, kunde det låta så här: Gun, kan du kontakta brukautomaten?
Det roliga var att min chef och samtidigt ägaren av affären hängde på mitt kommunikationssystem, och även han kunde kalla på mig på samma sätt.
Till sist, men inte minst, är jag svag för titlar. Inte för att det är viktigt, men för att jag tycker att det är komiskt. Så införde jag dessa igen i affären. De som arbetade med chark, var köttmästaren. Personalen i förbutiken blev postmästare, grönsaksmästare, mejerimästare osv.
Men annars 2 andra jobb som måste vara ruskigt tråkiga, är manusförfattare till Days of our lives. Vad har de spelat in, 2 miljarder avsnitt? Dialogerna är så sjukt dåliga och tråkiga. Kan inte vara lätt att ha det jobbet.
Ett annat jobb är att skriva horoskop till olika tidningar. Inte för att jag läser eller tror på horoskop, så tror jag att det är ett tråkigt jobb. De måste ha något rullande schema för vad som ska stå där. Och sen hoppas att de inte har trogna läsare under lång tid som läser skiten.
En annan sak som jag blev medveten om igår innan vi fick främmande, var. Att jag har gigantiska näsborrar. Helt otroligt. Jag skulle då ansa dessa igår, och lyfte på näsvingarna, och där öppnade sig 2 helt nya världar. Olika organismer skulle kunna leva där ostört utan omvärldens vetskap.
När jag var färdig, och tittade ner i handfatet hade man kunnat tro att jag dödat en buffel eller nåt. Men jag skulle i skrivande stund vilja tacka uppfinnaren av närtrimmern. Du har räddat mitt, och säkert många andra karlars liv.
fredag 26 augusti 2011
Fredag 26/8
Idag var det en elev som sa till mig att jag har dålig humor. Vad gjorde jag? Skrattade ännu mer. Vad gjorde hon och hennes klasskamrater? tittade ännu mer konstigt på mig=)
Anledningen till att hon sa så var nämligen att de skulle ha idrott utomhus idag och de hade med sina väskor med ut. Pga stöldrisken, när man lämnar kvar saker i omklädningsrummen. Hon frågade mig om var hon skulle lägga sin väska. Jag pekade metern från var jag stod och hon var i färd med att lägga ner den, då jag sa att om jag säljer den får hon 40%. Det brukar vara min policy när jag säljer elevers prylar som de ber mig hålla till dem i olika lägen. När jag sa så, tittade hon snett på mig och jag sa att jag bara skojade...aja.
Imorgon är det kräftskiva. Egentligen rätt intressant hur detta "monster". Kräftan alltså kan vara en delikatess här i Sverige. Undrar om det är i många andra länder där dom äter kräftor. Man suger saften ur dem från undersidan. Knäcker, bryter och äter "typ svansen"/"stjärten".
Men. Det ska bli väldigt gott och trevligt.
Anledningen till att hon sa så var nämligen att de skulle ha idrott utomhus idag och de hade med sina väskor med ut. Pga stöldrisken, när man lämnar kvar saker i omklädningsrummen. Hon frågade mig om var hon skulle lägga sin väska. Jag pekade metern från var jag stod och hon var i färd med att lägga ner den, då jag sa att om jag säljer den får hon 40%. Det brukar vara min policy när jag säljer elevers prylar som de ber mig hålla till dem i olika lägen. När jag sa så, tittade hon snett på mig och jag sa att jag bara skojade...aja.
Imorgon är det kräftskiva. Egentligen rätt intressant hur detta "monster". Kräftan alltså kan vara en delikatess här i Sverige. Undrar om det är i många andra länder där dom äter kräftor. Man suger saften ur dem från undersidan. Knäcker, bryter och äter "typ svansen"/"stjärten".
Men. Det ska bli väldigt gott och trevligt.
torsdag 25 augusti 2011
Torsdag 22/8
Har insett att ironi är fantastiskt roligt. Egentligen ur 2 perspektiv. Först och främst när man skojar och mottagaren förstår ens humor. Men sen å andra sidan när man skojar och under loppet av några sekunder står tiden stilla. I form av ett osäkert missförstånd. Vilket ibland händer en själv. Man är osäker om den andra skojar eller helt enkelt är dum i huvet. Det är en ganska tunn linje mellan humor och galenskap.
Jag har sagt det tidigare. Nu var det dock ett tag sen. Men jag är fortfarande jävligt sur på våra vetenskapsmän..
Egentligen en form av hatkärlek. Nä, inte hat. Det är ett starkt ord. Men okej, jävligt sur. Fan! Kan dom inte bygga apparater (tv, datorer, dvd, kaffeapparater, brödrostar, lampor) utan dessa jävla sladdar. Har de (vetenskapsmännen) något avtal med företagen som tillverkar tex sladduppsamlare. Sen, visst. Jag gillar ju därför kabellister. Till en sån grad att jag blir väldigt tillfredsställd när jag spikat upp dem. Det är nog också till viss del för att min manliga sida får sig ett lyft.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag har sagt det tidigare. Nu var det dock ett tag sen. Men jag är fortfarande jävligt sur på våra vetenskapsmän..
Egentligen en form av hatkärlek. Nä, inte hat. Det är ett starkt ord. Men okej, jävligt sur. Fan! Kan dom inte bygga apparater (tv, datorer, dvd, kaffeapparater, brödrostar, lampor) utan dessa jävla sladdar. Har de (vetenskapsmännen) något avtal med företagen som tillverkar tex sladduppsamlare. Sen, visst. Jag gillar ju därför kabellister. Till en sån grad att jag blir väldigt tillfredsställd när jag spikat upp dem. Det är nog också till viss del för att min manliga sida får sig ett lyft.
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 21 augusti 2011
21-08-11
Jag har tidigare tyckt att den stressade flerbarnspappan i Hipp Hipp ha varit en aning överdriven. Men har börjat se likheter med mig själv. Kanske inte den stressiga biten, utan mer själva planerandet.
Att gärna se möjligheter att kunna göra 2 eller 3 saker samtidigt.
Detta efter att jag blivit pappa, när man insett att man inte har så mycket tid för en själv längre.
Detta kan låta en del bittert eller egoistiskt tänkande?
Min prioriteringslista ser då ut som följer ur familjeperspektivet:
1. Ella
2. Malin
3. Mig själv.
Det jag menar är, att Anders Jansson och Johan Wester har en poäng. Ett mål att få folk att känna igen sig i deras karaktärer. Dock en aning överdrivna, så att det ska bli roligt.
Annars är ju Kajan en stor förebild. Denna pedagogiska förmåga samlad i en och samma kropp är för mig helt obegripligt, och kan bara önska att jag ska kunna uppnå i alla fall en tiondel av hans kapacitet.
En annan sak jag tänkt lite på är den giftiga blåsfisken som finns i Indiska Oceanen och Stilla havet. Denna fisk som är väldigt giftig att äta om den inte tillagas på rätt sätt. Hur kommer man fram till detta speciella tillagningssätt som kräver licenseade kockar numera. Jag menar om en efter en dör av att ha ätit denna fisk, varför fortsätter man?? Okej, nu överbevisades kritikerna, däribland jag. Men jag tycker ändå att det är märkligt.
3 poäng idag. oerhört skönt. Bara 8 matcher kvar. Vill både att de ska vara över och att förhoppningsvis Hif vunnit guld, samtidigt som man inte vill att det ska ta slut. Aja. Så är det. Får hoppas matchen på torsdag går bra. Vilket skulle förlänga säsongen något längre.
Att gärna se möjligheter att kunna göra 2 eller 3 saker samtidigt.
Detta efter att jag blivit pappa, när man insett att man inte har så mycket tid för en själv längre.
Detta kan låta en del bittert eller egoistiskt tänkande?
Min prioriteringslista ser då ut som följer ur familjeperspektivet:
1. Ella
2. Malin
3. Mig själv.
Det jag menar är, att Anders Jansson och Johan Wester har en poäng. Ett mål att få folk att känna igen sig i deras karaktärer. Dock en aning överdrivna, så att det ska bli roligt.
Annars är ju Kajan en stor förebild. Denna pedagogiska förmåga samlad i en och samma kropp är för mig helt obegripligt, och kan bara önska att jag ska kunna uppnå i alla fall en tiondel av hans kapacitet.
En annan sak jag tänkt lite på är den giftiga blåsfisken som finns i Indiska Oceanen och Stilla havet. Denna fisk som är väldigt giftig att äta om den inte tillagas på rätt sätt. Hur kommer man fram till detta speciella tillagningssätt som kräver licenseade kockar numera. Jag menar om en efter en dör av att ha ätit denna fisk, varför fortsätter man?? Okej, nu överbevisades kritikerna, däribland jag. Men jag tycker ändå att det är märkligt.
3 poäng idag. oerhört skönt. Bara 8 matcher kvar. Vill både att de ska vara över och att förhoppningsvis Hif vunnit guld, samtidigt som man inte vill att det ska ta slut. Aja. Så är det. Får hoppas matchen på torsdag går bra. Vilket skulle förlänga säsongen något längre.
fredag 19 augusti 2011
19-08-2011
Sjukt vad tiden går fort. På något sätt har det blivit mer märkbart sedan jag blev pappa. Man har något konkret att jämföra med hela tiden. Men även när man jämför med annat i ens vardag. Mitt arbete är ju uppdelat i terminer, vilket även tydliggör detta. Kanske finns jämföra barametrar inom andra yrken med. Inte vet jag.
Tiden är verkligen ett mångfacetterat begrepp. Den är relativ och väldigt subjektiv. Men samtidigt väldigt konkret och orubbligt fast.
Intressant.
Annars. Dagen har varit väldigt rolig. Vi hade aktivitetsdag i skolan. Jag hade ansvar för station 5 av 8. Boule.
Jag håller alla mina tummar att laget i mitt hjärta kan vända på steken nästa vecka. Otroligt vad orättvis fotboll kan vara. Skulle ha blivit ett annat resultat. Kanske objektivt sett inte just ett lika resultat. Men kanske varsitt mål till. Vilket hade varit bättre.
Sen, mitt långsiktiga idrottsliga mål kommer allt närmare, vilket ska bli väldigt roligt. Maj 2012 tror jag att det är det utspelar sig.
Om mina underrättelser stämmer, vilket jag hoppas, kommer en viss person även att ställa upp. Eventuellt beroende på ytterligare en annan ställer upp. Vilket också hade varit väldigt roligt, dock osannolikt av flera anledningar, som jag inte får, bör eller kommer ta upp här på det världsomspännande intranätet. En parentes där, se Kvarteret skatans avsnitt, där David Batra och Johan Glans sitter och diskuterar på badhuset gällande teknik och internet. Fantastiskt roligt.
Men, jag vill av den först nämnda utropa revensch, från våra parti schack i de franska alptopparna. Där jag tog ledningen med 1 eller 2-0 i matcher, men till sist förlorade med typ 3-4 (dock efter X antal glas Jäger).
Tiden är verkligen ett mångfacetterat begrepp. Den är relativ och väldigt subjektiv. Men samtidigt väldigt konkret och orubbligt fast.
Intressant.
Annars. Dagen har varit väldigt rolig. Vi hade aktivitetsdag i skolan. Jag hade ansvar för station 5 av 8. Boule.
Jag håller alla mina tummar att laget i mitt hjärta kan vända på steken nästa vecka. Otroligt vad orättvis fotboll kan vara. Skulle ha blivit ett annat resultat. Kanske objektivt sett inte just ett lika resultat. Men kanske varsitt mål till. Vilket hade varit bättre.
Sen, mitt långsiktiga idrottsliga mål kommer allt närmare, vilket ska bli väldigt roligt. Maj 2012 tror jag att det är det utspelar sig.
Om mina underrättelser stämmer, vilket jag hoppas, kommer en viss person även att ställa upp. Eventuellt beroende på ytterligare en annan ställer upp. Vilket också hade varit väldigt roligt, dock osannolikt av flera anledningar, som jag inte får, bör eller kommer ta upp här på det världsomspännande intranätet. En parentes där, se Kvarteret skatans avsnitt, där David Batra och Johan Glans sitter och diskuterar på badhuset gällande teknik och internet. Fantastiskt roligt.
Men, jag vill av den först nämnda utropa revensch, från våra parti schack i de franska alptopparna. Där jag tog ledningen med 1 eller 2-0 i matcher, men till sist förlorade med typ 3-4 (dock efter X antal glas Jäger).
torsdag 18 augusti 2011
Torsdag 18 Augusti
Vi får alla höja våra glas för vår kära kronprinsessa Victoria och gratulera henne för den senaste nyheten.
Monark? President?...
Jag vill argumentera för vårt kulturella arv, och önskar att alla andra ser deras betydelse för Sverige.
Men när det gäller valet av namn till den inom kort nytillkomne.. lille skrutten. Finner jag det komiskt att spelbolag ger en chansen att "betta" pengar.
Skulle jag dock, satsa pengar, skulle jag nog satsa på Bert. Kanske lite oväntat, men väldigt roligt.
Hörde en rätt rolig historia, kring detta namn. Då det inte är så vanligt att döpa sitt barn till detta namn sedan 1960 talet. Vissa kan tro att detta beror på allas våran Bert Karlsson. Men, om det var tv 4 eller svt, så besökte de härom året en familj, där de hade döpt sin son till just, Bert. För kännedom är barnets föräldrar av utländsk härkomst, och säkert ville integrera deras son i det svenska samhället. Varpå reportern konstanterade att det inte är ett så vanligt namn i Sverige länge, och frågade dem om de visste vem bert Karlsson är. De svarar nej, det visste de inte. Och de såg lika glada ut för det och för sitt lilla barn.
Idag tog vi emot våra elever. Jag ska erkänna att det var lite pirrigt att träffa dem igen. Men framförallt väldigt roligt. Det blev en kort men intensiv dag för dem. Kanske, lite tråkig med tanke på att det var mycket information. Men så är det. I morgon har vi aktivitetsdag hela dagen. Och det var roligt att se deras miner när jag skojade med dem att morgondagens aktiviteter skulle bestå av bl.a. 3 mils promenad med tung packning, styrketräning med gatstenar och diverse militärövningar.
Monark? President?...
Jag vill argumentera för vårt kulturella arv, och önskar att alla andra ser deras betydelse för Sverige.
Men när det gäller valet av namn till den inom kort nytillkomne.. lille skrutten. Finner jag det komiskt att spelbolag ger en chansen att "betta" pengar.
Skulle jag dock, satsa pengar, skulle jag nog satsa på Bert. Kanske lite oväntat, men väldigt roligt.
Hörde en rätt rolig historia, kring detta namn. Då det inte är så vanligt att döpa sitt barn till detta namn sedan 1960 talet. Vissa kan tro att detta beror på allas våran Bert Karlsson. Men, om det var tv 4 eller svt, så besökte de härom året en familj, där de hade döpt sin son till just, Bert. För kännedom är barnets föräldrar av utländsk härkomst, och säkert ville integrera deras son i det svenska samhället. Varpå reportern konstanterade att det inte är ett så vanligt namn i Sverige länge, och frågade dem om de visste vem bert Karlsson är. De svarar nej, det visste de inte. Och de såg lika glada ut för det och för sitt lilla barn.
Idag tog vi emot våra elever. Jag ska erkänna att det var lite pirrigt att träffa dem igen. Men framförallt väldigt roligt. Det blev en kort men intensiv dag för dem. Kanske, lite tråkig med tanke på att det var mycket information. Men så är det. I morgon har vi aktivitetsdag hela dagen. Och det var roligt att se deras miner när jag skojade med dem att morgondagens aktiviteter skulle bestå av bl.a. 3 mils promenad med tung packning, styrketräning med gatstenar och diverse militärövningar.
tisdag 16 augusti 2011
Tisdag 16 Augusti
Kommunikation har funnits i mina tankar stora delar av dagen. Det var nämligen så här att idag på jobb hade alla praktiskt/estetiska lärare från ett stort område i Helsingborg kallats till möte på Dalhemsskolan. Detta möte skulle ske mellan 13-16. Vi från Wiesel begav oss dit på olika sätt. Själv cyklade jag. Det blev rätt komiskt när vi kom dit. Vi blev nämligen inslussade av någon från expeditionen i deras bildsal. Det visade sig att vi var rätt många, ca 20-25 stycken.
Alla småpratade lite, men efter ett tag blev det tyst. Alla tittade på varandra, och som det visade sig så visste ingen vad vi skulle göra där. För det stod inget om det i inbjudan, och det var uppenbarligen ingen av oss som satt där som "höll" i det. Några började leta reda på inbjudan, varpå rektorn från Dalhemsskolan kom in, hälsade oss välkomna, men att hon inte heller visste vad vi skulle göra där.
Det stod i inbjudan, undertecknat rektorerna i vårt område. Okej. Vi delade upp oss i ämnesgrupper. Vilket funkade bra för oss idrottslärare. Vi hade 3 skolor representerade i vår grupp. Men som t.ex. musiklärarna var enbart från vår skola. Undrar om de var nöjda. Med tanke på att de hade kunnat stanna kvar på Wiesel. Jaja. Så kan det se ut en helt vanlig dag i vår kommunala skola 2011.
Annars har jag skruvat upp kabellister idag=) Blev mycket fint.
Men jag blir lite nervös efter ett samtal med en kollega. Vi håller nämligen sakteligen på att renovera i vårt hus. Eftersom vi inte är ekonomiskt oberoende, så tar vi ett rum i taget, och vi gör rätt mycket själv. För tillfället är det ett rum på markplan. Men till det jag blir nervös för.. Min kollega som är 2 barnsfar sa att man får måla/tapetsera om vart 5:e år. Det var ofta tänkte. Jo, för han sa att deras barn, som är 2 och 4 har ritat med ritpennor på väggarna, som inte går bort..
Hmm, inte riktigt schysst att förbjuda kritor och ritpennor, tänker jag. Framförallt med tanke på att enbart munspel och triangel är godkända instrument. Ska dock bli roligt att se min brors min, när hans dotter fyller, 3 eller 4 och hon kommer få en fiol av oss.
Alla småpratade lite, men efter ett tag blev det tyst. Alla tittade på varandra, och som det visade sig så visste ingen vad vi skulle göra där. För det stod inget om det i inbjudan, och det var uppenbarligen ingen av oss som satt där som "höll" i det. Några började leta reda på inbjudan, varpå rektorn från Dalhemsskolan kom in, hälsade oss välkomna, men att hon inte heller visste vad vi skulle göra där.
Det stod i inbjudan, undertecknat rektorerna i vårt område. Okej. Vi delade upp oss i ämnesgrupper. Vilket funkade bra för oss idrottslärare. Vi hade 3 skolor representerade i vår grupp. Men som t.ex. musiklärarna var enbart från vår skola. Undrar om de var nöjda. Med tanke på att de hade kunnat stanna kvar på Wiesel. Jaja. Så kan det se ut en helt vanlig dag i vår kommunala skola 2011.
Annars har jag skruvat upp kabellister idag=) Blev mycket fint.
Men jag blir lite nervös efter ett samtal med en kollega. Vi håller nämligen sakteligen på att renovera i vårt hus. Eftersom vi inte är ekonomiskt oberoende, så tar vi ett rum i taget, och vi gör rätt mycket själv. För tillfället är det ett rum på markplan. Men till det jag blir nervös för.. Min kollega som är 2 barnsfar sa att man får måla/tapetsera om vart 5:e år. Det var ofta tänkte. Jo, för han sa att deras barn, som är 2 och 4 har ritat med ritpennor på väggarna, som inte går bort..
