Nöje är väldigt subjektivt. Precis som många andra gillar jag att läsa olika slags böcker. Det som fängslar mig är när man hittar en riktigt bra bok, en som berör. Man lever sig in i denna berättelse. Jag upplever att jag lever mig in i en annan värld. En annan verklighet.
Inte för att jag har läst många biografier, men enligt mig är de överlägset bäst, när det vill sig väl.
Här kommer en berättelse eller rättare sagt en kort sammanfattning ur en berättelse som har påverkat mig:
Utåt sett var det en vanlig familj. Mamma, pappa och barn. Båda föräldrarna arbetade. De hade träffats i ung ålder, blev kära, gifte sig och skaffade barn. Precis som för många andra familjer i Sverige fanns det problem. Dessa problem utvecklades vilket skulle splittra denna familj. Skilsmässa.
Detta beslut slog familjen i spillror. Mer än man hade kunnat ana.
Barnen blev påverkade på olika sätt. De två äldsta flydde, fast på olika sätt. Den yngsta blev kvar. Mitt i, utan att förstå vad som pågick.
Men det mellersta barnet fick ta den hårdaste smällen. Med droger, kriminalitet och förlorade år.
När familjekonstellationen skulle fastställas gjordes val som än idag är bestående.
Pappan. Han valde bort sina barn. Han prioriterade annat. Framförallt arbete, kanske för att glömma och gå vidare.
Än idag väljer han att prioritera bort sina barn och barnbarn.
När jag jämför den pappans val med min situation, som relativt nybliven pappa, kan jag säga att jag aldrig skulle kunna göra så. Mitt barn är mitt kött och blod. Jag skulle aldrig kunna göra så. Aldrig att jag skulle vilja vara utan mitt barn. Jag vill vara nära henne. Prata med henne varje dag och utvecklas tillsammans med henne. Jämfört med ovan beskriven pappa, så känner inte han sina barn. Han vet inte hur de tänker och hur de är. Han känner inte heller sina barnbarn, och kommer med största sannolikhet inte att lära känna dem heller.
Föräldrars och andra människors val i livet kan verkligen förvåna en själv. Jag känner igen i det du beskriver att det blir tydligare, verkligen rent känslomässigt, när man själv är i samma situation, som förälder till exempel. När man kan se det ur samma perspektiv. Fast helt olika. Ändå. Det som för en annan är helt självklart men för en själv helt otänkbart.
SvaraRaderaSorgligt att inte inse vad man missar. Undrar varför det är så, varför det kan bli så och varför man tillåter sig själv att välja bort?
Det är inte det lättaste att få någon annan att ändra åsikt eller se saker ur en annans perspektiv. Men det jag vet att jag kan förändra och påverka är mitt liv och framtiden; Hur jag är mot mitt barn, hur jag vill att mitt liv tillsammans med min familj ska se ut och hur jag vill utveckla vår relation. Hur vill jag ha det? Hur ska vi ha det? Jag vet att jag inte vill ha det som jag växte upp. Jag har det facit i handen och nu kan jag bara bygga upp något bättre. För förhoppningsvis gillar Ebba det med...
Kram
Ann-Sofie
Jag håller med dig fullt ut. Man lär sig och gör annorlunda.
SvaraRaderaOch som du säger hoppas man att ens barn gillar det. Antagligen inte allt, men förhoppningsvis mer än vissa saker man själv upplevt.