6/9 Tisdag

Ett av de absolut sämsta och mest överskattade citaten, som blivit retro är "Carpe diem" (fånga dagen).
Det kan samtidigt vara rätt romantiskt, beroende på hur man tänker. Jag kanske inte är romantisk, för jag menar, hur ska man fånga dagen? Ska man leva varje dag som om den vore den sista? Det låter jobbigt. För jag menar, det är så mycket man vill göra, så mycket man vill se, och så mycket man vill säga till sina nära och kära. Man kan i och för sig försöka fånga dagen under vissa stunder. Göra romantiska saker, göra roliga saker och leva livet.
Det är kanske annorlunda för dem som varit nära döden och fått en andra chans. Jag vet inte. Jag har dock också varit nära döden. Minst 1 gång, vad jag vet.
Det var för cirka 17 år sedan. Jag var 12 år gammal, det var höst. Det kommer jag ihåg för det var kväll och det var mörkt ute. Jag hade minnesluckor efter olyckan och fick stora delar av händelseförloppet berättat för mig i efterhand.
Min bror var också nära att råka ut för samma olycka som jag, när han fick reda på nyheten, och på 2 röda cyklade till lasarettet, där jag låg.
Jag skulle in till min granne, och leka. Det mina föräldrar inte visste var att jag tänkte cykla iväg och köpa hockeybilder först. Det skulle jag nämligen inte få, eftersom det var sent och det var som sagt mörkt ute. Jag cyklade så fort jag kunde, och vid korsningen utanför Husensjöskola kom en bil. Jag hade nyligen fått slippa och använda cykelhjälm. Efter mycket tjat. Jag kom närmare korsningen, la i en högre växel. Nu började det gå riktigt fort. Jag kom till korsningen och såg bilens framljus försent. Försent för att bromsa, och försent för att cykla förbi bilen. Det oundvikliga kom närmare, och på bråkdelen av en sekund slog jag i bilens front, kastades upp och krossade framrutan med mitt bakhuvud.
Här är jag nu idag. Och jag tycker ändå att citatet, som ovan nämnts är skit.
Ett annat citat som enligt mig själv passar mig mycket bra är: Vini vidi Vici. (med en viss självironi).

En annan sak jag jag tänkte på idag, efter ett samtal med en kollega, då hon berättade att hennes två systrar flyttat till Spanien, var att jag skulle nog aldrig flytta utomlands. Inte för att jag inte gillar andra länder. För jag älskar att resa. Utan, för att jag älskar mitt hemland. Jag är för hemmakär. Jag gillar våra årstider, vår kultur, men framförallt svensk husmanskost.
Jag gillar svensk musik. Svensk film. Ja, mycket är rätt bra med vårt land. Ofta försöker jag tänka att vissa problem man stöter på fraktiskt är i-landsproblem. Som Hipp Hipp tydliggjorde på ett väldigt roligt sett i deras serie. Favoriten var när kvinnan vid automaten frustar för det bara gick att ta ut 500 kronors sedlar.
Men vi i Sverige har det väldigt bra.

Funderar fortfarande på var min tårta blev av...konstigt.