Hmm, inte riktigt schysst att förbjuda kritor och ritpennor, tänker jag. Framförallt med tanke på att enbart munspel och triangel är godkända instrument. Ska dock bli roligt att se min brors min, när hans dotter fyller, 3 eller 4 och hon kommer få en fiol av oss.
måndag 15 augusti 2011
Måndag 2011-08-15
1.1 Idag har det varit en ganska chill dag. Jobbat mellan 8-16. Det är andra veckan efter semestern och eleverna har inte börjat än.
Jag har börjat jobba på min nya tjänst, som idrottlärare. Eller som Gymnastikdirektör, som jag själv skulle vilja titulera mig.
Ja.. Eleverna börjar på torsdag, och det ska bli jätteroligt att träffa dem. Jag kommer ha 9 klasser i idrott.
Jag känner redan flera av eleverna, men det blir ändå många nya namn att lära sig, nya personer att lära känna, och nya människor att leva tillsammans med och utvecklas tillsammans med. Rätt intressant faktiskt. Så många människor man träffar som lärare. Olika människor. Som inte valt (i de flesta fall i alla fall) att vara där tillsammans, i de klasser de går i. Utan de har blivit tilldelade en plats att vara på tillsammans med övriga klasskamrater ca 6-7 om dagen, 5 dagar i veckan, vecka ut och vecka in. Många av dessa människor som går in i en speciell tid av deras liv. I puberteten, då hormonerna flödar som mest, då de försöker hitta sina identiteter och finna meningen med livet.
Detta göra de tillsammans, och jag mitt emellan dem. Att försöka lära dem saker, vägleda dem och ofta stoppa dem från att bråka med varandra.
2.1 En sak jag tänkte på nyss var vår gräsmatta. Den växer som fan. Och jag känner att detta har blivit ett moment 22. För den går inte att klippa när den är våt. Och nu har det regnat igen. Igår fösökte jag klippa den med en sakatör. Men jag fick kramp i högerhanden efter några minuter.
Undra hur det är för indierna i Cherapunji i nordösta Indien, där det regnar ungerfär 11 meter om året. Där måste gräset stå som högst. Och då har jag nog inte ett så stort problem ändå.
Jag har börjat jobba på min nya tjänst, som idrottlärare. Eller som Gymnastikdirektör, som jag själv skulle vilja titulera mig.
Ja.. Eleverna börjar på torsdag, och det ska bli jätteroligt att träffa dem. Jag kommer ha 9 klasser i idrott.
Jag känner redan flera av eleverna, men det blir ändå många nya namn att lära sig, nya personer att lära känna, och nya människor att leva tillsammans med och utvecklas tillsammans med. Rätt intressant faktiskt. Så många människor man träffar som lärare. Olika människor. Som inte valt (i de flesta fall i alla fall) att vara där tillsammans, i de klasser de går i. Utan de har blivit tilldelade en plats att vara på tillsammans med övriga klasskamrater ca 6-7 om dagen, 5 dagar i veckan, vecka ut och vecka in. Många av dessa människor som går in i en speciell tid av deras liv. I puberteten, då hormonerna flödar som mest, då de försöker hitta sina identiteter och finna meningen med livet.
Detta göra de tillsammans, och jag mitt emellan dem. Att försöka lära dem saker, vägleda dem och ofta stoppa dem från att bråka med varandra.
2.1 En sak jag tänkte på nyss var vår gräsmatta. Den växer som fan. Och jag känner att detta har blivit ett moment 22. För den går inte att klippa när den är våt. Och nu har det regnat igen. Igår fösökte jag klippa den med en sakatör. Men jag fick kramp i högerhanden efter några minuter.
Undra hur det är för indierna i Cherapunji i nordösta Indien, där det regnar ungerfär 11 meter om året. Där måste gräset stå som högst. Och då har jag nog inte ett så stort problem ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)