28/10 2011

Jag har insett att jag är en falsk jävel. Men, vem är inte det? i alla fall någon gång i sitt liv.
Det jag tänker på är följande scenario:

Jag går på stan. Det är lite kyligt i luften. Sydlig vind, sådär 5 m/s. Skorna ej nyputsade. Trippar fram på gågatan, och fram kommer en person jag känner igen. Han hälsar:
- Hej Fredrik! allt bra med dig?
Och jag känner en viss panik sprida mig i kroppen under bråkdelen av en sekund. Vem fan är detta? tänker jag. Jag känner igen personen, men kommer inte på vart, när eller vad personen heter. Men uppenbarligen kan han mitt namn, och då borde jag veta vem denna personen är också.
Då har jag 2 val. Ska jag spela med?, att jag också vet vem han är, med förhoppningen att komma på det under samtalet utan att han märker min dumhet. Eller ska jag vara ärlig och direkt framstå som ett disträ pucko och erkänna att jag inte vet vem han är. Få honom att känna sig oviktig och mig själv som jävligt arrogant som inte ansträngt mig att komma ihåg honom. Problemet är att detta samvetskval måste jag genomgå och bestämma mig för ett beslut under loppet av några sekunder. För man kan ju inte börja spela med för att efter ett tag säga att man inte vet. Då framstår man som ännu mer dum i huvet.
Hmm. Jobbigt. I alla fall. i 95% av dessa fall brukar jag nog spela med. Och det är där jag kommer till att jag egentligen är en falsk jävel.

En annan sak som jag tycker är jobbigt och pinsamt är när man träffar någon på stan, väla, ja var som helst som man känner igen sedan tidigare. Från skolan t.ex. Man kanske inte gillar personen, eller man känner inte honom/henne så väl så att man väljer att stanna upp för att prata, men man vill inte ignorera honom heller. Utan man säger hej och frågar hur är läget i förbifarten, och man märker att den andra personen känner likadant, men just det att man känner sig tvungen liksom. Så båda säger hej typ samtidigt och frågar samtidigt som man passerar varandra och man har i princip gått förbi varandra när den andre hunnit svara klart.
Av 9 miljoner såna här tillfällen svarar man i princip 8 miljoner 9 hundratusen 99 gånger att allt är bra. Det hade varit intressant att vid nästa gång det sker att svara, ähh, det är rätt dåligt. Bara för att se vad som händer. Om den andre personen som jag egentligen inte vill prata med, och den inte heller vill prata med en själv, reagerar. Kanske stannar upp, går tillbaka och frågar varför, eller om den bara struttar vidare som ingenting har hänt. Hmm, ska nog prova det.