För att inte följa Jantelagen, vill jag slå mig på bröstet, för mina prestationer i helgen. Jag lagade då vår tvättmaskin.
När vi skulle tvätta i helgen, om det var i fredags eller i lördags, så blinkade det ett felmeddelande. Jag får väl erkänna att min kära hustru hjälpte mig något. Eller ja, hon sa vad jag skulle göra. Hon hade då tagit reda på vad som var för fel. Och hon kan också visat mig var på maskinen det var fel.
Men ändå! den blev lagad, och det var moi som gjorde det. Min första vitvarureperation.
Undra varför det heter vitvara egentligen. Det är ju ett stort, eller brett begrepp för många olika maskiner. Vilket kan bli förvirrande. För man pratar ofta i termer som;
- Ja, vi bytte ut vitvarorna.
Okej, vilka menar personen då? Det brukar inte uttalas, utan det ska man inte fråga utan, bara.. gissa. Om man nu inte frågar.
Och då kan man få ett kort svar;
- Kyl och frys.
Okej. Hade varit lättare om man sagt det direkt. Och inte skapat denna förvirring. Eller man kanske säger så för att imponera, och att man kanska ska tro att när man säger att man bytt ut vitvarorna, så är det även, tvättmaskinen, torktumlaren, micron och diskmaskinen.
Aja. Så det kan bli.
Ibland undrar jag hur mycket man ska tacka. Scenariot kan se ut som följande, som kan ge mig huvudbry.
Olle bjuder in många vänner och släktingar till en stor fest. Han skickar ut inbjudningskort. De flesta kommer på festen och de har väldigt roligt.
I samtal dagarna efter festen tackar gästerna för senast. Men Olle hade bestämt sedan innan att han skulle skicka ut tackkort till alla som var på festen.
Då kommer min fråga. Ska man även tacka för tackkortet? Eller ska man inte säga något. För enligt mig blir det väldigt många tack. Både för inbjudan, för senast och för tackkortet.. Hmm. Konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar